Mottagare av SLU Artdatabankens naturvårdspris

Sidan granskad:  2025-05-09

Här hittar du alla de personer, organisationer eller företag som har tilldelats SLU Artdatabankens naturvårdspris, samt motiveringen till beslutet.

Pristagare genom åren

SLU Artdatabankens naturvårdspris 2024 går till Lena Gustafsson för hennes enastående förmåga att vara enande kraft inom den konfliktfyllda skogsdebatten. Trots många obekväma sanningar har hon lyckats med den svåra uppgiften att vara en viktig och uppskattad kunskapsförmedlare både inom naturvård och skogsbruk. Med stor lyhördhet och integritet har hon navigerat i det skogspolitiska landskapet och kämpat för en skogsdebatt med fokus på lösningar.

Lena Gustafsson, professor i naturvårdsbiologi, har genom sitt arbete med att ta fram kunskapsunderlag om skogen skapat förutsättningar för en bättre naturvård. Hon har fungerat som en neutral kunskapskälla, fri från egna värderingar och personliga åsikter, samtidigt som hon i ett konfliktfyllt forskningsområde sagt ifrån när hon tyckt att det varit nödvändigt.

Lenas enastående insats för bevarande av biologisk mångfald utgörs av hennes förmåga att verkligen vilja förstå olika behov och perspektiv för skapa lösningsorienterade samtal utifrån sina forskningsresultat. Trots hennes ofta obekväma sanningar har hon med en forskares integritet fortsatt vara en objektiv kunskapsförmedlare.

– Det betyder mycket att få detta pris eftersom det är ett erkännande av att det vi forskare gör uppskattas av omvärlden. Jag är också väldigt glad att just jag uppmärksammas eftersom mina resultat inte alltid är bekväma för naturvården. Jag ser det som en stor styrka att man ser att kunskap och evidens är viktigt i sig och att man är öppen för nya insikter, säger Lena.

Lena Gustafsson, som redan på 1970-talet slogs av hur polariserad debatten om skogen var, har vigt sitt liv åt att skapa ett bättre kunskapsunderlag om skogen. Hon är inte förkämpe för skogsbruket men inte heller miljöaktivist utan har ägnat ett helt yrkesliv åt att forska och kommunicera om skogen för att ge den biologiska mångfalden en ärlig chans. Hon har gjort flera kunskapssammanställningar riktade till skogsbruket och naturvården.

Insikten om skogens mångfald fick hon redan vid 25-års ålder när hon inventerade skog åt länsstyrelsen. Hon har sett hur konflikten om skogen förflyttats från att människor protesterade mot avverkningar och kalhyggen i sina närområden till att idag kanalisera frågan om äganderätt och självbestämmande. Lena kämpar för en skogsdebatt med fokus på lösningar. Hon tror på att hitta nya innovativa lösningar och anser att en avgörande lösning för framtidens skogsbruk är en ändrad syn på skogens roll. Hon tror på idéen att avkastningskravet för det statliga skogsbolaget Sveaskogs bör slopas och att de som Sveriges största skogsägare istället fick i uppdrag att sköta skogarna på nya sätt som gynnar olika ekosystemtjänster. Genom att ta fram rekreationslandskap, viltlandskap i balans, alternativa avverkningsformer och innovativa sätt att restaurera skogar för en ökad biologisk mångfald skulle det svenska skogsbruket ge eko i världen.

– De svenska skogarnas framtid är ett konfliktfyllt område där ekonomiska, miljömässiga eller sociala värderingar ofta styr debatten. I det läget är forskning och vetenskaplig reflektion särskilt viktig. Jag är därför väldigt glad att naturvårdspriset i år går till Lena Gustafsson. Hon har varit en oerhört viktig kunskapsförmedlare för många som arbetar med skog. Hennes forskning och engagemang för att hitta lösningar som gynnar biologisk mångfald har varit mycket värdefulla, säger Mark Marissink, chef SLU Artdatabanken.

Prisutdelningen skedde på Ultuna campus i Uppsala, i samband med Flora- och faunavårdskonferensen 24 april 2024.

Motivering:

Lena Gustafsson har med outtröttligt engagemang och stor integritet varit en enande kraft inom ett konfliktfyllt forskningsområde. Hon har på ett trovärdigt sätt rört sig gränslöst mellan olika världar och på så sätt kunnat förmedla ny kunskap om biologisk mångfald för en bättre naturvård i skog. Genom att vara genuint intresserad av att förstå olika perspektiv har hon skapat förutsättningar för en kreativ och lösningsorienterad diskussion, fri från egna värderingar och personliga åsikter, samtidigt som hon har sagt ifrån när hon tyckt att det varit nödvändigt. Trots ofta obekväma sanningar har hon lyckats vara en viktig och uppskattad kunskapsförmedlare om naturvård i skog.

Sebastian Kirppu, urskogens främsta beskyddare och Johan Nitare, fader till nyckelbiotopsinventeringen, tilldelas var för sig SLU Artdatabankens naturvårdspris för deras arbete med att värna skogen och dess biologiska värden. De har båda vigt sina liv åt att ge naturen ett ansikte, en röst och inte minst ett eget värde. Deras engagemang och insatser för att skydda och bevara intakta, artrika och levande skogsekosystem känner inga gränser.

Få personer har en sådan kännedom om våra skogar och deras biologiska värden som Johan Nitare och Sebastian Kirppu. Med insikten om alla arters lika värde vill de inspirera och lära ut till alla som vill lyssna. Deras utgångspunkt är att fler människor måste lära sig mer om arter och deras ekologi för att förstå deras värde och därmed respektera värdet av alla arters liv.

Med naturvårdsaspekten och artbevarande i fokus tar de sig an den utmanande uppgiften att säkra den långsiktiga överlevnaden av de kvarvarande gammelskogarna i Sverige.

Sebastian har genom sitt inventeringsarbete många gånger åstadkommit konkret förändring. Som att få Värmlands största sammanhängande naturskogsområde skyddat som reservat, den tidigare avverkningshotade Havsvalladalen.

 – Att tilldelas det här priset är ett erkännande för mitt engagemang för skogsekosystemet och dess biologiska mångfald. Det känns skönt att få ett sådant stöd då det innebär att jag inte behöver våndas över skitsnack om och påhopp mot mig som kommer från meningsmotståndare. Det här priset ger mig energi till att fortsätta stå upp för biologisk mångfald genom att inventera avverkningshotade skogar, granska skogsbolagens efterlevnad av lagar och certifieringsregler men också att hålla föreläsningar och kurser och på så sätt medvetandegöra fler människor om skogens ekologi. Jag tror och hoppas att ju mer kunskap människor har desto större chans att vi kan skapa förändring till det bättre. Det måste till om vi ska bevara biologisk mångfald och hjälpa klimatet och ge våra barn och barnbarn en någorlunda fin framtid, säger Sebastian Kirppu.

Johan har genom metodiken ”nyckelbiotopsinventering”, som han arbetat fram, haft en mycket stor inverkan på det naturvårdsarbete som under flera decennier genomförts i skogslandskapet. Nyckelbiotopsinventeringen har blivit känd som en av världens mest omfattande nationella satsningar på kunskap om skogens biologiska värden.

 – Jag har aldrig fått något ”pris” från naturvårdssidan, bara en ”guldkvist” från skogsbruket, så det är givetvis mycket hedrande att motta SLU Artdatabankens naturvårdspris. Annars är jag inte mycket för priser, då det bästa priset är den mångfald vi lyckas bevara och vårda för framtiden, säger Johan Nitare.

Både Johan och Sebastian uppfyller med råge alla de kriterier som SLU Artdatabanken vill främja med naturvårdspriset: bevarande av biologisk mångfald, öka kunskapen om Sveriges arter och naturtyper, uppmärksamma behovet av naturvårdsarbete och forskning inom detta område samt motivera till och främja fortsatt arbete för bevarande av biologisk mångfald.

– Jag är väldigt glad att kunna dela ut SLU Artdatabankens naturvårdspris till både Johan och Sebastian. Båda har förekommit flitigt bland de nomineringar vi får in till priset. Det är pristagare som väcker känslor eftersom skogen väcker känslor, och deras gedigna och faktabaserade arbete är ovärderligt för att vi ska lyckas bevara skogens biologiska mångfald, säger Mark Marissink, chef SLU Artdatabanken.

