Rödlista 2015
Inför rödlistan 2015 bedömdes ungefär 21 600 arter enligt internationella kriterier. Dessutom bedömdes 1 318 mindre taxa som underarter och varieteter. Totalt gjordes alltså bedömningar för cirka 22 900 taxa.
Av de bedömda arterna var 4 273 rödlistade och 2 029 av dem klassades som hotade. Bland de övriga taxona var 492 rödlistade, varav 392 hotade.
De flesta rödlistade arter finns i skogs- och jordbrukslandskap. 52 % av de rödlistade arterna lever i skog, och lika stor andel finns i jordbruksmarker. Skogen är en viktig livsmiljö för 42 % av dem, och jordbruksmark för 33 %. En femtedel av arterna finns i våtmarker och 11 % är starkt knutna till dem. Många arter rör sig dessutom mellan flera olika landskapstyper.
Av alla rödlistade arter är 67 % med på listan för att deras populationer minskar, ofta i kombination med små eller splittrade populationer. 19 % rödlistas för att de helt enkelt är väldigt få till antalet. Nästan hälften av de rödlistade arterna har problem med fragmenterade populationer.
De två största orsakerna till att arter minskar i Sverige är avverkning och igenväxning. Skogsavverkning påverkar över 1 300 arter som är beroende av gammal skog. Igenväxning drabbar drygt 1 300 arter och orsakas bland annat av ändrat jordbruk, gödsling, kvävenedfall och minskad frekvens av naturliga störningar som brand och översvämningar.
Andra viktiga orsaker till att arter minskar är fiske (särskilt bottentrålning), exploatering av mark, sjukdomar hos vissa värdträd, vattenreglering, intensivt jordbruk, invasiva arter och klimatförändringar.
Jämförelse mellan rödlistan 2010 och 2015
Antalet rödlistade arter har ökat med 3,6 % från 2010 till 2015, främst för att fler arter har bedömts. Andelen hotade arter har ökat något mer, med 4,4 %. Totalt sett är andelen rödlistade arter ungefär densamma som 2005 och 2010. Det betyder att man inte ser någon tydlig förbättring för den biologiska mångfalden på övergripande nivå.
Effekter av förändringar i naturen tar ofta lång tid att synas. Det kan bero på lång generationstid hos vissa arter eller att nya livsmiljöer tar tid att utvecklas.
Bland fåglarna har antalet hotade arter ökat från 38 till 52, ofta på grund av verkliga försämringar. För fjärilar har både antal rödlistade och hotade arter ökat, både på grund av sämre läge i jordbrukslandskapet och bättre kunskap. För flera grupper av insekter är förändringarna små och beror främst på bättre data.
Många vattenlevande ryggradslösa djur är fortfarande dåligt kända, och behovet av mer övervakning är stort.
För kärlväxter syns den mest negativa utvecklingen hos arter som är beroende av naturbetesmarker, medan vissa arter på Öland och Gotland klarar sig bättre. Fler vanliga växter har rödlistats på grund av bättre underlag. Småarters rödlistning har ökat kraftigt, bland annat för att flera artrika grupper bedömts för första gången.
Hos mossor och lavar beror förändringarna främst på bättre kunskap. Sjukdomar som drabbar alm och ask har ökat hotet för arter knutna till dessa träd. Samtidigt har vissa lavar ökat tack vare klimatförändringar och minskade svavelutsläpp.
Slutsatsen är att Sverige behöver bättre övervakning av biologisk mångfald, eftersom det sannolikt finns arter som minskar utan att det upptäcks.