Fler utmaningar – en lösning

Krismenyer, omsättningslager, scenarioplanering och organisering – just nu pågår intensivt arbete i landets kommuner för att öka livsmedelsberedskapen. Kommunerna förbereder sig för att hantera både kortsiktiga och långsiktiga störningar: lokala strömavbrott, klimatförändringar, geopolitiska konflikter och ekonomisk instabilitet.

Men ett snävt perspektiv på beredskap, som bara fokuserar på hur vi hanterar kriser, riskerar att missa andra underliggande problem i livsmedels­ systemet. Ett exempel är att hälften av Sveriges vuxna befolkning är överviktig enligt Folkhälsomyndigheten, till en årlig samhällskostnad på cirka 70 miljarder kronor. Samtidigt visar statistik från Naturvårdsverket att jordbruket står för cirka 15 procent av landets totala utsläpp av växthusgaser. Tuffa ekonomiska tider har också satt ljuset på matfattigdom och frågan om tillgång till mat.

För att möta dessa utmaningar behövs ett helhetsperspektiv. Integrerad livsmedelsplanering handlar om att se hur matfrågor kopplar ihop olika politikområden och planeringsprocesser. Flera kommuner har därför börjat ta fram livsmedelsstrategier. Dessa samlar olika utmaningar i ett gemensamt ramverk och underlättar synergieffekter mellan olika mål. Strategierna gör det möjligt att samordna kommunens arbete inom hälsa, hållbarhet, ekonomi och livsmedelsberedskap.

Genomförandeutmaningen

Integrerad livsmedelsplanering kan dock vara utmanande ur flera aspekter. På policynivå måste kommunerna navigera mellan motstridiga mål, till exempel exploatering av jordbruksmark för ekonomisk utveckling gentemot bevarande av jordbruksmark för livsmedelsberedskap. Att hitta synergier mellan policyområden kräver samarbete mellan olika aktörer, intressen och värderingar. På praktisk nivå kräver integrerad livsmedelsplanering en rad organisatoriska förändringar.

Svenska kommuner har inga ”livsmedelsförvaltningar”, utan strategier inom livsmedelsområdet hanteras i stället uppdelat på olika förvaltningar. Det innebär att många förvaltningar måste samordnas. Exempelvis kräver utveckling av måltider med råvaror från lokala leverantörer samarbete mellan kompetens inom upphandling, kost, miljö, logistik och stadsplanering. Därtill behövs samverkan mellan olika aktörer utanför den kommunala verksamheten. Att ändra skolmaten handlar inte bara om att köpa andra råvaror – det kräver nya rutiner, infrastruktur, upphandlingssystem, personalutbildning och kanske ny köksutrustning. 

Samarbete behövs 

Så hur hanterar kommunerna dessa utmaningar i praktiken? I Malmö stad valde kommunen att skapa en samordningsroll för att övervaka implementeringen av en integrerad hållbarhets- och livsmedelsstrategi. Samordningsrollen gjorde det möjligt för Malmö stad att bygga upp kapacitet för livsmedelsfrågor, till exempel genom att utbilda anställda på olika nivåer i ämnen som hållbar mat, klimatförändringar och näring samt praktiska matlagningskurser för servicepersonalen. Vissa kommuner har skapat resurser för denna typ av aktiviteter medan andra förväntas implementera livsmedelsstrategier utan ytterligare resurser eller personal. 

Många kommuner ingår i nätverk, lokala, nationella och internationella, som syftar till kunskaps- och erfarenhetsutbyte. Sådana samarbeten betonar vikten av livsmedelsfrågor på den politiska agendan. 

Lokal i en global värld 

I många kommuner har lokal matproduktion och konsumtion vuxit fram som ett sätt att uppnå sina livsmedelsstrategier och en tänkbar lösning på livsmedelsberedskap. Kommuner har börjat samordna sina mål för upphandling, offentliga måltider och stadsplanering kring idén att skapa lokala livsmedelskedjor. Det har resulterat i olika initiativ, exempelvis kommunal stadsodling och stöd till lokala verksamheter som gårdsbutiker. 

Men skulle svenska kommuner kunna svara upp mot ett krav på lokalproducerad mat vid Sveriges skolor – om det verkställdes i morgon? Troligen inte, då många lokala producenter varken kan skala upp produktionen eller uppfylla kraven för offentlig upphandling. Dessutom är den befintliga infrastrukturen för distribution inte tillräcklig för att få fram den mängd närproducerad mat som behövs inom kommunal verksamhet. Exemplet illustrerar begränsningar i lokal produktion, förädlings- och lagringskapacitet. Utmaningen beror på att Sveriges livsmedelssystem – och livsmedelsberedskap – är beroende av globala leveranskedjor för inköp av både mat och insatsmedel. 

Samtidigt begränsar EU:s konkurrensregler kommuner från att välja lokala leverantörer, vilket i sin tur försvårar att livsmedelskedjan görs mer lokal. På statlig nivå påverkar jordbrukspolitik och låg investering i det svenska lantbruket möjligheten att skala upp den lokala livsmedelsproduktionen. De här utmaningarna belyser vikten av en helhetssyn även i det lokala arbetet. 

Svenska kommuner driver redan en mängd urbana livsmedelsinitiativ, som illustrerar att arbetet för ett motståndskraftigt livsmedelssystem redan har börjat. Initiativ såsom lokal upphandling, klimatsmarta och hälsosamma skolmåltider, lokal odling, kampanjer om hållbar konsumtion och minskat matsvinn visar hur kommunalt ledarskap kan samla aktörer för gemensamma mål inom hållbarhet, säkerhet och hälsa.

Text: Andrew Gallagher