Prisutdelningen sker på Ultuna campus i Uppsala, i samband med Flora- och faunavårdskonferensen 26 april.

 

Motiveringar:

Sebastian Kirppu har vigt sitt liv åt att sprida kunskap om skogen och dess biologiska värden. Med ett till synes outtröttligt engagemang arbetar han för att rädda de sista skyddsvärda naturskogarna. Få har lika stor kunskap om våra skogar som han och genom en ovanligt modig rättframhet och vilja att debattera ger Sebastian naturen den röst den själv inte har. Inget forum är för litet och med stor passion gör han svåra frågor begripliga för många. Tack vare Sebastian har många skogar och de arter som lever där fått leva vidare.

Under mer än 30 år har Johan Nitare verkat för att kartlägga, dokumentera och sprida kunskap om biologisk mångfald i det svenska skogslandskapet. Johan har lyckats med den svåra uppgiften att på ett trovärdigt, pedagogiskt och praktiskt tillämpbart sätt förklara ekologiska forskningsresultat, så att de har kunnat komma till praktisk tillämpning på bred front inom svenskt skogsbruk. Johans Nitares insatser för naturvården i skogen har varit långt större än vad som rymts inom hans tjänst. Hans insatser för bevarande av biologisk mångfald i skogslandskapet har gett ovärderliga förutsättningar som vi nu har att förvalta.
Se intervju med Sebastian Kirppu och Johan Nitare

SLU Artdatabankens naturvårdspris 2022 går till Ebba Werner för hennes arbete med att sprida kunskap om att vägkanter kan bli blommande resurser för pollinerande insekter som humlor, bin, fjärilar och skalbaggar.

 – Att tilldelas SLU Artdatabankens naturvårdspris gör mig glad och stolt personligen, men jag ser det också som ett pris till den ideella naturvården, som därmed får ett erkännande. Och inte minst lyfter priset vägkanternas betydelse för mångfalden, säger Ebba Werner.

Som inventerare för landskapsfloror har Ebba Werner vandrat längs många vägkanter som hon ser som viktiga reträttplatser och spridnings­korridor för alla de organismer som blivit hemlösa i det rationella produktionslandskapet.

Med budskapet att enskilda och kommunala vägar borde få vägkantsskötsel som tar hänsyn till och gynnar mångfalden har Ebba startat Blomrika vägkanter, ett initiativ som fått stort gehör runt om i Sverige. Hennes arbete med blomrika vägkanter går nu vidare i Naturskyddsföreningens och Postkodlotteriets ”Världens längsta blomsteräng”. Det är ett fyraårigt samarbetsprojekt som främst riktar sig till kommuner och enskilda vägar och därmed berör största delen av vårt vägnät. För dem har det inte funnits några allmänna råd och riktlinjer för hänsyn till mångfalden, som statliga vägar har genom systemet med ”Artrika vägkanter”.

– Ebba Werners arbete med Blomrika vägkanter är ett utmärkt exempel på enastående insats för bevarande av biologisk mångfald. Genom Ebbas förtjänst har nu ängens blommor, fjärilar och vildbin hittat nya hem längs med Sveriges vägkanter, säger Mark Marissink, chef SLU Artdatabanken. Också Ebbas arbete som en av eldsjälarna bakom Björkelund utanför Halmstad är värt att uppmärksammas, och det var riktigt fint att kunna dela ut priset här.

Ebba har även på ett mycket praktiskt sätt bidragit i arbetet med återställande av gården Björkelunds igenvuxna marker. När hon tillsammans med skötselgruppen tog över markerna höll de på att växa igen med gran. Genom deras förtjänst är nu landskapet öppet med lövskog, naturbetesmark, en ginstljunghed och vandringsleder. Och en äng som lockar över 50 personer till slåtter varje år.

På ett mycket konkret sätt har Ebbas arbete inspirerat många och visat på nya möjligheter för medveten slåtter som gynnar mångfald av växter och djur.

Prisutdelningen skedde vid Naturskyddsföreningens gård Björkelund i Halland, i samband med biologiska mångfaldens dag 22 maj.

Motivering:

Ebba Werner har genom sitt arbete med att sprida kunskap om blomrika vägkanter visat att de kan bli blommande resurser för pollinerande insekter som humlor, bin, fjärilar och skalbaggar. Förutom arbetet med blomrika vägkanter är ett av hennes viktigaste projekt det konkreta arbetet för mångfalden på Naturskyddsföreningens 30 hektar stora gård Björkelund i Halland.

SLU Artdatabankens naturvårdspris 2021 går till Mats Rosenberg för hans livsverk att omvandla ett av människan förstört och sargat landskap till ett biologiskt myllrande område, numera Oset och Rynningevikens naturreservat. Arbetet har lett till innovationer i naturvårdsteknik som också har påverkat naturvårdsarbete både nationellt och internationellt.

– Att tilldelas SLU Artdatabankens naturvårdspris känns väldigt glädjande och jag hoppas att vi i Örebro kan vara en inspiration för andra. För många av oss som jobbar praktiskt med naturvård är SLU Artdatabanken själva kunskapsnavet vars information vi försöker förvalta på bästa sätt. Det finns mycket kvar att göra men bara genom att synliggöra dessa frågor har vi kommit en bit på vägen. Och det fantastiska med mångfaldsarbetet är att så många kan vara med och hjälpa till, stora och små markägare, myndigheter, kommuner, företag, föreningar, församlingar och alla med en liten trädgårdstäppa. Alla behövs, säger Mats Rosenberg, pensionerad kommunekolog.

Mats Rosenberg livsverk handlar till stor del om att han omvandlat Örebros baksida med militärt övningsområde, soptippar, förorenad mark och en gammal oljehamn till stadens finrum med rika naturmiljöer och en plats för stadens invånare att möta naturen och hämta kraft ur den. Arbetet som pågått 20 till 25 år har lett till innovationer i naturvårdsteknik vad gäller återskapande av naturmiljöer och transplantation av levande ytskikt. Ett exempel är återanvändning av skogs- och ängsjord från olika exploateringsprojekt för att skapa ny natur i sargade områden och täckning av deponier.

Förutom att arbeta med de tätortsnära områdena kring Örebro har Mats även drivit igenom storskaliga restaureringar i Kvismaren, ett av Sveriges viktigaste fågelområden, samt arbetat med fågelsjön Tysslingen.

– Att årets naturvårdspris går till Mats Rosenberg känns väldigt roligt. Han har med kunskap och engagemang skapat ett mycket intressant område för både häckande fåglar, grodor, blommor, betande djur och människor. Örebro kommun har med Mats hjälp lyckats förvandla skräpområden till värdefull natur, säger Mark Marissink, chef SLU Artdatabanken.

Mats kompetens inom våtmarksrestaureringar har länge varit efterfrågad nationellt och han genom att dela med sig av sina lärdomar har han bidragit till genomförandet av många naturvårdsprojekt runtom i hela Sverige.

Prisutdelningen skedde vid Naturens hus, mitt i mellan Oset och Rynningevikens naturreservat utanför Örebro, i samband med biologiska mångfaldens dag 22 maj.

Motivering:

Mats Rosenberg har genom sitt livsverk drivit fram utvecklingen av praktiska åtgärder för landskapsrestaurering. Mats har i sitt arbete lyckats med den svåra konsten att hjälpa naturen ta tillbaka av människan sargade och förstörda landskap. Han står bakom tekniker för bland annat återskapande av naturmiljöer, transplantation av ytskikt och täckning av deponier. Det tätortsnära naturreservatet Oset och Rynningeviken har han omvandlat från Örebros baksida till framsida. Hans arbete har inspirerat många till att se att allt är möjligt, bara man vågar.

SLU Artdatabankens naturvårdspris 2020 går till Helena Allard för hennes arbete med att ta fram en åtgärdslista för att öka den biologiska mångfalden på alla Svenskt Sigill-gårdar som odlar frukt, grönsaker, blommor, prydnadsväxter eller spannmål. Genom åtgärdslistan har möjligheterna för den biologiska mångfalden ökat kraftigt i odlingslandskapet.

