Havet

Vilka arter som finns i vårt havsområde beror till stor del av salthalten, men även av andra fysiska förhållanden som till exempel klimat, berggrund, sediment, strömmar, vågor och näringsinnehåll.

Sveriges variationsrika havsområde erbjuder en mängd livsmiljöer. Havet delas vanligen in vertikalt i pelagialen - den fria vattenmassan - och i bentalen - havsbottnen. Bentalen delas i sin tur in i hård- och mjukbottnar. I pelagialen finns en stor mångfald av små organismer - så kallade plankton - vilka utgör föda för de djur som lever större delen av sina liv i pelagialen.

På grunda hårdbottnar finner man bland annat tångskogar av fastsittande brunalger (t.ex. blåstång, Fucus vesiculosus) och artrika rödalgsbälten. Mjukbottnar är vanligast i Sveriges djupare havsområden, och de hyser många grävande djur som till exempel havsborstmaskar och musslor. Där stora mängder blåmusslor (Mytilus edulis) lever bildas musselbankar, också kallade biogena rev. I Västerhavets djupare, salta och kalla vatten finns även korallrev, som också räknas till de biogena reven. Biogena rev är ofta lokalt artrika djursamhällen, med en rad mer eller mindre vanliga arter associerade till strukturerna.

På grunda mjukbottnar i vågskyddade områden hittas olika växtsamhällen med till exempel ålgräs (Zostera marina), borstnate (Stuckenia pectinata) och olika kransalger (Charophyta). Dessa utgör ofta viktiga uppväxtmiljöer för många fiskarter.

Sveriges havsmiljö extra sårbar

De flesta arter är anpassade antingen till sött eller salt vatten. Våra hav består till stor del av bräckt vatten vilket gör att relativt få arter kan leva här, och att många arter blir extra känsliga. Den smala passagen till Östersjön gör vattenutbytet långsamt och risken för syrebrist blir därmed högre. Det tar ca 30 år att byta ut allt vatten i Östersjön, vilket gör att det tar lång tid innan vi kan förvänta oss stora förbättringar.