Vad menas med en lågplatåart?

Arten uppfyller inte längre kriterierna för rödlistning men har inte heller återhämtat sig. Sådana arter kan kallas lågplatåarter.

Lågplatåarter kan också vara arter som har nedgraderats till en lägre hotkategori men är kvar på rödlistan, eller arter som har minskat mycket historiskt utan att de har varit rödlistade. Ofta rör det sig om vanliga arter som lever i miljöer som är påverkade av storskaliga förändringar i landskapet. Sådana förändringar går bland annat att se i olika havsmiljöer, till exempel kustnära vatten som påverkats kraftigt av övergödning. Maskeringskrabba Hyas coarctatus (LC) och mosaik­ormstjärna Ophiopholis aculeata (LC) är exempel på arter som helt eller delvis har försvunnit från kustnära områden, men som finns kvar i stabila populationer på djupare vatten eller på avlägsna utsjögrund som är mindre påverkade av utsläpp. I skogslandskapet kan samma mönster ses hos bland annat gök Cuculus canorus (LC) och grå­siding Craseomys rufocanus (LC), arter som har minskat till följd av fragmenterade livsmiljöer orsakade av ett storskaligt skogsbruk. Även om dessa arter inte uppfyller kriterierna för att rödlistas har de idag små populationsstorlekar på grund av en historisk minskning. Det innebär att de kan vara mindre motståndskraftiga om de utsätts för nya eller fler påverkansfaktorer. Utöver att det helt enkelt finns färre individer kvar kan populationen som helhet ha genomgått genetisk utarmning eller blivit mer fragmenterad. Framför allt har orsakerna till minskningen inte upphört. Kustnära ekosystem är fortfarande starkt påverkade av övergödning och skogsmiljöer utsätts för stor­skaligt skogsbruk, vilket har stora konsekvenser både för rödlistade och livskraftiga arter i dessa och andra ­livsmiljöer på land och i vatten.