Bananflugan och övriga daggflugor

Daggflugor är vanligtvis relativt små, 2-5 mm långa, tecknade i brunt, gult och/eller svart. Till familjen hör bland annat den välkända bananflugan, Drosophila melanogaster, känd som modellorganism inom genetiken och andra biovetenskaper, men även en vanlig fluga runt fruktfaten på höstkanten. Bananflugan och många andra daggflugor utvecklas på mikroorganismer i ruttnande organiskt material, exempelvis i övermogen frukt eller i jäsande savflöden. Som i många andra flugfamiljer är variationen dock stor vad gäller larvernas utveckling. Det finns flera arter som uteslutande utvecklas i svamp, i några fall specifikt på speciella svamparter, och det finns arter vars larver lever som minerare i blad på diverse örter och arter som utvecklas i död ved. En av daggflugearterna utvecklas som kleptoparasit på solitära bin (kleptoparasitism = teknik för födosök där ett djur stjäl byte ifrån det djur som fångat, insamlat, förberett eller förvarat födan).

I Sverige är för närvarande 77 arter av daggflugor påträffade, en ökning med ca 50 % under de senaste 25 åren. Flertalet av nytillskotten är arter som förmodligen funnits här sedan länge men först nyligen uppmärksammats, och det finns sannolikt ytterligare arter att upptäcka. Ett par av arterna har uppenbarligen först nyligen kommit hit. Det gäller bl.a. den invasiva Drosophila suzukii med ursprung i Sydostasien, ett allvarligt skadedjur i bärodlingar, som kom till Europa 2008 och sedan 2014 även förekommer i Sverige.

Daggflugor artbestäms lämpligen med Drosophilidae-volymen av Fauna Entomologica Scandinavica (Bächli m.fl. 2004). Där beskrivs alla nordiska arter (förutom den nyligen inkomna Drosophila suzukii) och även några arter från närområdet. Många daggflugor är med lite träning ganska lätta att känna igen enbart på färgteckningen, men i vissa grupper måste genitalierna prepareras för säker identifiering.

Text: Sven Hellqvist