Går det bra eller dåligt för smålommen?

Sidan granskad:  2025-05-23

Smålommen har länge uppmärksammats i fågelskyddsarbetet. Det är en allmän uppfattning att den var vanligare i äldre tider och Projekt LOM har noterat en låg ungproduktion med en långsiktigt negativ trend. Men resultat från Svensk Fågeltaxerings standardrutter visar på motsatsen.

Lommarna har en lång tradition i fågelskyddsarbetet. När Projekt LOM startades upp 1994 var det mot bakgrund av farhågor för en låg ungproduktion och en komplex hotbild. Snart ett kvartssekel senare är bedömningen att det går ganska bra för storlommen, medan det är mer bekymmersamt för smålommen.

Under senare år har Projekt LOM:s bedömningar av häckningsutfallet avseende smålom byggt på information från ungefär 150 par, eller 9 % av den svenska populationen. Men underlaget varierar mellan åren och landets olika delar. För hela landet – utom för insjöfiskande smålommar i Norrland – ligger den genomsnittliga ungproduktionen under det riktmärke på 0,8–0,9 ungar per par och år som vi bedömer vara minimum för att balansera mot den årliga dödligheten (diagram 1). Riktvärdet bygger på överlevnadsberäkningar för smålommar ringmärkta som årsungar i Sverige från 1950-talet och framåt.

Mer bekymmersamt är att ungproduktionen långsiktigt har försämrats i hela landet. Den negativa utvecklingen är statistiskt verifierad och kan kopplas till en försämrad kläckningsframgång. Resultat från undersökningar både i Sverige och på andra håll visar att predation är den viktigaste orsaken till att häckningar misslyckas under ruvningen, och detta leder till frågor om en förändrad predationsbild.

I det här perspektivet är resultaten från Svensk Fågeltaxering om en positiv utveckling av smålomsbeståndet sedan slutet av 1990-talet (diagram 2) kanske en aning motsägelsefulla. För Sydsvenska höglandet finns en samstämmighet mellan dåligt häckningsutfall och en minskning, men i landets norra delar visar standardrutterna på en ökning, som ska ställas mot den negativa reproduktionstrenden. Men smålommen börjar häcka först när den är några år gammal, och lommarna är långlivade, så det kan dröja innan en försämrad ungproduktion resulterar i en minskning av antalet adulta fåglar i häckningsområdena.

Utan nätverket av inventerare och rapportörer i Svensk Fågeltaxering och Projekt LOM, plus information från Artportalen, hade vi inte kunnat få fram de här resultaten – medborgarforskning så god som någon.

Text: Mats O.G. Eriksson