Träd- och buskuppropet

Till en början utgick man från det som växte vilt i svensk natur, men i takt med att nya delar av världen utforskades hämtades även exotiska arter hit. Skickliga trädgårdsmästare tog fram sorter som var anpassade till lokala klimat- och markförhållanden och lokala traditioner. Allt detta har resulterat i en mångfald av träd och buskar som idag kan hittas i till exempel slotts- och herrgårdsparker, villa- och koloniträdgårdar, på kyrkogårdar, och i stadsparker runt om i landet.

Speciellt i samband med de offentliga parkernas framväxt under andra halvan av 1800-talet hämtades mycket växtmaterial från plantskolor på kontinenten. Späth’s plantskola i Tyskland var en av de viktigaste. Kring år 1900 fanns ett oerhört rikt sortiment av buskar och träd i odling i Sverige, med en stor variation i bladform, färger och växtsätt. Ett syfte med Träd- och buskuppropet har varit att få en bild av hur mycket av detta som finns kvar idag.

Träd- och buskuppropet startade med syfte att kartlägga äldre arter och sorter av prydnadsträd och buskar i Sverige, framför allt sådana som funnits i odling före 1950.

Exempel, på släkten som är representerade med ett flertal sorter i Nationella genbankens samling är Malus, Ulmus, Crataegus, Fraxinus, Aesculus, Philadelphus och Syringa. Det finns också en stor samling Populus som just nu är under utvärdering.