Nordiska kulturarvssorter kan bli viktiga i kristid: ”Sårbart system”

Sverige är idag långt ifrån självförsörjande på grönsaker och har nästan ingen egen produktion av grönsaksfröer.

Sektorn är till stor del beroende av importerade insatsvaror som utsäde, konstgödsel, växtskyddsmedel och bränsle.

Det är ett sårbart livsmedelssystem, menar Linda Groot Nibbelink, doktorand vid institutionen för biosystem och teknologi vid SLU.

– Det är viktigt att tänka på vad som händer om en kris inträffar. Hur kan vi säkerställa att vi kan producera tillräckligt mycket grönsaker även om gränserna är stängda?

Undersöker potentialen hos NordGens kulturarvssorter

I sitt forskningsprojekt undersöker Linda Groot Nibbelink om traditionellt odlade nordiska kulturarvssorter av grönsaker, från tiden före det industrialiserade jordbruket, kan vara en del av svaret på den frågan.

Dessa sorter är mindre beroende av externa insatsmedel än moderna sorter som kallas F1-hybrider. Vissa har potential att klara framtida klimatförändringar bättre.

– Nordiska kulturarvssorter har utvecklats här i norr, ofta under förhållanden med låg tillförsel av insatsvaror, och är anpassade till det lokala klimatet och jordmånen. Det betyder att de lämpar sig väl för ekologisk odling. Dessutom är de öppet pollinerade, vilket innebär att man kan spara sitt eget utsäde och så det på nytt, medan man med F1-hybrider måste köpa nytt utsäde år efter år.

Det beror inte bara på att F1-hybrider skyddas av immaterialrätt, vilket gör det olagligt för en odlare att ta fröer utan tillstånd.

– Det är också fysiskt omöjligt. Nästa generation blir helt annorlunda, mycket variabel och förlorar den eftertraktade hybridkraften från sina F1-föräldrar, vilket ger svagare och mindre produktiva plantor. Eller också, beroende på hur F1-hybriden tagits fram, gror nästa generation inte alls.

För forskningen om kulturarvssorterna har hon tillgång till NordGens genbank i Alnarp.

– De har en fantastisk samling av kulturarvssorter. Projektet handlar om att titta på vad som finns och vilka av sorterna som lämpar sig för kommersiell odling.

Uppvuxen med ekologiskt lantbruk

Linda Groot Nibbelinks intresse för växter och hållbarhet grundlades under uppväxten i en liten by i Nederländerna. Första jobbet i tonåren var som frukt- och bärplockare hos en lokal biodynamisk producent.

– Det fanns en stor mångfald av frukter i deras odling. De hade kycklingar som sprang omkring och egna grisar. Det var min introduktion till lantbruk, jag trodde att det var så det gick till överallt, säger hon.

På universitetet läste hon en kandidat i internationell mark- och vattenförvaltning, och därefter en master i ekologiskt jordbruk och agroekologi. Hon lärde sig om utmaningarna i det moderna lantbruket och den komplexa relationen till klimatet och miljön.

– Den sjätte massutdöendet som vi upplever just nu har en stark koppling till det moderna lantbruket, säger Linda Groot Nibbelink.

Via klimatprotester hamnade hon i Sverige – där hon träffade sin man.

– Kärlek och klimatet förde mig hit.

Trädgårdsmålla och kålrot på fältförsök

Forskningsprojektet kombinerar metoderna fältförsök, experiment i laboratorium och intervjuer med grönsaksodlare i Sverige.

Den första kulturarvssorten som Linda Groot Nibbelink odlade i fältförsök var trädgårdsmålla. Det är en bladgrönsak som kan ses som en tåligare föregångare till spenat.

– Trädgårdsmållan är väl anpassad till torra miljöer och har förmågan att trivas i salthaltiga jordar, vilket gör att den har potential att klara framtida klimatförändringar. Spenat tenderar också att gå i blom ganska tidigt i Norden som har långa dagar, medan trädgårdsmållan kan skördas under en längre period.

Näst på tur för fältförsök är kålrot.

– Den kan skördas under sen höst och lagras i upp till sex månader, så den kan förse oss med mat hela vintern. Den är också rik på vitamin C och folat, två essentiella näringsämnen.

Mångfalden både fördel och begränsning

Under fältförsöken har hon njutit av att se mångfalden av sorter framför sig. Samtidigt är detta också själva utmaningen med kulturarvssorter.

– En av orsakerna till att vi slutade använda kulturarvssorter är att de inte riktigt passar det moderna lantbrukssystemet.

Variationen försvårar användningen av moderna maskiner. Plantorna kan vara mogna för skörd vid olika tillfällen, och kan vara mer mottagliga för sjukdomar jämfört med moderna sorter.

Å andra sidan kan mångfalden hos kulturarvssorter skapa en robusthet mot störningar som annars kan slå ut ett helt fält av identiska grödor.

– Det är inget fel på F1-hybrider i sig. De är väldigt stabila och förutsägbara, de ger ofta större skördar och har flera andra positiva egenskaper. Det är jättebra för lantbrukaren. Å andra sidan gör det jordbrukssystemet mer beroende av externa insatsvaror, till exempel utsäde. I kombination med förlusten av genetisk mångfald skapar detta ett mer sårbart system över lag.

Linda Groot Nibbelink hoppas att projektet kan ge svar på vilka kulturarvssorter i Norden som kan lämpa sig för kommersiellt bruk. Andra kanske snarare passar för hobbyodling.

– Förhoppningsvis kan projektet bidra till en större mångfald ute på fälten.