Bronior – salladslika levermossor
Till skillnad från många levermossor mognar broniornas kapslar främst på hösten. Det gör årstiden särskilt lämplig för att leta efter dem. Två av arterna är mycket sällsynta och behöver eftersökas för att öka kunskapen om deras utbredning. De växer bland annat på stränder och bar lerjord.
Bronior (Fossombronia spp.) är ett släkte av små, men ofta iögonfallande levermossor som står nära bållevermossorna. Till skillnad från dessa har bronior skott med både stam och blad. Bladen är tunna, något genomskinliga, oregelbundna och ofta krusiga, vilket gör att bestånden kan likna små salladshuvuden eller fransiga miniväxter. Färgen varierar från ljusgrön till brungrön, ibland med svagt violett ton i basen. De violetta rhizoiderna – de små rottrådarna som fäster skotten vid marken – är ett utmärkt kännetecken, då de skiljer broniorna från de flesta bladlevermossor som har ofärgade eller brunaktiga rhizoider.
Sporerna vägledande
För att bestämma arterna krävs mogna sporer, som har karakteristiska ornamenteringar synliga i mikroskop. Även om sporer kan mogna efter fuktiga perioder under olika delar av året, är hösten den period då man oftast hittar välutvecklade kapslar. Dessa öppnar sig med fyra flikar och sprider de små sporerna med hjälp av vind och regnstänk. Sporerna är relativt stora för att vara levermossor (20-76 um).
Bronior växer på bar jord, i tidiga successionsstadier där konkurrensen från kärlväxter är begränsad. Strandbronia (F. foveolata) och sandbronia (F. incurva) hittas främst på fuktiga eller tidvis översvämmade stränder, medan lerbronia (F. wondraczekii) och sydlig bronia (F. pusilla) är vanligare i betesmarker, diken och längs stigar, gärna på lerhaltig mark som tidvis torkar ut. En del arter kan också etablera sig på jordblottor i nyanlagda grusvägar, vägskärningar och jordhögar.
Fyra arter i Sverige
Det vetenskapliga namnet Fossombronia härstammar från staden Fossombrone i Italien. Det svenska namnet är skapat av den senare delen av det vetenskapliga. På engelska kallas de frillworts, ett namn som syftar på deras krusiga, kråslika utseende. I Sverige är fyra arter kända, men längre söderut i Europa finns betydligt fler. Flera av de svenska arterna är dåligt kända och riskerar att förbises vid inventeringar, delvis på grund av sin lilla storlek och den korta tid man kan hitta mogna sporer.
Lerbronia och strandbronia är relativt spridda i de södra delarna av landet. Sydlig bronia har däremot inte observerats i Sverige sedan 1980-talet, då den hittades på lerjord i Halland. Strandbronia, som är den minsta arten i Sverige, förekommer främst på stränder längs Bottenviken och Bottenhavet men även vid Vänern. Nya fynd i Värmland och Halland antyder att arten kan vara mer spridd än man tidigare trott, särskilt om man letar på rätt platser under hösten.
Småskalig markstörning viktig
Eftersom bronior är beroende av störningar som skapar bar jord, exempelvis betning, tramp, erosion eller markrörelser, är de också sårbara när dessa miljöer växer igen. Arterna behöver småskaligt dynamiska miljöer där andra konkurrenssvaga arter kan hittas.
Vi uppmanar alla att hålla utkik efter dessa fascinerande små levermossor och rapportera fynden i Artportalen. För hjälp med artbestämning finns nu bilder, arttexter och en bestämningsnyckel i webbapplikationen Artfakta. Ett tips är att använda lupp eller stereolupp och mikroskop och gärna fotografera både skott och inte minst sporerna, som är den viktigast artskiljande karaktären.
Text: Niklas Lönell
Artbestämningshjälp till levermossor i släktet bronior i Artfakta