– Jag är så glad och tacksam över att ha vunnit naturvårdspriset. Jag vill dela det med alla Svenskt Sigill-odlare som gör jobbet. De skapar boplatser och mat till insekter, fåglar och vilt varje dag, säger Helena Allard, hållbarhetschef på Sigill Kvalitetssystem.

Över 1000 odlare genomför nu åtgärder för att öka antalet humlor, bin, fåglar och andra insekter i jordbrukslandskapen. Odlarna kan välja från en lista - för att säkerställa att rätt åtgärder görs på rätt plats. Totalt handlar det om tusentals åtgärder som kommer att genomföras under de närmaste åren. 

Exempel på åtgärder i åtgärdslistan:

Så blommande remsor vid åkern, vilket är bra för både fåglar och insekter.
Plantera eller lämna blommande och bärande träd och buskar som ger mat till både pollinerande insekter och fåglar.
Anlägga upphöjda skalbaggsåsar där rovinsekter trivs. Det minskar behovet av växtskyddsmedel och bidrar till livsmiljöer för många insekter.

– Att årets naturvårdspris går till Helena Allard för hennes arbete med att bevara den biologiska mångfalden i odlingslandskapet känns rätt. Jordbrukslandskapet utgör en viktig livsmiljö för många av Sveriges arter. Nära hälften av Sveriges alla växter och däggdjur, alla kräl- och groddjur, en fjärdedel av de fåglar som häckar i landet och hälften av alla insekter är knutna till olika delar av denna miljö. Tyvärr är det också en av de landskapstyper där många arter är rödlistade. Alla åtgärder som gynnar dessa arter är viktiga, säger Lena Tranvik, tf chef SLU Artdatabanken.

Den smarta lösningen att ha en valbar lista med åtgärder som sedan räknas ihop till en minsta möjliga poäng skapar inte bara faktiska åtgärder utan fungerar som en inspirationslista för de odlare som vill bidra med ännu mer till miljön kring sina odlingar.

Prisutdelningen skedde i Ultuna kunskapspark på Sveriges lantbruksuniversitets campus i Uppsala i samband med biologiska mångfaldens dag 22 maj.

På grund av det rådande läget i samhället följdes rekommendationerna om att begränsa sociala sammankomster och årets tillkännagivande skedde därför utan publik.

Motivering:

Helena Allard tilldelas SLU Artdatabankens naturvårdspris 2020 för sitt arbete med att ta fram en åtgärdslista för att öka den biologiska mångfalden på alla Svenskt Sigill-gårdar. Helena har med driv, initiativ och klokskap sett till att omvandla teori till handling. Med sin åtgärdslista har hon gjort det lätt för odlare att göra rätt. Alla Svenskt Sigill-gårdar som odlar frukt, grönsaker, blommor, prydnads växt er eller spannmål har nu en plattform att kraftigt öka den biologiska mångfalden i odlingslandskapet. Med skickligt förankringsarbete har hon lyckats få gehör för idén om den valbara åtgärdslistan som ger konkret väg ledning, goda exempel och inspiration. Den smarta lösningen hyllas nu för att vara något som verkligen kan göra stor skillnad.

Karin Wågström tilldelas ArtDatabankens naturvårdspris 2019 för hennes arbete med att bekämpa almsjukan på Gotland. Karin insåg tidigt almsjukans hot och samtidigt möjligheten till bekämpning i och med Gotlands isolerade läge. Tack vare Karin har almsjukan hittills hållits i schack på Gotland, samtidigt som kampen ser ut att vara förlorad på många andra håll i landet.

Naturvårdspriset delas ut under ArtDatabankens Flora- och faunavårdskonferens i Uppsala 10 april på Sveriges lantbruksuniversitets Ultuna campus.

Karin Wågström var med att dra igång bekämpningsåtgärder mot almsjuka direkt när den påträffades på Gotland för 13 år sedan. Idag är Gotland det framgångsrika exemplet med sannolikt det största kvarvarande skogsbildande almbeståndet i Europa.

Den Akut hotade almen är ett av karaktärsträden i det gotländska änget. En frisk alm kan bli upp till 500 år. Träd, i synnerhet gamla träd, är värdar för en mycket stor del av vår biologiska mångfald. Almarna är viktiga värdar för omkring 250 arter, varav 121 rödlistade, och ytterligare drygt 420 arter nyttjar dem. Genom att rädda de akut hotade almarna räddas därmed även mycket annat.

För att hindra spridningen av almsjuka på Gotland har smittade träd kontinuerligt avverkats och destruerats. Sedan 2005, då almsjukan upptäcktes på Gotland, har över 35 000 smittade almar fällts, kapats och transporterats till värmeverk för att eldas. Bekämpningen har varit mycket framgångsrik och bedömningen är att minst 90 procent av almarna finns kvar. På Öland, där almsjukan aldrig bekämpats, återstår endast omkring 10 procent av almarna.

Motivering:

Karin Wågström tilldelas ArtDatabankens naturvårdspris 2019 för sitt arbete med att bevara almen på Gotland. Karin är en eldsjäl med positivt sinne och har gjort en enastående insats för almen, almens följeslagare och biologiska kulturarv, på Gotland och därmed i Sverige och i Europa! Karins engagerade arbete har gått utöver hennes yrkesroll. Med kreativitet, kloka samarbeten och en enorm envishet har Skogsstyrelsen med Karin i spetsen hittat finansiering och möjligheter att bekämpa almsjukan. Tack vare att Karin tidigt involverade markägare och lokalbefolkning, initierade kunskapsuppbyggnad och koordinerade ett kontrollprogram har almsjukan fram till idag hållits i schack.

ArtDatabankens naturvårdspris 2018 går till Mats och Karin Ericson för deras arbete med Vargsymposiet. Symposiet har blivit en årlig mötesplats som skapat förutsättningar att på ett enkelt sätt, i en trevlig miljö träffas och samtala om rovdjuren och de möjligheter och problem som deras närvaro kan innebära.

Naturvårdspriset delas ut under ArtDatabankens Flora- och faunavårdskonferensen i Uppsala 25 april.

Vargsymposiet arrangerades första gången 1994 och har sedan dess varit en årlig mötesplats för kunskapsförmedling och diskussioner om våra stora rovdjur och de problem och möjligheter som följer i rovdjurens spår. Det har varit betydelsefullt under den tid då de svenska rovdjuren ökat i antal och utbredning i Sverige. Mötesplatsen har varit viktig för många. Forskare, politiker, tjänstemän, representanter för organisationer, jägare och renskötare har getts möjlighet att träffas och samtala med varandra. Under Vargsymposiets tak har forskning presenterats, myndigheter rapporterat och historier berättats.

– Det som varit slående med vargsymposiet är att människor med helt olika syn på varg och rovdjur har mötts och diskuterat. Diskussionerna har fått baseras på fakta med mindre propaganda för eller emot vargen. Det är upplyftande, menar Henrik Thurfjell, ArtDatabanken.

Vargen är en naturlig del av den svenska faunan och riksdagen har beslutat att arten ska finnas i livskraftiga populationer. Varg är rödlistad i kategorin sårbar (VU), den är fridlyst och upptagen i Art- och habitatdirektivet. Det finns idag en population på drygt 300 individer.  

– Idag har en vi en relativt stabil population, men vägen hit har varit lång och krokig. För 40 år sedan var vargen sannolikt utrotad i Sverige. Det är inte minst tack vare engagerade människor, som Mats och Karin, som vi idag har varg i Sverige, säger Ulf Gärdenfors tf chef för ArtDatabanken.

Det Mats och Karin skapat med Vargsymposiet har det inte funnits någon motsvarighet till. De har dock bestämt att 2018 års symposium var det sista i en obruten serie på 25 år. Vargsymposiet har under åren varit en viktig ”institution” för rovdjursfrågorna. Numera, menar Mats, finns det många forum där vargfrågorna kan diskuteras. Det fanns det inte när Vargsymposiet drogs igång. Men de kommer att fortsätta att arbeta med naturen som inspirationskälla både i jobbet och privat.

–Mitt fritidsintresse har blivit mitt jobb. Min önskan är att öka människors kunskaper om och känsla för vår natur, säger Mats.

–Att årets naturvårdspris går till eldsjälarna bakom Vargsymposiet känns väldigt bra och jag hoppas att det också kan stimulera till fortsatt konstruktiv dialog i samhället mellan människor med olika åsikter i vargfrågan säger Ulf Gärdenfors, tf chef för ArtDatabanken.

