Kunskap och konkreta åtgärder för bevarande av källor
Källor hyser en särpräglad flora och fauna, där många arter knappt förekommer någon annanstans. Det gör dem till livsviktiga miljöer för biologisk mångfald. För att källorna ska fortsätta fungera krävs dock både kunskap och konkreta åtgärder i form av identifiering, dokumentation och skydd.
Naturliga grundvattenkällor är en unik naturtyp där kallt, klart grundvatten strömmar fram ur marken med jämn temperatur året runt, vanligtvis omkring 6 till 8 °C. I Sverige förekommer nästan uteslutande så kallade kallkällor. Vissa källor har ett tydligt, koncentrerat utflöde medan andra består av mer diffusa grundvattenutsläpp i marken. Även dessa mindre synliga källor har stor betydelse för många arter.
Källor finns i många olika landskapstyper men förbises ofta eftersom de vanligen är små och svåra att upptäcka. De kännetecknas av ett kontinuerligt grundvattenflöde, ibland begränsat till en punkt, ibland utspritt över ett större område med flera sammanhängande utflöden. Storlek och flöde kan variera över tid, och gränsen mot omgivande våtmarker är ofta diffus. Den konstanta tillförseln av grundvatten gör att källor sällan fryser vintertid, vilket skapar unika livsmiljöer för specialiserade växter och djur. Artsammansättningen styrs av vattnets mineralhalt samt av ljus- och skuggförhållanden.
Arter knutna till källmiljöer
Fuktälskande mossor och kärlväxter utgör viktiga delar av floran i och kring källor. För mossor är vattentemperaturen avgörande, liksom kemiska faktorer som kalk- och järnhalt. Ett exempel är bäcknicka Pohlia wahlenbergii, som föredrar låga vattentemperaturer och främst förekommer i fjällområden. Kalkrika källor hyser en särskild mossflora, och där bildas kalktuff, medan järnrika källor kännetecknas av brunfärgat vatten och utfällning av järnockra. En sällsynt mossa helt knuten till sådana miljöer är den rödlistade källspärrmossan Campylium laxifolium.
Bland kärlväxterna finns få arter som är strikt knutna till källor, men flera gynnas av mark med kontinuerligt grundvattenutflöde som aldrig torkar ut. Även djurlivet är specialiserat. I källmiljöer förekommer bland annat snäckor, sländor, skalbaggar och tvåvingar som är anpassade till kallt, syrerikt vatten med stabil temperatur. Grodor använder ofta källor som övervintringsplatser eftersom vattnet sällan fryser, vilket gör att uttern gärna besöker källorna vintertid i jakt på föda.
Dålig status och dåligt kända
Enligt den senaste nationella bedömningen från 2025 har källor dålig bevarandestatus. Omkring 40 % av källorna har redan försvunnit och många av de som finns kvar har skadats genom oförsiktig markanvändning. Påverkan har fortsatt även under senare år. I flera fall är skadorna så omfattande att källorna inte längre kan betraktas som fungerande livsmiljötyper. En konsekvens av detta är att ett flertal arter knutna till källmiljöer bedöms som hotade eller nära hotade.
De största hoten är kopplade till skogs- och jordbruk, såsom avverkning, dikning, markberedning, vägbyggen, terrängkörning samt övergödning och kemikaliespridning. Även igenväxning till följd av upphörd hävd i betes- och slåttermarker kan förändra källornas vegetation negativt. Ett ytterligare problem är att många källor är dåligt kända, saknar korrekta koordinater eller helt enkelt inte finns registrerade, vilket gör dem extra sårbara.
Kartläggning och förbättrad kunskap
Trots den allvarliga situationen finns positiva tecken. Sveriges geologiska undersökning (SGU) förvaltar ett källarkiv som under 2025 uppdaterades. Databasen som tidigare innehöll 2000 källor omfattar nu 14 500 källor med information om naturliga grundvattenutflöden, inklusive läge och ibland flöde, vattenkvalitet och geologisk miljö. Uppdateringen skapar nya möjligheter att hitta, dokumentera och skydda källmiljöer.
Samtidigt är de flesta källor i Sverige fortfarande otillräckligt beskrivna. För att den tillgängliga informationen ska få praktisk betydelse behöver också data om koordinater, vattenkemi och ekologisk status och integreras i planeringsunderlag för jord- och skogsbruk, kommuner, länsstyrelser och andra aktörer. Dessutom görs nationella insatser för att övervaka biologisk mångfald i källor av SLU och vattenkemi av SGU.
Restaurering av källor
Eftersom situationen för källorna är så allvarlig kommer ett arbete med att restaurera skadade källor att behöva initieras. För att det ska fungera bra har Sverige tittat på erfarenheter av de restaureringsinsatser som har gjorts i Finland. Tanken är att arbeta med restaurering genom ett lärande arbetssätt när återställningen av källorna har kommit igång.