EU:s art- och habitatdirektiv

EU:s art- och habitatdirektiv

För att motverka förlust av biologisk mångfald har EU:s medlemsländer antagit flera direktiv, bland annat art- och habitatdirektivet (direktiv 92/43/EEG). I direktivet finns listade arter och naturtyper (det vill säga livsmiljötyper) som har pekats ut som viktiga för den biologiska mångfalden i ett europeiskt perspektiv.

Rapportering

Naturvårdsverket samordnar vart sjätte år Sveriges rapportering till EU enligt artikel 17 i art- och habitatdirektivet. Den senaste rapporteringen lämnades in till kommissionen i augusti 2025.

Rapporteringen visar att knappt 40 procent av arterna och bara 20 procent av naturtyperna har gynnsam bevarandestatus i alla regioner där de förekommer. I många fall går utvecklingen dessutom i en negativ riktning. Fler insatser behövs för att stoppa förlusten av biologisk mångfald.

• Mer information på Naturvårdsverkets webbplats

Gynnsam bevarandestatus

För varje art och naturtyp som finns listad i direktivet har fyra parametrar bedömts och en sammanvägning av dessa har gjorts. Utbredningsområde och framtidsutsikter bedöms för både arter och naturtyper. För arterna ingår dessutom populationsstorlek och artens livsmiljö, medan för naturtyperna ingår förekomstareal och kvalitet. De sammanvägda bedömningarna resulterar i gynnsam, otillfredsställande eller dålig bevarandestatus. 

Arter

De arter som finns upptagna i art- och habitatdirektivet betraktas som skyddsvärda i ett europeiskt perspektiv. De delas in i tre olika kategorier och tillhör bilagorna 2, 4 och 5:En art kan listas i flera bilagor.

• Arter vars livsmiljö ska skyddas (bilaga 2). Det innebär att särskilda bevarandeområden (Special Area of Conservation SAC) ska avsättas för att ingå i Natura 2000-nätverket.
• Arter som kräver strikt skydd (bilaga 4), t.ex. fridlysning. Många av arterna i bilaga 2 finns även i bilaga 4.
• Arter som kan behöva särskilda förvaltningsåtgärder (bilaga 5) är arter som på något sätt utnyttjas till exempel genom jakt, fiske eller insamling.

Lista över arter som Sverige rapporterar till EU

Naturtyper

De naturtyper som står med i art- och habitatdirektivet är sådana som anses skyddsvärda i ett europeiskt perspektiv. Detta innebär att naturtyper som vi i Sverige inte betraktar som särskilt spektakulära och är ganska vanliga kan finnas med, t.ex. fjällbjörkskog. Även naturtyper som anses värdefulla i ett svenskt perspektiv ingår i art- och habitatdirektivet, t.ex. artrika gräsmarker, olika våtmarker och kontinuitetsskogar med gamla träd samt vattendrag, fjällmiljöer och marina miljöer. De flesta av Sveriges naturreservat innehåller flera av art- och habitatdirektivets naturtyper.

Lista över naturtyper som Sverige rapporterar till EU

SLU Artdatabankens arbetet med EU:s naturvårdsdirektiv

SLU Artdatabanken har flera arbetsuppgifter som kopplar till art- och habitatdirektivet (Artikel 17) och även Fågeldirektivet (Artikel 12). På uppdrag av Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten arbetar vi bl.a. med att:

• utveckla och förvalta system för datainsamling som ligger till grund för övervakning, analys och uppföljning av de arter och naturtyper som omfattas av art- och habitatdirektivet
• sammanställa förslag till uppföljning och rapportering enligt samma direktiv

Vi arbetar även med de beröringar som finns mellan de två ovan nämnda direktiven och två andra EU-direktiv:

• ramdirektivet för vatten (öppnas på Havs- och vattenmyndighetens webbplats)
• ramdirektivet om den marina strategin (öppnas på Havs- och vattenmyndighetens webbplats)

SLU Artdatabanken representerar även Sverige i flera arbetsgrupper under EU-kommissionen.