Motivering:

Karin och Mats Ericson tilldelas ArtDatabankens naturvårdspris 2018 för sitt tålmodiga och inspirerande arbete med att under 25 års tid ha organiserat och genomfört Vargsymposiet i Vålådalen. Vargsymposiet har varit en unik mötesplats mellan människor som är intresserade av de stora rovdjuren eller arbetar professionellt med dem. Den svenska rovdjursförvaltningen och debatten har genom Vargsymposiet tillförts många viktiga fakta och erfarenheter. Den heta rovdjursfrågan har avspeglats med föredrag och väl genomförda debatter samt analyser av orsaker till konflikter och hur man kommer vidare i frågan. Betydelsen av Vargsymposiet går inte att överskatta.

ArtDatabankens Naturvårdspris 2017 gick till Kajsa Mellbrand som har lyft intresset för spindlar. En folkbildande gärning som också har bidragit till att förbättra könskvoten bland skaran av småkrypsentusiaster.

Naturvårdspriset delades ut den 5 april, vid en ceremoni på SLU i Uppsala. Kajsa gör en enastående insats för att sprida kunskap om småkryp och natur.

Kajsa Mellbrand är biolog från Skåne. Hon jobbar just nu på länsstyrelsen på Gotland med bevarandeplaner och fältinventeringar för Natura 2000. Just spindlar har alltid intresserat henne. Som forskare doktorerade hon på näringsflöden från hav upp på land. Speciellt studerade hon spindlars roll i strandekosystem.

Kajsa upptäckte då att det inte finns så många spindelkunniga i Sverige. När intressegrupper på nätet tog fart på 2010-talet var det många bland insektsfolket som tyckte att det var svårt att förstå hur man kunde tycka att det var roligt att titta på småkryp som har fler än sex ben. Med tiden fick Kajsa allt mer förfrågningar och för att samordna detta skapade hon facebookgruppen ”Spindelnätet” och så småningom en kompletterande hemsida. Facebookgruppen har nästan 3700 medlemmar och växer stadigt.

– Jag tycker att det är speciellt roligt att Kajsa har fått ett stort antal tjejer intresserade av dessa djur. Traditionellt har artentusiaster varit män men nu kommer kvinnorna på bred front; inom fågelskådning, insekter och nu spindlar, säger Lena Sundin Rådström, chef för ArtDatabanken vid Sveriges lantbruksuniversitet.

För Kajsa är inga frågor för dumma. Är det en nybörjare passar hon på att flika in lite ekologi och roliga fakta. Lite speciellt är att spindelfobikerna har hittat dit också, fast då i terapeutiskt avseende. Men flera har börjat intressera sig på riktigt och vill lära sig mer.

I sommar blir det ett upprop att leta efter rödlistade hoppspindlar. Det sker inom Faunaväkteriet småkryp, ett övervakningsprojekt som Sveriges entomologiska förening driver, och som Kajsa samordnar. Projektet är en del av Faunaväkteriet, en nationell ideell verksamhet som övervakar rödlistade samt regionalt och nationellt intressanta djurarter. Det finns mycket att upptäcka eftersom kunskapsbristen är stor. Som småkrypsfaunaväktare har man ansvar för att leta efter en speciell art på en viss plats. För nybörjaren kan det vara en bra introduktion och erfarenhet för att vilja lära sig mer. Samtidigt släpper ArtDatabanken en ny digital nyckel för enkel artbestämning av hoppspindlar. Kajsa hoppas och tror att det blir fler faunaväktare som liksom hon tycker att spindlar är karismatiska och söta.

– För vem kan motstå en hoppspindel: små, luddiga och med stora mörka ögon!, säger Kajsa Mellbrand.

Motivering:

För ett imponerande, öppet och välkomnande nätverksbyggande och spridande av spindelkunskap. Genom entusiasm, genuint intresse och värme lockar Kajsa Mellbrand såväl nyfikna, artkunniga som spindelfobiker att lära sig mer om spindlarnas fantastiska liv, beteenden och artrikedom. Genom ”Spindelnätet” och sitt inkluderande sätt har hon starkt bidragit till att locka nya grupper av småkrypsentusiaster. Kajsa berättar outtröttligt allt om spindlar och deras leverne och får nyfikenheten att växa till en större kunskap och respekt för vår natur.

Pionjär inom svenskt naturskydd får ArtDatabankens naturvårdspris 2016. Rolf Löfgren har gjort en enastående insats för skyddet av svensk natur och skapandet av svenska nationalparker.

Under sin tid på Naturvårdsverket har Rolf Löfgren med sitt mycket starka naturengagemang och sin vilja att utveckla och effektivisera, sett till att genomdriva naturvårdspolitiken på ett sätt som vida överstiger vad som kan förväntas ingå i yrkesrollen. Resultaten har ett stort och bestående värde både för vår och för kommande generationer. "För banbrytande och engagerade insatser för skyddet av svensk natur och skapandet av svenska nationalparker. Rolf Löfgren har genom inventeringar, utredningar och engagerat arbete i hög grad bidragit till trovärdiga underlag för prioriteringar och nationella naturvårdsstrategier vilka lett till stora framgångar för naturvården i Sverige."

Det planmässiga skyddet av Sveriges skogar inleddes först i slutet av 1970-talet, och Rolf Löfgren var med redan från början. Under 30 år hade han ofta huvudansvaret för Naturvårdsverkets utredningar om skogsskydd, för de av verket ledda nationella inventeringarna av skog liksom för den åtföljande skyddsplaneringen.

Inventeringarnavar från början utredningar i ”okänt land”, och för att få gehör för skyddskraven krävdes omfattande kunskapsuppbyggnad och övertygande redovisningar. Processen var till en början enormt konfliktladdad, med en kritisk skogsnäring och otillräckliga ekonomiska resurser. Det krävdes också gott samarbete med länsstyrelser och andra parter som medverkade i inventeringarna.
Till Rolf Löfgrens främsta insatser hör skyddet av fjällnära skog. Från den första urskogsinventeringen 1982 fram till inventeringen av statliga skogar 2004 höll Rolf i Naturvårdsverkets inventerings- och skyddsprojekt. Dessa har lett till att ca 1 miljon hektar fjällnära barrskog, varav ca hälften produktiv skog, nu är skyddad eller på väg att skyddas i mer än 100 naturreservat. Vägen dit har kantats av förhandlingar och paketlösningar för den statliga marken, men också av en rad kamper om enskilda områden, t.ex. Sjaunja, Pärlälven, Blaikfjället och Vålådalen.

Bland övriga skogliga utredningar som Rolf Löfgren har ansvarat för utmärker sig den om sydsvensk lövskog och andra lövbärande marker (2000), en skrift som nu är ett standardverk om skydd och skötsel av lövskog i reservat. Rolf har även skrivit Naturvårdsverkets två nationalparksplaner 1989 och 2008, vilket i sig är en unik insats. Han har dessutom varit projektledare vid inrättandet av flera nya nationalparker och Sveriges två naturvärldsarv, Laponia och Höga Kusten.
En viktig förklaring till Rolf Löfgrens framgångar är att han har lyckats skapa trovärdighet kring skyddsbehov. Mer och mer har denna typ av ärenden också kommit att handla om att skapa tillit genom att i dialogform lyfta fram möjligheter istället för problem, t.ex. att se nationalparker och världsarv som en socioekonomisk resurs.

Motivering:

För banbrytande och engagerade insatser för skyddet av svensk natur och skapandet av svenska nationalparker. Rolf Löfgren har genom inventeringar, utredningar och engagerat arbete i hög grad bidragit till trovärdiga underlag för prioriteringar och nationella naturvårdsstrategier vilka lett till stora framgångar för naturvården i Sverige.

ArtDatabankens naturvårdspris år 2015 tilldelas Trunstagruppen för arbetet med att restaurera Gredelby hagar och Trunsta träsk i Knivsta kommun. Gruppen har sedan 2005, under ledning av Ulf Swenson, med stor energi, kompetens, entusiasm och tusentals arbetstimmar genomfört restaureringar. Resultatet har gynnat den biologiska mångfalden samtidigt som man har skapat ett tätortsnära naturområde med stor skönhet. Genom guidade visningar och information har Ulf inspirerat invånarna att upptäcka området, som kan ge många fina naturupplevelser.

