Regnskog på väg att återhämta sig – succé för forskningsdriven restaurering

Skickliga händer beskär de tunna rötter som tagit sig utanför plantans påse. Salimang LaNyang och hennes kollegor arbetar sig metodiskt igenom planta efter planta.

Salimang har arbetat i plantskolan under alla år restaureringen pågått, ja, hon var faktiskt på plats redan innan.

"På den tiden arbetade vi med rotting, men sedan projektet startade 1998 har jag drivit upp plantor för restaureringsprojektet", säger Salimang LaNyang.

Plantskolan är imponerande, rader av växter tas om hand, vattnas, beskärs och kontrolleras för skadedjur regelbundet. Men antalet växter här i dag är ingenting jämfört med hur det såg ut för några år sedan i projektets planteringsfas.

"Som mest hade vi 300 000 plantor. Nu har vi 30 000. Och många av de plantor vi har här i dag är över två år gamla, mer än redo att lämna plantskolan och planteras i skogen", säger Salimang LaNyang.

Salimang LaNyang.
Foto: Susanna Bergström, SLU

Restaureringen har genomförts i olika faser, ett område i taget har behandlats. Beroende på skogens skick har restaureringen utförts på olika sätt; antingen har nya plantor planterats eller har skogens naturliga föryngring hjälpts på traven.

Nu när hela det avsatta restaureringsområdet är behandlat och ingen storskalig plantering längre är aktuell har restaureringen övergått till en övervaknings- och skötselfas. Vissa plantor odlas fortfarande för att kunna ersätta nyplanterade plantor som inte överlever.

Forskningen följer den nya fasen. Det unika med det här projektet är möjligheten att följa en restaurerad regnskog över tid. Att kunna studera ekosystemets återhämtning och de många fördelar människor får av skogen – och att skapa kunskap som är absolut nödvändig för att fler tropiska skogar ska kunna återställas; nämligen vilka typer av restaureringsåtgärder som fungerar bäst för olika typer av mål, och när i tid målen kan uppnås.

För att jämföra den restaurerade skogens olika funktioner använder forskarna skyddade gammelskogar i närliggande naturreservat samt områden med olika typer av markanvändning, exempelvis planteringar av oljepalm och eucalyptus.

I dag genomförs mer än tio olika vetenskapliga försök i området. Forskningen sträcker sig från genetiska studier som syftar till att förstå de lokala arternas förmåga att anpassa sig till klimatförändringarna, till de bredare fördelarna med att återställa skadade regnskogar när det gäller biologisk mångfald, klimat och andra ekosystemtjänster.

Albert Lojingi, skogsarbetare vid INIKEA, och Petter Axelsson, forskare vid SLU, mäter plantor i ett experiment där frön från moderträd i torra och fuktiga klimat planteras på samma plats för att se vilka olika egenskaper de utvecklar. Foto: Susanna Bergström, SLU

Stora myror rusar upp och ner för en liten planta. Gibboner ropar från alla håll och arter som banteng, vild vattenbuffel, trädleopard och den akut hotade hjälmnäshornsfågeln har alla observerats av människor, eller på kamera- eller ljudinspelningar. Flera av de snabbväxande dipterokarp-träden som planterades under restaureringen har producerat många nya växter.

Skogen håller på att vakna till liv igen. Och tack vare det här projektet är området klassificerat som ett fullt skyddat skogsreservat.

Så vad händer nu? Förutom att fortsätta bygga kunskap i detta unika område vill hela teamet dela med sig av de lärdomar som hittills gjorts.

"För att förhindra ytterligare utarmning och för att lyckas återställa skogar måste vi lära oss av de få insatser som gjorts, som det här projektet", säger Ulrik Ilstedt.

Bakgrundsbild: Linne Murang arbetar i plantskolan i Luasong.
Foto: Susanna Bergström, SLU