Rödlista 2020
Inför 2020 års rödlista har tillstånd och trender bedömts för cirka 21 700 arter enligt IUCN:s rödlistningskriterier. Dessutom har 2 407 övriga taxa bedömts, vilket sammanlagt blir cirka 24 100 bedömda taxa.
Av de bedömda arterna klassificerades 4 746 som rödlistade, varav 2 249 som hotade. Av övriga taxa klassificerades 932 som rödlistade, varav 518 som hotade. Skog och jordbruksmark är de två landskapstyper där flest rödlistade arter förekommer. Många arter lever i gränszonen mellan olika landskapstyper eller flyttar sig mellan dem. Detta kan innebära att en art kan förekomma i mer än en landskapstyp. Drygt 50 % av alla rödlistade arter förekommer i skogen, och ungefär lika stor andel förekommer i jordbrukslandskapet. För 43 % av de rödlistade arterna är skogen en viktig hemvist, medan jordbrukslandskapet är viktigt för 34 % av arterna.
För arter som är mer geografiskt begränsade är det viktigt att även beakta hur stor andel som är rödlistad av det totala antalet arter som förekommer i landskapstypen. Exempelvis står fjäll för endast ca 7 % av alla rödlistade arter, men nästan hälften av alla rödlistade arter som är knutna till denna landskapstyp är hotade. Av alla rödlistade arter lever ca 4 % i marin miljö, men om vi enbart tittar på de marina arterna som bedömts är 40 % hotade.
Av alla hotade arter är 77 % rödlistade enligt ett eller flera av kriterierna A till C som avser minskning, ofta i kombination med liten population, fragmentering eller extrem fluktuation. Cirka 20 % av rödlistans arter finns där på grund av D-kriteriet. Det är arter som har en mycket liten population, antingen av naturliga skäl eller på grund av tidigare minskning. Andelen rödlistade arter som bedöms ha en kraftigt fragmenterad utbredning är 44 %. Det kan finnas flera skäl till att arters populationer minskar.
De två faktorer som påverkar flest arter i Rödlistan 2020 är avverkning och igenväxning. Avverkning har stor negativ påverkan på ungefär 1 400 arter. Oftast är det fråga om arter som kräver, eller gynnas av, skoglig kontinuitet – bland annat eftersom de har svårt att överleva hyggesfasen och deras substrat eller miljö inte hinner byggas upp innan skogen åter avverkas. Igenväxning har också en stor negativ inverkan på drygt 1 400 arter. Förtätning och igenväxning finns i olika landskapstyper och har flera bakomliggande orsaker.
Det moderna jordbruket gör att markanvändningen blir mer intensiv och storskalig än förr, genom att små och medelstora jordbruksföretag läggs ner eller uppgår i större enheter. Detta har också lett till förändrad skötsel av marker som tidigare hävdats genom slåtter eller bete och inneburit att värdefulla småbiotoper, ängs- och betesmarker antingen vuxit igen eller planterats med skog. På de marker som fortfarande betas är betestrycket ofta för högt för arter som gynnas av extensiv hävd, det gäller främst för arter som lever av nektar eller pollen. Intensifierat jordbruk bidrar till ökad näringsbelastning i form av gödsling, näringsläckage och också spridning av kemiska bekämpningsmedel, vilket har negativa effekter på vattenmiljöer. Ökad näringsbelastning och brist på naturliga störningar som brand och översvämning bidrar i sin tur också till igenväxning av såväl gräsmarker som skog, våtmarker och strandmiljöer. Andra viktiga påverkansfaktorer är bottentrålning, exploatering för bebyggelse, minskande värdartspopulationer (främst på grund av askskott- och almsjukan), vattenreglering, invasiva arter och ett förändrat klimat.