Pärlugglans tid är nu
I de boreala barrskogarna lever pärlugglan nomadiskt och häckar när gnagarpopulationerna är höga. Förr förekom smågnagarna i norr i tydliga cykler om 3–5 år, men cyklerna har i stort sett upphört, framför allt i skogslandet.
Om man tittar på hur många pärlugglor som rapporterats 8–21 mars i förhållande till hur många fynd av andra fågelarter som rapporterats i Artportalen under samma period i samma område får man ett indexvärde. Detta index ger en uppfattning om huruvida det rapporterats fler eller färre pärlugglor ett visst år. Förmodligen blir resultatet presenterat i ett diagram övertydligt, eftersom år med många pärlugglor sannolikt inspirerar till fler utflykter i ugglemarker jämfört med sämre år.
Under åren 2001-2012 syns en tydlig treårig cykel för pärluggla i Norrland med två bra år följt av ett dåligt (Figur 1).
Lägger man till det relativa antalet pärlugglor i Svealand för samma tid får man åtminstone till en början ett intressant mönster. 2003 och 2006 är år då färre pärlugglor noterades i Norrland medan Svealand då hade två toppår. Under 2009 bryts dock denna trend, och liksom i Norrland blev 2009 ett sämre år. Under de följande åren visar Svealands och Norrlands pärlugglor upp samma mönster.
Birdlife Finlands rapportsystem Tiira.fi startade 2005. Lägger man även till motsvarande data från Finland kan man ana att gnagarcyklerna i Norrland och Finland inte är riktigt synkroniserade. Är det sämre med gnagare i Norrland är pärlugglorna i Finland istället!
Särskilt tydligt blir detta 2009 då Sverige hade sitt sämsta pärluggleår, medan Finland hade ett av sina bästa. Under 2009 rapporterades bara sex pärlugglor i Norrland 8–21 mars, medan 1212 observationer rapporterades i Finland.
Efter 2012 upphör cyklerna om två bra år följt av ett sämre, och det är väldigt svårt att se något mönster längre.
Text: Johan Nilsson