SLU-nyhet

Talar vi samma språk? Hur jägare och deras organisationer kommunicerar om data

Publicerad: 21 december 2021
En person klädd i grönt står i skogen och tittar bortåt.

Många frivilliga i Sverige hjälper till att samla data till bland annat forskning och viltövervakning. Men hur går kommunikationen till mellan de som samlar och rapporterar in data och de som är intresserade av resultaten? Detta ska en grupp inom Mistra Environmental Communication kika närmare på.

I Sverige har jägare sedan länge rapporterat in avskjutningsdata till Svenska Jägareförbundet. Denna inrapportering är och har varit en viktig del i övervakningen av vilt i Sverige. För vissa arter är avskjutningsstatistiken det enda befintliga indexet som speglar populationstrender.

Sådana bidrag till forskning och viltövervakning från frivilliga (exempelvis lokalbefolkning, jägare eller fiskare) blir allt viktigare i och med de miljö- och klimatutmaningar vi står inför idag. Datainsamling från frivilliga gör det möjligt att täcka in stora områden och samla in en stor mängd data som praktiskt tagit skulle vara omöjligt, eller väldigt dyrt, att samla in för ett enskilt forskarlag eller en myndighet utan hjälp från frivilliga, så som exempelvis jägare.

En sådan datainsamling innebär en särskild typ av forskningskommunikation. Forskarna eller förvaltningen behöver formulera vilken typ av data de önskar, varför, och hur underlaget ska skickas in. De som bidrar med sina observationer förmedlar dessa, vilket förutsätter en vilja att förse forskarna eller förvaltningen med uppgifterna. Denna kommunikation mellan forskare eller förvaltande organisationer och volontärer är fokus för ett av projekten inom Mistra Environmental Communication: ”Talar vi samma språk? Hur jägare och deras organisationer kommunicerar om data”, där man specifikt kommer att titta på kommunikationen mellan jägare och Svenska Jägareförbundet.

I studien ställs frågor som: Hur går datainsamling till, både ur jägarens och ur Svenska Jägareförbundets perspektiv, och vilka är de huvudsakliga kommunikativa aspekterna i sådan datainsamling? Vad motiverar jägare att rapportera till Svenska Jägareförbundet och andra organisationer? På vilka sätt utmanar och/eller förstärker detta samarbete tilliten mellan parterna och för svensk viltförvaltning i stort?

– Vi är vana vid att hantera biologiska och ekologiska aspekter av viltförvaltning, men detta är ett område där vi inte vet särskilt mycket, och definitivt behöver mer kunskap. Därför är det här projektet viktigt för oss på förbundet och för viltförvaltningen, säger Göran Bergqvist som är viltövervakningsansvarig på Svenska Jägareförbundet.

Projektet är tvärvetenskapligt med teoretiska ramverk från såväl miljöpsykologi som sociologi för att undersöka begrepp som tillit, identitet, motivation och legitimitet, och den roll dessa spelar i kommunikation om data i kontexten jakt och viltförvaltning i Sverige. Syftet är att bidra både till den vetenskapliga förståelsen för sociala dimensioner av datakommunikation i viltförvaltning, och praktiskt till Svenska Jägareförbundets arbete med att förvalta svenska viltstammar.

Projektet är ett samarbete mellan SLU, Lunds Universitet, och Svenska Jägareförbundet, och är en del av Mistra Environmental Communication.

Text: Emily Montgomerie

 

Projektet finansieras av den strategiska reserven. Detta är en summa pengar som har avsatts för att stödja aktiviteter som går utöver det nuvarande programmets arbete och som utökar och/eller förstärker programmet på strategiska och innovativa sätt. Läs mer om den strategiska reserven (på engelska) https://www.slu.se/mistra-ec/strategicreserve