Naturbruksdialog bidrar till strukturerade samtal

Vilka värden finns på dina marker? Vilken nytta kan de ge dig och ditt närområdet? Och hur ser en önskvärd framtida mark- och vattenanvändning se ut? För att underlätta samtal om utveckling och omställning mellan olika intressenter har Länsstyrelsen i Västra Götaland, i samarbete med bland annat SLU, utvecklat en ny arbetsmetodik – Naturbruksdialog.
Detta var ämnet för det senaste webinariet i serien SustAinimal Perspectives, den 21 november. Det gav mersmak, och här har vi intervjuat Lars Johansson, Länsstyrelsen, som höll föredraget ihop med Magnus Ljung, SLU och WP7 i SustAinimal.
Naturbruksdialogens uppgift är alltså att skapa struktur för samtal mellan olika intressenter om framtida brukande, av all slags natur, på en viss plats. Det kan vara en gård, eller ett kluster av gårdar. Lars Johansson jobbar med rådgivning på både SLU RådNu och Länsstyrelsen Västra Götaland och är en av dem som varit med och utvecklat metodiken:
– En faktor som bidragit till Naturbruksdialogens framgång är att samarbetet med olika organisationer har effektiviserats. Med SLU till exempel. Det har gjort att vi kunnat bredda nätverket, och få in fler duktiga personer i utvecklingsarbetet. Nu står vi här med Naturbruksdialogen som kan bana väg för förutsättningslösa och opartiska samtal, vilket gör dem mycket mer meningsfulla, säger Lars.
Naturbruksdialogen underlättar objektiva bedömningar av olika experter. Vilket i sin tur ger värdefulla insikter om potentialen på den aktuella gården, och vilka positiva effekter det går att skapa där. Med avstamp i insikterna är det slutligen markägaren själv som bestämmer vilka åtgärder hen vill gå vidare med. Och så här går Naturbruksdialogen till, steg för steg:
1. Markägaren vänder sig till den ”resursperson” (exempelvis på Länsstyrelsen) som samordnar Naturbruksdialogen.
Markägaren delar med sig av sin fråga, eller en utmaning hen vill bolla.
2. Resurspersonen och markägaren träffas på gården och går igenom några centrala frågor:
– Vad är platsens potential, och hur tas den tillvara idag?
– Vad är mest intressant för markägaren och dens verksamhet?
– Vilka andra personer, t.ex. grannar, djurhållare och personer på berörda myndigheter, skulle kunna bidra till lösningar.
3. Om det finns möjlighet att prioritera den berörda platsen går arbetet vidare.
Markägaren och de personer, med koppling till platsen, som valt att starta ett samarbete bildar en ”platsgrupp”. Gruppen jobbar vidare inom fyra olika teman:
Brukandet: Vad används gården som? Hur har den använts? Hur skulle den kunna användas?
Värdet: Vilka ekonomiska, miljömässiga och sociala värden kan stärkas på platsen? Vilka ska dialogen omfatta?
Åtgärder: Förslag på åtgärder som, i kombination med det framtida brukandet, kan leverera de värden man vill satsa på.
Medel: Vilka resurser behövs för att lyckas med en eventuell förändring?
Men det är inte bara lantbrukare och platsgrupper som kan dra nytta av Naturbruksdialogen. På platser där markägare är intresserade av utökade samarbeten, t. ex. med forskarvärlden, skulle projekt som SustAinimal kunna testa sina tankar och idéer – Naturbruksdialogens struktur, och platsgruppernas vilja och arbetsinsatser, väver samman mål på olika nivåer, och gör att de går att omsätta till konkreta åtgärder.