Arbetet har utförts i nära samverkan med Knivsta kommun och Upplandsstiftelsen. Trunstagruppen består av ett tiotal personer som har utfört restaureringen och därmed gjort en enastående insats för att bevara den biologiska mångfalden i området. Åtgärderna har gjorts med ideellt arbete, den lokala naturvårdsatsningen LONA, samt medel från Knivsta kommun, Upplandsstiftelsen och Alsike Fastighets AB. 

Genom att röja och öppna upp hagmarken samt gräva ut Trunsta träsk har en mosaik av buskmarker, örtrika hagar, klarvattenytor och småöar skapat ett naturskönt område på cirka 30 hektar. På en höjd intill träsket har ett fågeltorn uppförts för observationer av rastande och häckande fåglar. Träsket sjuder numera av en mångfald av fåglar, inte minst en skrattmåskoloni.

Situationen för biologisk mångfald i jordbrukslandskapet är allvarlig. Drygt hälften av Sveriges rödlistade arter – framför allt skalbaggar, fjärilar och kärlväxter – har anknytning till jordbrukslandskapet, och för en tredjedel är anknytningen viktig. Arterna är främst bundna till örtrika gräsmarker, som hotas av bl.a. igenväxning och förändrad markanvändning. Förlusterna av gräsmarker har varit omfattande under det senaste seklet. Det gör pristagarnas arbete extra relevant i dagsläget.

– Förlusten av värdefulla marker måste hejdas och skötseln förbättras. I ett längre perspektiv krävs att vi restaurerar fler igenväxta marker och återskapar ett varierat jordbrukslandskap, säger Lena Sundin Rådström, chef för ArtDatabanken vid Sveriges lantbruksuniversitet.

– Lokalt engagemang kombinerat med åtgärder i långt större skala behövs för att vi ska uppfylla viktiga miljökvalitetsmål som levande sjöar och vattendrag, myllrande våtmarker, ett rikt odlingslandskap och minskande övergödning från omgivande åkermarker. Varken riktade naturvårdsinsatser eller olika typer av ersättningsmarker, t.ex. vägkanter, kan ensamma vända den nedåtgående trenden för jordbrukslandskapets biologiska mångfald, fortsätter Lena Sundin Rådström.

Motivering:

För arbetet med att restaurera Gredelby hagar och Trunsta träsk i Knivsta kommun. Gruppen, särskilt Ulf Swenson och Josefin Edling, har sedan 2005 med stor energi, kompetens, entusiasm och tusentals arbetstimmar genomfört restaureringar. Resultatet har gynnat den biologiska mångfalden samtidigt som man har skapat ett tätortsnära naturområde med stor skönhet. Genom guidade visningar och information har Ulf inspirerat invånarna att upptäcka området, som kan ge många fina naturupplevelser.

Hushållningssällskapet i Hallands våtmarksarbete tilldelas ArtDatabankens naturvårdspris 2014. Priset mottogs av Peter Feuerbach och John Strand, två innovativa våtmarksbyggare som leder verksamheten och båda har gjort enastående insatser för att bevara den biologiska mångfalden i Sverige.

John Strand, disputerad inom limnologi (sötvattensekologi), har specialkompetens inom vattenväxter. Peter Feuerbach är agronom och specialist på projektuppbyggnad och anläggningsfrågor.  

En stor del av de våtmarker vi en gång hade har dikats ut. Detta har missgynnat många växt- och djurarter. Genom att anlägga våtmarker kan vi delvis få tillbaka dessa naturliga reningsverk och viktiga biotoper i ett levande odlingslandskap.

– Det våtmarksarbete som Peter Feuerbach och John Strand bedriver är en uppvisning i hållbar markanvändning. De visar att det är möjligt att på små jordbruksarealer utveckla stora miljötjänster som gynnar artmångfalden både på land och i vattnet, säger Lena Sundin Rådström, chef för ArtDatabanken vid Sveriges lantbruksuniversitet.

Motivering:

För ett nyskapande våtmarksarbete som utvecklar framtidens landsbygd under ledning av två innovativa våtmarksbyggare: Peter Feuerbach och John Strand. Deras idéer, engagemang och förmåga att dela med sig av sin kunskap inspirerar både myndigheter och markägare att göra insatser som värnar vattenberoende organismer och som motverkar övergödning. Genom tillämpad forskning och metodutveckling genomför de med stor professionalitet våtmarksprojekt i naturens tjänst. De är själva livs levande ekosystemtjänster!

Kerstin Johannesson, professor i marin ekologi vid Göteborgs universitet samt Björn Helander, forskare från Stockholm tilldelas ArtDatabankens naturvårdspris 2013. Båda har genom sin kunskap och sitt stora engagemang gjort enastående insatser för att bevara den biologiska mångfalden i Sverige.

Björn Helander är förste intendent vid Naturhistoriska riksmuseet och projektledare för Projekt havsörn och har genom det räddat en hotad art. Kerstin Johannesson vill med sin forskning förstå hur biologisk mångfald uppkommer och varför den är viktig att bevara.

– Gemensamt för pristagarna är att de har en förmåga att omsätta sin vetenskapliga kompetens till praktisk naturvård, ofta genom lokal förankring. De är därmed en viktig länk mellan forskning och praktisk naturvård, säger Ulf Gärdenfors, tf chef för ArtDatabanken vid Sveriges lantbruksuniversitet.

Motiveringar:

Kerstin Johannesson har genom sin forskargärning och sitt stora engagemang gjort enastående insatser för att bevara den marina biologiska mångfalden i Sverige. Hon är en viktig länk mellan forskning och praktisk naturvård. Hennes engagemang för lokal förvaltning av fiskeresurser har varit betydande för bildandet av Sveriges första marina nationalpark Kosterhavet. Hon har aktivt verkat för att öka förståelsen för den marina miljön och är en mycket inspirerande kunskapsspridare.

Björn Helanders insatser har varit helt avgörande för en av de verkliga framgångssagorna på naturvårdens område i Sverige – att havsörnen räddats. Med sakkunniga råd, diplomati, god kommunikation och en osedvanlig bredd i sitt arbete har han bidragit till att en art räddats till omvärlden. Genom målmedvetet och osjälviskt agerande har han lyckats göra en enastående insats för att bevara den biologiska mångfalden.

Tomas Lundälv, marinbiolog från Grebbestad, tilldelades ArtDatabankens naturvårdspris 2012. Tomas har sedan 1970-talet varit en eldsjäl och ledande i Sverige inom undervattensdokumentation av miljöer och marina arter med hjälp av fotografiska tekniker. Han har på så sätt öppnat den fantastiska värld som finns i svenska marina miljöer.

Tomas har genom sin gärning spridit kunskap bland naturvårdare, politiker och allmänhet om dessa tidigare okända, naturvärden. Han är verksam vid Sven Lovén centrum för marina vetenskaper vid Göteborgs universitet.

-Tomas arbete har bl.a. bidragit till den viktiga Koster-Väderöfjordsöverenskommelsen, där vårt enda svenska levande korallrev kunde skyddas från trålning i en unik överenskommelse med lokala yrkesfiskare. Idag är området Sveriges första marina nationalpark, invigd 2009, säger Johan Bodegård, chef för ArtDatabanken vid Sveriges lantbruksuniversitet.

Motivering:

Genom undervattensdokumentation med fotografiska tekniker har Tomas Lundälv spridit kunskap om tidigare okända naturvärden i svenska marina miljöer. Hans arbete har bl.a. bidragit till skyddet av vårt enda svenska levande korallrev och bildandet av Sveriges första marina nationalpark. Genom att kombinera ett starkt och långvarit engagemang och ett målmedvetet arbete med ett stort kunnande inom marinbiologi, naturvård och undervattensdokumentation har Tomas gjort en enastående insats för att bevara den biologiska mångfalden.

Anders Delin har med stark kärlek till naturen och med ett djupt engagemang i olika föreningar deltagit i naturvårdsdebatten både lokalt, regionalt och nationellt. Han har gjort en enastående insats för att bevara den biologiska mångfalden.

