Förändring av arter i Sverige
Biologisk mångfald är variationsrikedomen av ekosystem och arter och omfattar även den genetiska mångfalden inom arter. Det är dock vanligt att antalet arter rakt av får representera den biologiska mångfalden, men det kan bli missvisande.
Vilka arter som finns på en plats beror på vilken miljö de behöver, men också på hur de konkurrerar med andra arter. Arter kan dessutom försvinna från ett område eller dyka upp i ett nytt, både inom landet och över landsgränser. Men bara för att en art finns någonstans betyder det inte att populationen är livskraftig.
Arter sprids ibland av sig själva och ibland med hjälp av människor, både medvetet och omedvetet.
I denna rapport presenteras en ny sammanställning av hur antalet arter har förändrats över tid för olika grupper av ryggradsdjur i Sverige, fåglar, däggdjur, fiskar samt grod- och kräldjur, mellan åren 1800 och 2020. Ryggradsdjuren har valts eftersom de är relativt välstuderade, och många arter beskrevs redan före år 1900.
Med nya genetiska metoder har man ibland delat upp tidigare arter i flera eller höjt underarter till egna arter. Men för svenska ryggradsdjur har detta inte lett till några större förändringar.
Totalt sett har antalet ryggradsdjursarter i Sverige ökat under perioden. Fåglar står för de största förändringarna, både när det gäller arter som försvunnit och nya arter som tillkommit. Fåglar sprider sig ofta naturligt, och bara två främmande fågelarter har etablerat sig i Sverige. Klimatförändringar, särskilt från slutet av 1900-talet, har haft stor betydelse för hur fågelarter spridit sig i Europa och Sverige. Även stora förändringar i landskapet påverkar populationerna, även om det inte syns i enbart artantal.
För däggdjur och fiskar är antalet nytillkomna arter lägre, och för grod- och kräldjur har antalet arter varit oförändrat under hela perioden. I dessa grupper består de nya arterna främst av främmande arter som introducerats av människor. Vissa av dessa kan bli invasiva och påverka den inhemska naturen negativt.