Lär känna Per Peetz Nielsen

Per är docent vid SLU inom etologi och djurskydd, biträdande centrumchef, och senior forskare på RISE. Han har en fot i WP1, och en i WP3. I det senare jobbar han mestadels med virtuella stängsel, något som rimmar väl med det hans hjärtat klappar lite extra för – djurvälfärden. I bagaget har han lång erfarenhet av att samarbeta med både företag och ingenjörer för att utveckla digitala tekniker och sensorer för djurproduktion. Men just nu hoppas Per på att få möjlighet att implementera de fyra senaste årens forskning ute hos lantbrukarna.
Hej Per, inom vilket fokusområde arbetar du?
WP1 – Ledning och organisation och WP3 – Digitalisering av jordbrukssektorn.
Vad är din drivkraft?
Det allra roligaste tycker jag är att få komma ut till näringen och lantgårdarna och få sätta mig in i deras utmaningar. Och hitta en lösning. Så drivkraften är nog just det, att det är så roligt. Och så djurvälfärden såklart, som är mitt huvudfokus. Men ju närmare lantbrukarna man jobbar, desto mer förståelse får man för deras verklighet. Ekonomin måste gå ihop, samtidigt som de måste värna om djurvälfärden. Det måste man vara medveten om – för att lantbrukaren ska kunna fortsätta sitt goda arbete, och sin produktion, måste ekonomin gå ihop.
Vad har hänt inom ditt fokusområde hittills?
Det tog ganska lång tid innan vi kom igång i WP1. I början lade vi mycket jobb på att hitta sätt för hur alla de här människorna skulle kunna jobba ihop för att kunna komma framåt i projektet. Nu har vi hittat en bra balans i hur olika WP:n både kan arbeta tillsammans, och hur varje enskilt WP kan ta med sig information från andra WP:n, in i det egna arbetet. Så nu har vi verkligen kommit i gång med SustAinimal – både forskningsmässigt och kommunikationsmässigt. Vi ser också många aktiviteter, och ett stort intresse för SustAinimals arbete. I WP3 har vi kommit igång med fler försök med virtuella stängsel. Och både jag och Lotten Wahlund är ute och pratar om virtuella stängsel. Bland annat har vi träffat Anders Drottja, som är politiskt sakkunnig åt landsbygdsminister Peter Kullgren, och pratat om värdet av att tillåta det i Sverige. Så det känns positivt.
Vilka är dina förhoppningar framåt?
Först och främst hoppas jag att vi får fyra år till. ;) Så att vi får möjlighet att börja implementera det vi har forskat på de senaste fyra åren. Jag hoppas också att vi kan få jobba vidare med våra Grazing Living Labs för att kunna hitta sätt för hur vi kan lösa betesproblematiken runt om i Sverige.
Vilka skulle du vilja nå ut till för att frågorna inom ditt fokusområde ska få ökad synlighet?
Vi som forskare måste jobba mer ihop med näringen – med branschorganisationer och politiker, för att få ut våra tankar om framtidens animalieproduktion. Mer samverkan helt enkelt. Och de politiker jag har pratat med hittills har varit väldigt intresserade. De vill höra mer. Det är en angelägen fråga – vi måste ha mat att äta, även i framtiden. Och maten vi äter måste ge ett plus i miljöekvationen. Den måste ge oss mer än den tar från jorden.