Klimatförändring kan slå hårt mot vedlevande mossor i norr

I en studie som nyligen har publicerats i Journal of Ecology ville forskare från SLU Artdata­banken identifiera de avgörande egenskaperna hos vedlevande mossor och kvantifiera sambandet mellan arternas svar på variation i klimatet och skogslandskapets utseende. Att förstå hur arter reagerar olika på miljöfaktorer och hur detta påverkas av arternas egenskaper är viktigt för att kunna förutsäga vad den kombinerade effekten av klimatförändringarna kan bli på artmångfalden i skogen.

Forskarna utgick från koordinatsatta förekomster av 23 vedlevande arter. Baserat på dessa data tog forskarna fram modeller för både enskilda arter och för flera arters utbredning i relation till miljöfaktorer, arternas egenskaper samt interaktioner mellan miljöfaktorer och artegenskaper. Forskarnas hypotes var att egenskaper som rör arternas förökningssätt och spridning främst kopplar till mängden av lämpliga livsmiljöer i det omgivande landskapet (skoglig konnektivitet), medan morfologiska egenskaper främst kopplar till variation i klimatet.

Forskarna fann att en kombination av mossornas egenskaper och miljöfaktorer förklarar deras utbredningsmönster i Sverige. Sambanden sammanfattas i Figur 1. Mossornas förökningssätt var oväntat starkare kopplat till klimat- och beståndsförhållanden än mängden lämpliga livsmiljöer i det omgivande landskapet. Utbredningen av mossor med könlig förökning uppvisade ett positivt samband med höga temperaturer och volymen av ädellövträd men ett negativt samband med hög nederbörd. Motsatsen gällde för utbredningen av arterna som helt eller delvis förlitar sig på könlös förökning. Mossornas växtsätt (livsform) uppvisade samband med förhållanden som speglar habitat såväl som klimat. De positiva sambanden mellan skottlängd och höga temperaturer och hög nederbörd gör att stora, konkurrenskraftiga arter kan tänkas att sprida och breda ut sig och därmed kan riskera att konkurrera ut små, nordliga arter på gränsen för sin utbredning när klimatet förändras.

Forskarna drog slutsaten att mossornas nuvarande utbredningsområden i landet bestämdes framför allt av fysiologisk tolerans och konkurrensförmåga, och enbart till en mindre del av arternas spridningsförmåga. Arternas relation till mängden lämpliga livsmiljöer i det omgivande landskapet var mer komplext och bestämdes av en kombination av egenskaper som rör arternas reproduktion och andra artegenskaper. Givet att arter svarar olika på klimatfaktorer, att de har varierande spridningsförmåga och att de interagerar med varandra förväntar sig forskarna tydliga förändringar i artsammansättningen när klimatet förändras. På det stora hela leder det till en minskning av dagens mångfald av vedlevande mossor i Sverige.

Små, nordliga och östliga mossarter förväntas minska i framtiden p.g.a. låg tolerans mot ökad temperatur och nederbörd samt genom att arter som hos oss befinner sig nära gränsen för sitt utbredningsområde riskerar att konkurreras ut. Exempelarter är grön sköldmossa Buxbaumia viridis, (Figur 2), skogsspärrmossa Campylium sommerfeltii, barkflikmossa Lophozia ciliata, vedflikmossa L. longiflora(Figur 2),timmerskapania Scapania apiculata och mikroskapania S. carinthiaca. Flera av dessa arter antas ha dålig spridningsförmåga och/eller är ovanliga, vilket ökar deras sårbarhet för klimatförändringar. Sydvästliga arter, däremot, förväntas gynnas av klimatförändringarna. Vanliga och konkurrenskraftiga arter som långfliksmossa Nowellia curvifolia (Figur 2) och stubbspretmossa Herzogiella seligeri kan möjligen breda ut sig på andra vedlevande arters bekostnad. De kommer troligen att spridda sig snabbt norr- och österut, då modellerna indikerar bra spridningsförmåga för dessa arter. För långfliksmossa ser bryologer denna tendens redan idag.

Text: Swantje Löbel, Niklas Lönnell och Tord Snäll