Hans insatser har bidragit till att Hylströmmen i Voxnan fortfarande strömmar fritt och att många naturskogar skyddats. Anders var med och bildade Gävleborgs Botaniska Sällskap och startade Nätverket Skydda Skogen, som sedan blev den nationella naturvårdsorganisationen med samma namn. Han är också initiativtagare till ”Forskningsresan i Naturvårdens utmarker” där frivilliga krafter dokumenterat skogar och resulterat i mer än 450 inventeringsrapporter. Han var också huvudförfattare till föregångaren till Skogsstyrelsens signalartsflora samt är en god pedagog som har utbildat många skogsägare och naturvårdare i inventeringsmetodik.

– Anders är en eldsjäl och en av den svenska naturvårdens allra mest engagerade människor. Han är orädd och rak på sak och är biologiskt och skogshistoriskt mycket kunnig, säger Johan Bodegård, chef för ArtDatabanken SLU.

I mångas ögon är Anders Delin också mycket kontroversiell. Han har uppvaktat skogsbolag och myndigheter med otaliga skrivelser i naturvårdsfrågor. Sällan har budskapet varit positivt, men faktum är att han har försett naturvården med oerhört mycket värdefull kunskap, inte minst lokaluppgifter för rödlistade arter. Anders Delin är en naturvårdskämpe av stor nationell betydelse.

Motivering:

Med stark kärlek till naturen har Anders Delin varit en outtröttlig förkämpe för naturvården under mer än 50 år. Med djupt engagemang i olika föreningar har han deltagit i naturvårdsdebatten både lokalt, regionalt och nationellt. Han har på ett framgångsrikt sätt engagerat frivilliga krafter att dokumentera skogens tillstånd och bidragit till att många naturområden skyddats. ArtDatabanken vill på detta sätt också uppmärksamma att enskilda personer ofta kan ha en stor betydelse för en levande debatt i spänningsfältet mellan brukande och skydd.

Naturvårdspriset 2010 gick till professor emerita Margareta Ihse som under sin livsgärning gjort en enastående insats för den biologiska mångfalden.

Margareta Ihse har träget lyft fram det svenska landskapets betydelse för den biologiska mångfalden. Detta har mycket av hennes forskning också inriktats på. Som forskare har hon främst varit verksam på Stockholms universitet vid institutionen för Naturgeografi och kvartärgeologi. Hon har under lång tid kombinerat forskning, undervisning, förmedling av kunskap till omvärlden och ett starkt samhällsengagemang på ett sätt som är beundransvärt, föredömligt och synnerligen berömvärt.

Många av Margareta Ihses forskningsresultat har fått en viktig praktisk tillämpning inom naturvården. Vegetationskarteringen över hela fjällkedjan byggde helt på Margaretas metodik. Margaretas metodutveckling inom flygbildstolkning spelade också en stor roll för den Nationella ängs- och hagmarksinventeringen.

Hennes forskning om våtmarkernas försvinnande från landskapet har också starkt bidragit till att de idag har fått ett starkt skydd i stora delar av landet.

– Margareta har som få andra forskare fått se sina resultat komma till praktisk tillämpning inom naturvård och samhällsplanering. Hon har varit en ständigt aktiv och framgångsrik ambassadör för flora och fauna inte minst i jordbrukslandskapet. Även om Margareta inte är mer än nybliven pensionär så måste man karakterisera henne som ”den svenska naturvårdens grand old lady”, säger Johan Bodegård, chef för ArtDatabanken SLU.

Motivering:

Professor emerita Margareta Ihse har gjort enastående insats för att bevara den biologiska mångfalden genom att med stor integritet som forskare aktivt kommunicerat sina forskningsresultat till beslutsfattare. Hon har också tagit aktiv del i samhällsdebatten och tagit strid för naturen och den biologiska mångfalden med kraft och tydlighet. Hennes insatser har lett till skydd för många våtmarker och tack vare hennes forskning och metodutveckling inom flygbildstolkningen har vi idag unika underlag om landskapets naturvärden.

Naturvårdspriset 2009 gick till biologen och läraren bakom skogsinventeringsmetoden ”Steget Före”, Mats Karström från Jokkmokk.

Genom att utveckla inventeringsmetodiken Steget före har han lyft fram de mer okända växterna och djuren och visat hur vissa arter signalerar lång skoglig kontinuitet och höga naturvärden. Metodiken har inte bara använts framgångsrikt av skogsgruppen i Jokkmokks kommun utan många andra människor runt om i Sverige och våra grannländer har inspirerats att följa efter till gagn för många känsliga arter.

"Steget före" startades av Mats och ett tiotal amatörer vårvintern 1987. Man sökte efter enkla inventeringsmetoder som var användbara året om för att kartlägga de naturvärden som finns i skogarna i Jokkmokks kommun. I stället för omfattande artlistor satsade man på ett fåtal arter.

Mats Karström är biolog och lärare som undervisar i naturkunskap och miljökunskap i Jokkmokks gymnasieskola Bokenskolan.

 - Vi behöver fler personer som Mats och måste värna om dem som av eget intresse ökar vår kunskap om naturen. För ArtDatabanken, SLU och samhället i stort är dessa personer ett fundament som vi inte kan vara utan, säger Johan Bodegård, chef för ArtDatabanken.

Motivering:

Mats Karström har med sin förmåga att kombinera fakta och brinnande engagemang i samtal med bland annat markägare bidragit till att rädda ett betydande antal gammelskogar och dess flora och fauna, till glädje för framtida generationer.

ArtDatabankens naturvårdspris 2008 gick till Klas Hjelm, en ivrig förkämpe för svensk naturvård. Han har spelat en nyckelroll för den mycket positiva utveckling som Naturskyddsföreningen genomgått.

Klas Hjelm förenar ett starkt engagemang för biologisk mångfald av bästa folkrörelsemärke med djup och bred sakkunskap. Till detta kommer ett sakligt och professionellt sätt att arbeta. Han har förmågan att övertygande presentera naturvårdsfrågorna i tal och skrift och sätta in dem i sitt samhälleliga sammanhang.

Prismotiveringen lyder: "Med en mild men bestämd framtoning är Klas Hjelm en kraft i svensk naturvård. Med ödmjukhet och lyhördhet för andras åsikter har han gjort enastående insatser för att bevara den biologiska mångfalden i Sverige och internationellt. Som drivande person i Naturskyddsföreningens rikskansli sedan 35 år är han en ivrig förkämpe för naturvården på gräsrotsnivå och förkroppsligar tesen ’tänk globalt, verka lokalt’."

– Klas Hjelm har på ett avgörande sätt bidragit till Naturskyddsföreningens framgångsrika arbete inom naturvårdsområdet, även om han inte alltid har varit någon frontfigur utåt, menar Björn Risinger, styrelseordförande för ArtDatabanken SLU.

Klas Hjelm har efter en akademisk examen med tyngdpunkt på biologiska ämnen ägnat praktiskt taget hela sin yrkesverksamhet åt  Naturskyddsföreningen där han i många år varit den stöttepelare som föreningens arbete med biologisk mångfald kretsat kring och där han fortfarande innehar en nyckelbefattning som naturvårdschef. Hans stöd till föreningens länsförbund och lokalkretsar är mycket uppskattat. Han har svarat för stabilitet, långsiktighet och kontinuitet i föreningens arbete.

Klas Hjelm har även gjort stora insatser i det internationella naturvårdsarbetet, där han varit en stark kraft. Han har arbetat med Internationella naturvårdsunionen (IUCN), bl.a. i den svenska IUCN-kommittén. Han har också arbetet med EU:s naturvårdspolitik och med föreningens internationella utvecklingssamarbete.

Naturvårdspriset delades ut onsdagen den 23 april 2008 kl 12.00 av miljöminister Andreas Carlgren vid ArtDatabankens årliga konferens Flora- och faunavård vid SLU i Uppsala.

En mer omfattande och varierad karriär inom naturvård och arbete för att bevara den biologiska mångfalden än Mats Segnestams får man leta efter. Hans insatser spänner över arbete inom ideella såväl nationella som internationella organisationer, inom statlig miljövård, inom undervisning för allmänhet och på universitet, som författare och fotograf och som producent av radio- och TV program m m.

Slå vakt om miljön, bevara omistliga naturvärden och verka för en bättre framtid för människor i Sverige och internationellt har varit Mats Segnestams ledord i nästan fem decennier.

