Lär känna Lars Rönnegård
Senast ändrad: 11 oktober 2023
Lars är professor i statistik vid Högskolan Dalarna. Där har han jobbat sedan 2003. Men just nu kombinerar han sitt arbete vid högskolan med en tjänst som forskare på SLU, vid Institutionen för Husdjursgenetik. Lars har ett brinnande intresse för biologi, och älskar matematik. Och han drivs av att förstå hur djur fungerar, och hur lantbrukarna ska kunna dra nytta av digitaliseringen och ny teknik. Så kombinationen av de två tjänsterna ger honom det bästa av två världar.
Hej Lars, inom vilket fokusområde arbetar du?
Jag jobbar inom WP3, Digitalisering av jordbrukssektorn, där jag är forskningsledare tillsammans med Anna Rydberg. Det mest konkreta vi jobbar med är virtuella stängsel, tillsammans med doktoranden Lotten Wahlund. Annars handlar det mycket om att bidra med kompetens inom digitala verktyg kopplade till husdjur. Det är mycket som händer inom det området just nu – kameror som följer hur djuren rör sig inne i stallet, 3D-kameror som kan göra hullbedömning, och accelerometrar som används för att se hur mycket korna idisslar. Jag har tidigare även jobbat med mjölkrobotar som samlar in data om korna under tiden de blir mjölkade. Den insamlade datan gör exempelvis så att det med hjälp av maskininlärning går att förutsäga tecken på juverinflammation. Så tekniken kan göra massor för utveckling av lantbruket, och för djuren.
Vad är din drivkraft?
Framför allt tycker jag det är jätteroligt att jobba med doktorander, och att se dem utvecklas. Att få jobba med unga smarta personer. Det är häftigt. Sen är det väl kombinationen av mitt genuina intresse för biologi och matematik, och att få förmedla den känslan. Det driver mig mycket. Det är också spännande att förstå hur djur fungerar, och olika system och kulturer kring dem – att kunna förstå helheten hos en lantbrukare eller renskötare, som jag jobbat med tidigare.
Vilka förhoppningar har du på SustAinimal?
Att vi tillsammans ska kunna ta fram kunskap som gör att beslutsfattare har möjlighet att göra en rimlig bedömning, där godkännande av virtuella stängsel är en viktig fråga. Jag hoppas också att vi ska kunna sätta saker i ett större perspektiv, och förmedla det. Som att virtuella stängsel faktiskt kan gynna den biologiska mångfalden, och bidra till att utveckla lantbruket i framtiden. Där ser jag stora möjligheter med SustAinimal – att vi kan sätta digitaliseringen i ett helhetsperspektiv.
Vilken är din nästa utmaning?
Just nu undervisar jag i en statistikkurs, för 100 studenter. Det är en utmaning i sig. Men en väldigt rolig utmaning. Inom SustAinimal är min nästa utmaning att hitta intressanta ämnen till seminarier, och att kunna genomföra dem på ett bra sätt. Vi håller, med jämna mellanrum, seminarier där vi diskuterar digitala verktyg och hjälpmedel som kan bidra till att utveckla näringen. De blir som forum där vi kan sprida kunskap om vad som är på gång. Just nu finns det till exempel väldigt många idéer om hur ai kan bidra till utvecklingen och nästa inplanerade seminarium kommer handla om hur lantbrukaren på bästa sätt kan använda den data som samlas in. Något som är en utmaning för lantbrukaren idag. Men en ännu större utmaning är det för de veterinärer som åker mellan olika gårdar där alla har olika system. En näst intill omöjlig uppgift. Till seminariet har vi bland annat bjudit in en forskare från Köpenhamns universitet som ska visa sin forskning och enkätstudie hon gjort bland rådgivande veterinärer. Jag gissar på att vi blir cirka 15 deltagare och det kommer finnas gott om tid för diskussioner. Det ser jag fram emot.