Nyhet

Igelkotten minskar i Sverige

Publicerad: 30 mars 2020
Igelkott på gräs. Foto

Vad beror det på att igelkotten minskar i antal? Det går att se tydliga trender i olika data på att det sker en minskning, främst i södra delen av landet, och det gör att igelkotten nu kommer in på rödlistan. Igelkotten har troligen funnits i mer än 30 miljoner år och är svår att förväxla med andra arter i Sverige. Det beror främst på att kroppen är täckt av taggar, vilket gör den unik och omisskännlig.

Igelkotten ser ut som en spräcklig, taggig boll och vid minsta störning drar igelkotten in fötter och huvud mot kroppens undersida, så att den blir nästan omöjlig att komma åt för ett rovdjur. Igelkotten är fridlyst vilket innebär att man inte får flytta den och enligt lagen räknas det som "jakt". Att flytta igelkottar är i regel meningslöst eftersom den rör sig över stora områden och snart lämnar den plats dit den flyttats till. De är alltså inte så trogna en speciell plats mer än högst tillfälligt.

Vad äter igelkotten?

Igelkotten äter det mesta av olika slags djur i lämplig storlek som sniglar, daggmaskar, skalbaggar och andra insekter, små grodor, ödlor och ungar av sorkar och möss. Den äter även kadaver samt vegetabilier som bär, ollon och svampar. Även ormar dödas och äts – huggormar dödas med ett bett i nacken – och även om igelkotten skulle få ett giftigt bett från ormen så har den stor motståndskraft mot giftet (dock är den inte immun mot giftet som man trodde förr).

Igelkott i lövhög. Foto

Ifall du vill att igelkottar ska trivas i din trädgård ska du spara stora lövhögar som igelkotten trivs att vara i och gärna tillbringar vintern i. Foto: Eivor Kuchta/Shutterstock.com

Hur går det att se att igelkotten minskar i antal?

Det är ännu oklart varför igelkottens population minskar. Men data från Svensk häckfågeltaxerings nattrutter visar på en nationell minskning.

Grafik

Figur 1. Svensk häckfågelstaxerings nattrutter 2009-2018 som visar på en minskning som dock inte är statisktiskt säkerställd.

 

Genom att ta fram data för de sista tio åren från Artportalen, och endast ta med rapporter på igelkottar norr om Gävle (eftersom det bor mycket fler människor i södra Sverige, kommer det fler rapporter därifrån, som skulle dränka alla eventuella trender). Rapporten användes för att göra en analys (en sk regressionsanalys där nordkoordinaten var responsvariabeln, medan året var förklaringsvariabeln). Ifall analysen visar att en större andel av rapporterna kommer från norra Sverige kommer vi att se en stigande trend i nordkoordinaten. Det vill säga relativt sett fler svarta prickar högt upp i diagrammet.

 

grafik

Figur 2. Analysen visar en tydlig trend som är statistiskt säkerställd. Koordinaten 7 100 000 motsvarar ungefär Umeå, 7 200 000 motsvarar Piteå, och 7 300 000 Luleå.

 

Figur 2 visar att under senare tid ökar andelen av igelkottsrapporterna i Luletrakten (Koordinat 7 300 000). Det kan antingen bero på att igelkotten ökar där, eller på att den minskar i Norrlands södra delar. Eftersom det finns en tydlig trend att igelkotten minskar nationellt, så riktas misstanken mot att vi har en populationsminskning som ännu inte nått Luletrakten.


Vad det beror på kan vi än så länge bara spekulera i. En anledning skulle kunna vara grävlingen, som är mycket ovanlig i Norrbotten, och som är ett av få rovdjur som dödar och äter igelkottar, och som gynnats av milda vintrar. En annan orsak till nedgången skulle kunna vara en sjukdom som ännu inte spridit sig så pass långt norrut, och kanske aldrig kommer göra det på grund av de relativt låga tätheterna av igelkott mellan älvdalarnas jordbruksbygder.

 

Vilka åtgärder behövs?

Vi kommer att behöva studera igelkotten mer för att få fram orsakerna. Vi kan hoppas på uppmärksamhet för igelkotten i och med att den nu blir rödlistad.

Rödlistebedömning

Igelkotten är rödlistad i kategorin nära hotad (NT) på grund av populationsminskning enligt A-kriteriet. År 2015 var igelkotten livskraftig (LC)

Text: Henrik Thurfjell

 

 Dagens rödlistade art

Fakta:

Den svenska rödlistan är en sammanställning av enskilda arters utdöenderisk och ger en överblick över tillståndet för Sveriges arter. Bedömningarna görs utifrån kriterier som utvecklats av den internationella naturvårdsunionen (IUCN). Kriterierna omfattar skattningar av populationsstorlek, förekomst, utbredning och trender, och inkluderar förändringar i dåtid, nutid och framtid och resulterar i att arten hamnar i en viss kategori.

Det betyder till exempel att en vanlig art kan bli rödlistad på grund av att populationen minskat kraftigt och att arter som inte minskar, men som är sällsynta och har en mycket begränsad förekomst kan bli rödlistade. 

Rödlistan är ett av de underlag som används för att göra prioriteringar inom naturvården. Den bidrar med kunskap för att nå upp satta miljömål och är till hjälp för att identifiera och prioritera naturvårdssatsningar.

Nästa rödlista publiceras 2026.


Kontaktinformation

Henrik Thurfjell, däggdjur, kräldjur, grodor och fåglar (Tetrapoda)
SLU Artdatabanken
henrik.thurfjell@slu.se  018-672617, 073-0402221