– Mats Segnestams positiva engagemang har aldrig sviktat och han har stöttat och inspirerat många andra människor till insatser. De verksamheter han har byggt upp har bara vuxit sig starkare över tiden och de har lagt grunden till mycket av det natur- och miljövårdsengagemang som en yngre generation nu har med sig, menar Björn Risinger, styrelseordförande för ArtDatabanken SLU.

Hans gärning under de första yrkesverksamma decennierna i Svenska naturskyddsföreningen förknippas med en epok då en modern natur- och miljövårdsorganisation av folkrörelsekaraktär etablerades i Sverige och då ett internationellt miljövårdssamarbete började. Hans nuvarande gärning vid Sida har skett i en tid då svenskt och internationellt utvecklingssamarbete mer och mer anpassats till ett miljövårdstänkande och hållbar utveckling. Han har lyft fram de samhälleliga kopplingarna mellan art- och ekosystembevarande å ena sidan och de ekonomiska, sociala och politiska utvecklingsfrågorna å den andra. Han har, sammantaget, mer än många, bidragit till att skapa förutsättningar för den biologiska mångfaldens bevarande och hållbara nyttjande.

Mats Segnestam var under många år verksam i ledande positioner inom Svenska naturskyddsföreningen, vilken till stor del tack vara hans insatser blev en modern natur- och miljövårdsorganisation. Under hans tid ökade medlemsantalet från ca 30 000 till 160 000. Han breddade verksamheten från naturskydd till miljövård, men såg samtidigt till att bevarandet av den biologiska mångfalden var central i föreningens verksamhet. Exempelvis drev han tidigt diskussioner om bildandet av marina reservat i Sverige. Han initierade viktiga artprojekt som Projekt Havsörn, Pilgrimsfalk och Varg – vilka haft en stor betydelse för att rädda kvar dessa arter i landet. Mats Segnestam såg till att SNF:s arbete internationaliserades och var 1974 med och startade EEB – de europeiska miljöorganisationernas samarbetsorganisation. Han skapade Naturräddarfonden och skrev och initierade en stor mängd pedagogiskt material för barn, skola och vuxna, vilket han presenterade i skrift, radio och TV.

Mats Segnestam innehade under många år åtskilliga viktiga positioner inom centrala internationella naturvårdsorganisationer t ex som programchef inom IUCN, WWF, ICBP (numera Birdlife International), miljöarbetsgruppen inom OECDs biståndskommitté och nätverket Environment Liaison Centre International. I alla dessa sammanhang har biologisk mångfald hört till det som lyfts fram genom hans försorg. I såväl IUCN som ICBP introducerade han tankar om kopplingarna mellan den bredare miljöförstöringens sociala, ekonomiska och politiska orsaker som är nödvändiga att göra för att kunna påverka art- och biotopbevarande.

Han har skrivit eller varit medförfattare till ett stort antal viktiga, i vissa avseenden epokgörande, policydokument och rapporter på miljö- och utvecklingsområdet, t.ex. en nordisk rapport till Brundtlandkommissionen och en skrift för Sida, “Miljö och Fattigdom”. Han har medverkat vid tillkomsten av World Conservation Strategy och var på regeringens uppdrag en av tre författare till rapporten “Hållbart Bistånd – det svenska biståndet efter UNCED”.

Sedan 1988 är Mats Segnestam miljöchef på Sida och han har i den positionen mycket starkt påverkat vårt svenska biståndsarbete och fört in miljön som en helt ny dimension i detta arbete. Han har lett Sidas miljöarbete på ett sådant sätt att Sverige nu har en världsledande position när det gäller stöd till hållbar utveckling. Segnestam har sett till att bevarande och hållbart nyttjande av den biologiska mångfalden fått en central roll i detta arbete. Ett uttryck för det är hans initiativ att tillskapa SwedBio, placerat vid CBM vid SLU i Uppsala.

Naturvårdspriset delades ut till Mats Segnestam den 2 maj 2007 av miljöminister Andreas Carlgren vid ArtDatabankens årliga konferens Flora- och faunavård.

Motivering:

För mycket betydelsefulla insatser för bevarandet av den biologiska mångfalden genom ett livslångt och framgångsrikt arbete som naturvårdare, opinionsbildare och författare, med unik förmåga att kommunicera och inspirera andra. Med stor initiativrikedom och handlingskraft har han byggt upp viktiga verksamheter som haft avgörande betydelse för miljön – såväl nationellt som internationellt.

Paret Eva Engblom och Pär-Erik Lingdell har gjort en pionjärinsats genom att dokumentera den biologiska mångfalden i form av smådjur i vatten samt försurningens och kalkningens effekter på faunan. De har inventerat allt från rinnande vatten från Kebnekajses källflöden till västkustens genomförsurade skogsbäckar och Lummelundagrottans kalkmättade vatten.

De har inventerat allt från rinnande vatten från Kebnekajses källflöden till västkustens genomförsurade skogsbäckar och Lummelundagrottans kalkmättade vatten. Paret har gjort en pionjärinsats genom att dokumentera den biologiska mångfalden i form av smådjur i vatten samt försurningens och kalkningens effekter på faunan.

De har ända sedan barnsben ägnat vattenlivet ett alldeles särskilt intresse. Pär-Erik var tre år när hans vetenskapliga studier började. Eva är konservator och konstnär och har beskrivit de flesta djur i våra svenska vatten. De har namngivit vattendjur från Grönlands isälvar till Himalayas stup och hjälper forskare i hela världen med artbestämningar. De närstuderar levande vattendjur, dokumenterar deras livscykler och beteenden och beskriver dem i text och bild. De har skrivit hundratals artiklar till vetenskapliga skrifter och publikationer från Naturvårdsverket, Fiskeriverket, Skogsstyrelsen, länsstyrelser och kommuner.

Eva Engblom och Pär-Erik Lingdell är oberoende forskare som i vetenskapligt syfte troligen har besökt fler vattenlokaler i Sverige än några andra. De kan via sin datadokumentation och ofta till och med ur minnet beskriva miljöerna och deras vattenliv. Vidare dokumenterar de platserna med exakta koordinater, fotografier och kringinformation, vilket är av stort värde för dagens forskning och morgondagens miljöövervakning.

De har i föredrag och skrifter bidragit till att vägverket, skogsbolag, avloppsdirektörer, flygplatsansvariga och samhället avsatt miljardbelopp till att restaurera det skadade och skydda de orörda vattnen.

Naturvårdspriset delades ut den 12 maj 2006 av miljöminister Lena Sommestads på ArtDatabankens årliga konferens Flora- och faunavård vid Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala.

Motivering:

Genom forskning, miljöanalys, utbildning, information och praktiska åtgärder har Eva Engblom och Pär-Erik Lingdell gjort en enastående livslång insats för att dokumentera, beskriva och bevara den biologiska mångfalden i vårt lands sjöar och vattendrag.

Entomologen Bengt Ehnström fick ArtDatabankens Naturvårdspris 2005, för att ha lyft fram insekterna och deras betydelse inom svensk naturvård. Oförtrutet har Bengt under många decennier förmedlat kunskap till praktiker inom skogs- och jordbruk, till naturvårdare, administratörer, forskare, studenter och naturintresserad allmänhet. Han har verkat som en levande kunskapsbank, inspirationskälla, rådgivare, folkbildare, forskare och författare. Ingen svensk entomolog har så mycket påverkat svensk naturvård som Bengt Ehnström.

Bengt Ehnström är en av Nordens främsta entomologer. Från 15 års ålder har han ägnat sitt liv åt insekter, och som nybliven pensionär är han ännu mycket aktiv. Bengts yrkeskarriär kan delas in i två perioder. Från 1960-talet till en bit in på 1980-talet var han anställd vid avdelningen för skogsentomologi vid Skogshögskolan i Stockholm, från 1977 vid samma avdelning men nu vid SLU i Uppsala. Under denna period arbetade han mest med frågor kring skadeinsekter och skogsskydd.

Före de flesta uppmärksammade Bengt att åtskilliga insektsarter minskade och t.o.m. riskerade att försvinna. I början av 1980-talet var Bengt därför med och bildade Databanken för hotade arter, nuvarande ArtDatabanken. Successivt ökade Bengt sina insatser inom naturvårdsentomologin och från 1995 arbetade han på heltid vid ArtDatabanken.

