Sångsvan – från nästan utrotad till internationellt räknad
Sångsvanens trumpetande läte är numera ett självklart inslag i den svenska landskapsbilden. Men så har det inte alltid varit. För drygt hundra år sedan var arten nära att försvinna helt. I dag räknas den istället i ett av Europas största samordnade fågelprojekt.
Internationell inventering i januari 2026
Mellan den 10 och 25 januari 2026 genomförs en internationell inventering av sångsvan i stora delar av Europa. Sverige deltar tillsammans med många andra länder för att, genom samtidiga räkningar, få en så korrekt bild som möjligt av den totala populationen. De viktigaste räkningsdagarna infaller helgen 17–18 januari, då så många observationer som möjligt eftersträvas.
Den senaste internationella inventeringen gjordes 2020 och visade då att 17 475 sångsvanar vistades i Sverige. Eftersom arten ofta rör sig över nationsgränser vintertid är internationell samordning avgörande. Räknas svanarna vid olika tidpunkter riskerar samma individer att registreras flera gånger, eller inte alls.
Inventeringen i Sverige samordnas av Svensk Fågeltaxering, som uppmuntrar både erfarna fågelskådare och nybörjare att delta. Observationer rapporteras i Artportalen, gärna med exakt plats, tidpunkt och om möjligt uppgift om fåglarnas ålder. Just åldersfördelningen ger viktig information om hur populationen mår och utvecklas.
Hur känner man igen en sångsvan?
Sångsvanen liknar knölsvanen, men saknar den karakteristiska knölen vid näbbroten. Näbben är till största delen gul med svart spets, och halsen hålls oftare rakt upp. Ungfåglarna är gråvita och generellt ljusare än unga knölsvanar. Ljudet är också ett säkert kännetecken: det kraftiga, trumpetande lätet hörs ofta på långt håll.
Livsmiljö och levnadssätt
Sångsvanen är flexibel i sitt val av häckningsmiljö så länge det finns gott om vegetation. Den häckar i allt från grunda skogssjöar och tjärnar till slättsjöar med vass, våtmarker, torvgravar och till och med på mycket blöta myrar. I sällsynta fall häckar den även vid kusten, exempelvis i Bottenviken.
Födan består nästan uteslutande av växter. Under häckningstid hämtas födan främst i vattenmiljöer, men under senare decennier har sångsvanen i allt större utsträckning börjat beta på jordbruksmark, på liknande sätt som gäss. Det kan ibland leda till konflikter när stora flockar äter av sädesbrodd.
Arten har få naturliga fiender. Ägg och ungar kan tas av korp, mink och räv, medan havsörn ibland tar vuxna fåglar. I revirstrider med knölsvan är det dock ofta sångsvanen som går segrande ur striden.
Sångsvanen blir könsmogen först vid cirka fyra års ålder. Fram till dess lever de unga fåglarna ett kringströvande liv över stora områden. Flyttningen mot övervintringsområden i södra Sverige, Danmark och Nordsjöländerna inleds oftast i oktober. Antalet övervintrande sångsvanar i Sverige har ökat kraftigt, 2015 noterades redan i januari minst 12 000 individer.
Vårflyttningen norrut börjar i februari–mars. Några av landets viktigaste rastplatser är Hornborgasjön, Tysslingen, Väster-Färnebo och Umeälvens delta, där tusentals svanar kan samlas under korta men intensiva perioder.
Utbredning och dramatisk återhämtning
Sångsvanen häckar i dag i hela Sverige. Den senaste uppskattningen anger 4 300–6 500 häckande par, med de största bestånden i Norrbottens, Västerbottens och Gävleborgs län. Skåne hyser det största beståndet i Götaland.
Denna situation är resultatet av en av Sveriges mest dramatiska fågelcomebacker. I början av 1900-talet återstod kanske bara 20 häckande par, främst i avlägsna delar av Lappland, efter långvarig jakt. Skyddsåtgärder, jaktförbud och i vissa fall utsättningar bidrog till återhämtningen. Från 1950-talet och framåt spred sig arten snabbt söderut, och i dag är den vanlig även i jordbrukslandskapet.
Varför är inventeringarna viktiga?
I dag finns ingen akut hotbild mot sångsvanen, tvärtom är den talrikare än någonsin. Just därför är det extra värdefullt att fortsätta räkningarna. Långsiktiga inventeringar gör det möjligt att upptäcka förändringar i tid, till exempel kopplade till klimatförändringar eller förändrat jordbruk.
Sångsvanen fungerar också som en slags indikatorart för våtmarkers och odlingslandskapets tillstånd. Genom att räkna svanar får vi samtidigt kunskap om hur våra vattenmiljöer mår.
När du rapporterar en sångsvan i januari 2026 bidrar du alltså inte bara till att räkna en fågel, du hjälper till att skriva nästa kapitel i berättelsen om en art som gått från nästan utrotning till ett levande exempel på framgångsrikt naturvårdsarbete.
Text: Fredrik Haas