Zonalpelargon 'Tant Fridas Äppelblom'
Norrbotten, före 1947.
Pelargonium x hortorum 'Tant Fridas Äppelblom'
Historia: Tant Frida och Kalle hade en liten gård belägen vid Salmis, en halvö cirka 8 km väster om Haparanda. Karin som berättar historien växte upp i ett hem cirka 500 meter från tant Fridas och Kalles gård. Tant Frida var syster till Karins farfar, som drev en lanthandel i närheten.
Till tant Frida gick man för att köpa mjölk och ägg. En dag, år 1947 när Karin var fem år, gick hon med sin mor Anna, till tant Frida. På den ljusa verandan i söderläge blommade pelargonerna alltid överdådigt - det ser ut som äppelblom i hela fönstret - brukade man säga.
Frida frågade Anna, om hon ville ha en stickling. Anna, som alltid bar förkläde med fickor - i den ena en glasburk för att hämta filtäte till långfil, i den andra en pappersbit - tog upp pappret, lindade in sticklingen och lade den i fickan. Sedan dess kallades pelargonen för 'Tant Fridas Äppelblom'.
Karin minns hur tant Frida gödslade sina krukväxter. I en jutesäck lade hon kodynga, som sänktes ner i en vattentunna under stupröret. Säcken lyftes försiktigt upp och ner i vattnet, en skvätt av blandningen hälldes i en vattenkanna och späddes med brunnsvatten.
Karins mor Anna vårdade tant Fridas pelargon mycket väl. Hon förökade dem så att det blev många plantor, fönstren i stora rummet var fyllda. Vintertid övervintrades de inomhus nära fönster.
I januari 1983 gick Anna bort och senare samma år även fadern. Hos honom hittade Karin en sista planta av 'Tant Fridas Äppelblom'. Plantan var lång och gänglig, med hård stam, två blad i toppen och några få blommor.
Karin insåg att den måste räddas - detta var ett levande minne som inte fick gå förlorat.
Karin tog ett toppskott som rotade sig, därefter växte det ut små tunna skott från den hårda stammen. Karin skar loss dessa med rakblad. Det blev små sticklingar med en hård klack som hon försiktigt stack ner i jorden. Sticklingarna rotade sig och 'Tant Fridas Äppelblom' var räddad till eftervärlden.
Det är ingen som vet varifrån och när tant Frida fick sin Pelargon.

Beskrivning: Blommorna är stora, enkla och sitter på långa skaft. Varje blomma är skålformad med ett synnerligen smalt fäste, samtidigt som de översta kronbladen är fristående från de nedre. Detta ger blomflocken ett lätt och gracilt utseende.
Blommorna är ljust malvafärgade och har en stor vit basal zon. Den övre kanten på kronbladen är mycket fint tandade.
Ståndarna har rostrött pollen vilka blir tydliga och ger fin karaktär.
Sorten är kraftigväxande och kan bli rejält stor. Bladen kan också bli rejält stora och har en bred karaktäristisk zon, som tonar ut närmare mot kanterna. Bladets kant är naggad och på flertalet är kanten också krusig.
Nedladdningsbart material
Kontakt
-
PersonKarin Persson, genbankskurator för krukväxter, lökar och knölarInstitutionen för landskapsarkitektur, planering och förvaltning