[Publicerad 2020-07-02]. Inte många vet att svenska sötvatten hyser omkring 50 arter av snäckor. För att kunna artbestämma dem har man fram till nu varit hänvisad till gammal och inaktuell svensk litteratur, eller utländsk sådan. Nu finns en ny digital nyckel tillsammans med omfattande foto- och textdokumentation för samtliga arter. Passa på att leta och artbestämma sötvattenssnäckor i sommar!
Man kan dela in Sveriges sötvattenssnäckor i tre grupper utifrån formen på skalet, högresta och skruvade, platta skivsnäckor samt de som är hättelikt formade. Systematiskt är de indelade i lungsnäckor och några grupper av gälandande snäckor.
Stor snytessnäcka (Bithynia tentaculata). Artens nordgräns följer i stort den biologiska norrlandsgränsen, Limes Norrlandicus, dvs den finns i Göta- och Svealand samt i ett band längs norrlandskusten. Foto: Jonas Roth
Flera av arterna är mycket allmänna, några ovanliga, och ett par är så sällsynta att vi inte ens vet om de finns kvar i landet. Till de sistnämnda hör östlig snytessnäcka, Bithynia transsilvanica och sirlig skivsnäcka, Anisus vorticulus. Det finns även några främmande arter. Nyzeeländsk tusensnäcka, Potamopyrgus antipodarum brukar listas bland de mest invasiva arterna i världen. Den finns på flera inlandslokaler men är allra vanligast i Östersjön. Flera av de limniska (sötvattenslevande) arterna kan leva även i brackvatten. Ofta skiljer sig form och färg mellan söt- och brackvattenslevande populationer.
Amerikansk blåssnäcka (Physella heterostropha), är en främmande art som påträffats på ett flertal lokaler i Sverige. Foto: Jonas Roth
Formvariationen inom arterna är överlag stor. Detta kan vara besvärligt i nycklar och det har lösts genom att samma art kan falla ut på olika ställen, beroende på vilken form individen har. Viktiga karaktärer för artbestämning är, längd, bredd, antal vindlingar, mynningens form och storlek. I vissa fall kan man även behöva titta på skalstruktur och andra detaljer.
Kantskivsnäcka (Planorbis planorbis). En art som är vanlig i Göta- och Svealand, men saknas oftast i de mest kalkfattiga regionerna. Foto: Jonas Roth
Snäckor lever nästan alltid på grunda vatten och är därför enkla att håva eller plocka från botten, stenar och vattenväxter. Platserna skvallrar om snäckornas födoval, vilket oftast är påväxt i form av alger, svampar och bakterier, den så kallade biofilmen. Snäckorna är i sin tur viktig föda för fåglar och fiskar.
Liksom för landlevande snäckor hyser kalkrika regioner flest arter, mest på grund av att många är beroende av god tillgång till kalk för sina skal. Några arter har dock anpassat sig till låga kalkhalter genom att bli särskilt bra på att tillgodogöra sig det som ändå finns i kalkfattiga vatten. Ett intressant fenomen är att försurade sjöar som kalkats ofta har fått stora uppsving av sina snäckpopulationer. Dessa populationer är sannolikt är betydligt större än de som fanns i vattnen före den mänskligt orsakade försurningen.
Nyckeln till Sveriges sötvattenssnäckor är framtagen av Ulf Bjelke och Jonas Roth. Jonas Roth har fotograferat och illustrerat. Ted von Proschwitz har skrivit arttexterna.
Text: Ulf Bjelke och Jonas Roth
På artfakta.se hittar du fakta om främst svenska arter, men även arter som skulle kunna påträffas i Sverige. Här finns även interaktiva bestämningsnycklar som hjälper dig att identifiera en organism till rätt art eller artgrupp genom att välja bland olika beskrivningar.
Ulrika Sehlberg Samuelsson, redaktör
SLU Artdatabanken
ulrika.sehlberg.samuelsson@slu.se