Gransångarens ankomst tidigarelagd med flera veckor
Sedan 40 år finns två underarter av gransångare i Sverige, med nordlig respektive sydlig utbredning. Den senare etablerade sig i landet på 1970-talet och anländer till Sverige tidigare jämfört med den nordliga underarten.
I Sverige häckar två underarter av gransångare: collybita och abietinus. Den nordliga underarten abietinus häckar i barrskogsmiljö från Värmland, Dalarna och norrut i hela Norrland nedanför fjällen, medan underarten collybita, som är knuten till lövskog, häckar i södra Sverige. Den sydliga underarten kom in i Sverige under 1970-talet, och expansionen har fortsatt så långt norrut att collybita möter abietinus i Svealand. I fält är underarterna i praktiken omöjliga att skilja åt, både vad gäller dräkt och läten, vilket innebär att det är vanskligt att utgå ifrån att det ena utbredningsområdet avlöser det andra. En gransångare som sjunger i en sydsvensk, ren lövskog torde vara en sydlig collybita, medan en som sjunger i barrblandskog längre norrut torde vara en nordlig abietinus. I vilket fall bör man rapportera alla gransångare som just ”gransångare”, utan att ange vilken underart man tror att det var baserat på biotop.
På 1970-talet – då de sydliga gransångarna av underarten collybita ännu var fåtaliga – anlände de första gransångarna nästan en månad senare än de första gör idag. Gransångare som art är kanske den art som tidigarelagt sin flyttning mest av alla. Men det beror framför allt på att en ny underart, nämligen collybita, förändrat gransångarens fenologi.
Intressant är också att gransångaren, liksom sädesärlan, var sex dagar före schemat våren 2017. Båda dessa arter var två dagar före schemat våren 2016.
Text: Johan Nilsson