Lök- och knöluppropet

Lökar och knölar har odlats sedan medeltiden i vårt land. De första som introducerades i landet var troligen påskliljan, snöklockan och madonnaliljan. Andra populära lökväxter såsom hyacinter, morgonstjärna, pärlhyacinter, snödroppar och tulpaner infördes under 1600-talet. På 1800-talet introducerades nyheter som dahlior och begonior. Förmodligen finns det stora regionala skillnader i landet med avseende på vilka lök- och knölväxter som människor har odlat. 

Varför bevara lök och knölväxter? 

De vårblommande lökarna och knölarna är lättodlade och långlivade, vilket har bidragit till att de ofta kan påträffas i och utanför äldre trädgårdar. Med tiden har de lökarna som trivs i vårt klimat och jordmån överlevt. När det gäller de sommarblommande arterna så som dahlior och knölbegonior, har de inte anpassat sig till vårt klimat på samma sätt, utan måste tas upp och förvaras frostfritt under den kalla årstiden. Trots detta merarbete finns det dahlior som har en mer än 100-årig odlingshistoria i Sverige.

Dessa växter har både en rik kulturhistoria att värna om och en genetisk mångfald som är viktig att ta tillvara. Det är dessa växter som Poms lök- och knölupprop var intresserad av att bevara för framtiden. De mest intressanta växterna bevaras i Nationella genbanken och på lokala klonarkiv runt om i landet där växterna och dess historia visas upp för allmänheten.