Grön mossa där stänglar med kapsel sticker upp ur mossan. Foto
Vit puckelmossa Ptychostomum zieri tillhörde tidigare släktet Plagiobryum som inte längre har några svenska arter. Foto: Tomas Hallingbäck

Ny nordisk mosslista – över 1 100 arter i Sverige

Sidan granskad:  2026-02-23

Under 2025 publicerades en ny nordisk checklista för mossor, en efterlängtad uppdatering som speglar nästan två decenniers forskning. En checklista är i grunden en gemensam referens och då artbegrepp och släktskap ofta omprövas i takt med nya studier, är detta särskilt viktigt.

Checklistan omfattar alla bladmossor, levermossor och nålfruktsmossor i Norden och redovisar vilka taxa som förekommer i Island, Färöarna, Danmark, Norge, Svalbard, Jan Mayen, Sverige och Finland. De art­rikaste områdena är Norges fastland med 1 155 arter och Sverige med 1 106 arter, en siffra som visar på en större mångfald än många kanske föreställer sig.

Sedan den förra nordiska checklistan publicerades 2006 har mycket förändrats. Många mossarter har fått nya vetenskapliga namn, framför allt till följd av förändringar i nomenklaturen, det vill säga de regler och principer som styr hur arter namnges. När släkten delas upp, eller när arters släktskap omtolkas, behöver namnen justeras för att spegla den senaste kunskapen.

Det ökade artantalet beror delvis på att tidigare underarter och varieteter numera bedöms som egna arter, men också på att vissa arter efter noggrannare studier visat sig bestå av flera distinkta arter. Exempel finns bland både knölmossor och kakmossor, där det som tidigare betraktades som en art i dag delas upp i flera. Samtidigt upptäcks eller uppmärksammas fortfarande arter som länge varit kända, men inte tidigare har noterats i Sverige.

Svenska och nordiska namn skapar kontinuitet

De flesta mossor saknade länge svenska namn. Sedan 1987 har dock samtliga arter som förekommer i Sverige tilldelats svenska namn. Detta har blivit allt viktigare i takt med att många vetenskapliga namn har ändrats. De svenska namnen bidrar till kontinuitet och gör det lättare att känna igen arterna trots taxonomiska omflyttningar.

Även i övriga nordiska länder har nationella namn tagits fram, och i den nya checklistan finns nu danska, finska, norska och isländska namn samlade. Ibland har namnen inspirerats av varandra över landsgränserna.

De nya mossnamnen har successivt införts i Dyntaxa, vilket innebär att även Artfakta och Artportalen nu följer den nya checklistan.

För den som använder pdf-versionen av nationalnyckelns huvudnyckel till släkten på Artfakta kan det vara bra att veta att det från två släkten inte går att komma vidare då alla av de arter som förekommer i Sverige har flyttats till andra släkten. Puckelmossorna som förut fördes till släktet Plagiobryum ingår numer i släktet Ptychostomum under namnen röd puckelmossa Ptychostomum demissum och vit puckelmossa Ptychostomum zieri. Kärrspärrmossa Kandaea elodes och jordspärrmossa Campylium chrysophyllum ingick förut i släktet nervspärrmossor Campyliadelphus.  

Den nya nordiska checklistan visar att mossfloran är långt ifrån statisk. Tvärtom är den ett forskningsfält i ständig utveckling, där nya insikter om släktskap, artgränser och mångfald fortlöpande förändrar vår bild av en av Nordens mest artrika och samtidigt mest förbisedda organismgrupper.

Text: Niklas Lönnell

Fakta

En checklista för arter är en vetenskapligt granskad sammanställning som anger vilka arter som erkänns inom ett visst område och vilka namn som ska användas för dem. Checklistor fungerar som en gemensam referensram för forskare, naturvårdare och myndigheter, och bidrar till att säkerställa att man menar samma sak när man använder ett visst artnamn.

Nomenklatur avser de regler och principer som styr hur organismer namnges och hur dessa namn ska användas. Inom biologin är detta särskilt viktigt, eftersom artnamn kan förändras över tid i takt med ny kunskap om släktskap och artavgränsningar. Publicering av checklistor är därför ett effektivt sätt att harmonisera nomenklaturen och skapa en gemensam förståelse för artbegrepp över regioner. Detta är avgörande för vetenskaplig kommunikation, men också av stor betydelse för naturvårdsarbete, till exempel vid utvärdering av arter för rödlistor.

Länkar