Redan på 1970-talet utarbetade Bengt som pionjär de första rödlistorna över insekter, ett arbete som han sedan utvecklat och ännu tar aktiv del i. Hans böcker om faunavård i skogsbruket 1979 och 1986 var unika pionjärarbeten som fått ett oerhört genomslag inom det praktiska skogsbruket. Bengts idéer och råd kan numera direkt avläsas i den svenska skogen t.ex. på föryngringsytor.

Ett åttiotal publikationer har det blivit genom åren, såväl strikt vetenskapliga som mer praktiskt inriktade och populära. Flera av de böcker som Bengt skrivit eller medverkat i har fått mycket stor betydelse inom skogsbruk och naturvård. Boken ”I roten på en gammal stubbe” (1998) har på ett fantastiskt sätt inspirerat många människor – allt från vuxna till förskolebarn – att börja titta på insekter. Hans entusiasmerande undervisningsmanér når här nära nog fulländning.

Men Bengts allra största enskilda insats som forskare, skogsman, naturvårdare och folkbildare utgörs av hans bok om ”Insektsgnag”. I detta praktverk som saknar internationellt motstycke, presenteras fler än 700 vedinsekter och hur de kan identifieras genom sina gnag i ved och bark. Boken kan sägas vara en höjdpunkt i Bengts och hans medförfattare Rune Axelssons livslånga arbete inom entomologin. Denna bok erbjuder nu helt nya möjligheter för forskning, praktiskt skogsbruk och naturvård framöver.

Juristen och Diplomaten Ulf Svensson fick ArtDatabankens naturvårdspris den 23 april 2004. Priset delades ut av miljöminister Lena Sommestad vid ArtDatabankens konferens Flora- och Faunavård 2004 på Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, i Uppsala.

Ulf Svensson är jurist, diplomat och miljöförhandlare med många års erfarenhet av internationellt arbete inom hela det breda miljövårdsområdet. Han är en ”doldis”, men han har gjort enastående insatser för att slå vakt om den biologiska mångfalden.

Ulf Svensson blev svensk chefsförhandlare sedan han som svensk representant lagt fram det förslag till inledande av förhandlingar om en global konvention för bevarande och förstärkande av världens biologiska mångfald som i slutet av 1980-talet antogs av FN:s miljökommission, UNEP. Han spelade en avgörande roll vid utformningen och tillämpningen av konventionen, som blivit det samlande och mest verkningsfulla globala instrumentet för biologisk mångfald.

– Ulf bidrog personligen mer än någon annan av de hundratals delegater från hela världen till att konventionen kom till stånd, säger Torleif Ingelög, föreståndare för ArtDatabanken.

Motivering : 

Med kunskap och starkt engagemang för biologisk mångfald har Ulf Svensson med stor diplomatisk förmåga, uthållighet och skicklighet att finna formuleringar, lyckats förankra de för miljön bästa lösningarna i internationella förhandlingar och konventionstexter. Särskilt kan nämnas Konventionen om biologisk mångfald där han har varit en viktig drivande kraft. Ulfs höga trovärdighet och enastående insatser utanför rampljuset gör honom till en unik miljöförhandlare som lyckats bygga broar mellan biologer och politiker och mellan länder.

Bo Mossberg fick ArtDatabankens Naturvårdspris för sitt arbete med att illustrera svensk flora och funga.

Bo Mossberg föddes i Norrköping 1935, men har sedan skolstarten bott i Stockholmstrakten. Tecknandet och musiken har varit glädjeämnen sedan barnsben. Jazzen har varit viktig för honom. Rytm, puls och balans strävar han också efter på sina boksidor.

– Färgklang, färgklang … två begrepp som passar mig, berättar Bo Mossberg. I bilden talar man om färgklang, i musiken om klangfärg. De står för mig som symboler för de två uttrycksformerna.

Med naturen som inspirationskälla skapar han sina alster. Han ligger ofta invid blomman han målar av. Mossberg har illustrerat många böcker, orkidéböcker, svampböcker och barnböcker. Mest känd är han för illustrationerna i Den Nordiska floran.

– Min önskan för framtiden är att få fortsätta med både färgklanger och klangfärger så länge jag kan hålla i min pensel och klarinett, avslutar Bo Mossberg.

Priset delades 9 april 2003 ut av miljöminister Lena Sommestad  vid ArtDatabanken konferens Flora- och faunavård.

Motivering:

För en helt unik gärning som konstnär och folkbildare. Hans illustrationer har betytt oerhört mycket för botanik- och naturvårdsintresset i Sverige. De har stimulerat många människor såväl till naturstudier som till praktiska bevarandeinsatser. Han är Nordens främsta botaniska illustratör och av världsklass, med en enastående uthållighet och vetenskaplig noggrannhet. Med klassisk teknik och stark känsla för färg och form uppnår han ett resultat av yppersta kvalitet.

 

 

Kristianstads Vattenrike fick ArtDatabankens Naturvårdspris 23 april 2002. Priset mottogs av Sven-Erik Magnusson och Hans Cronert som delades ut av miljöminister Kjell Larsson vid ArtDatabankens konferens Flora- och Faunavård på Sveriges Lantbruksuniversitet SLU, i Uppsala.

Kristianstad Vattenrike får priset för ”ett mångårigt och systematiskt arbete med att integrera våtmarkernas värden i Kristianstad kommuns verksamheter. Genom ett inspirerat samarbete mellan en mängd aktörer, under ledning av eldsjälarna Sven-Erik Magnusson och Hans Cronert, har Vattenriket blivit ett föredöme som nått internationellt erkännande.” Magnusson och Cronert var också de som tog emot priset för projektets räkning.

Kristianstads Vattenrike är beteckningen på ett område, men också ett samlingsnamn för de naturvårdande aktiviteter som Kristianstads kommun bedriver i Skåne. Under en följd av år har detta våtmarksområde och dess många värden på ett systematiskt sätt integrerats i kommunens olika verksamheter. Det är nedre Helgeåns stora betydelse för naturvård, friluftsliv och utbildning som gjort det möjligt att ta detta ovanliga grepp. I Vattenrikets regi har stora satsningar gjorts på att inventera olika områden, öka antalet skyddade marker och ge dessa marker en bra skötsel. I en särskild arbetsgrupp diskuteras skötselfrågorna. Allt sker i nära kontakt med markägarna.

Kring ån, Araslövsjön och Hammarsjön har ett flertal besöksplatser anlagts. På mer än 20 lokaler välkomnas alla som vill besöka fågeltorn, gömslen, vandringsleder och informationstavlor. Det finns även tre utemuseer med information om Vattenriket och på sommaren kan man färdas med flodbåt i området.

Stora insatser görs även för att utnyttja områdets potential som kunskapskälla. Lärare utbildas speciellt för ändamålet och Naturskoleundervisningen får pedagogisk service. Flera fasta undervisningsplatser finns i anslutning till vattnet.
Särskild våtmarkslitteratur finns tillgänglig elektroniskt. På Vattenrikets välskötta hemsida www.vattenriket.kristianstad.se ges en fyllig beskrivning över verksamheter och aktuella händelser, och detta på tre språk.

Vattenriket har även uppmärksammats internationellt. Området är utpekat som våtmark av internationell betydelse enligt Ramsarkonventionen och är dessutom en kandidat till att bli Sveriges andra Biosfärreservat i ordningen, en utmärkelse som Unesco beslutar om.

Många personer har bidragit till denna utveckling. Två eldsjälar, Sven-Erik Magnusson och Hans Cronert, bör särskilt nämnas. De har i hög grad bidragit till att göra Kristianstads Vattenrike till ett begrepp känt långt utanför regionen. Deras nytänkande i kombination med en utpräglad känsla för hur våtmarkernas värden kan nyttjas i olika sammanhang har gjort Vattenriket till en stor inspirationskälla inom naturvården.

Motivering:

För ett mångårigt och systematiskt arbete med att integrera våtmarkernas värden i Kristianstad kommuns verksamheter. Genom ett inspirerat samarbete mellan en mängd aktörer, under ledning av eldsjälarna Sven-Erik Magnusson och Hans Cronert, har Vattenriket blivit ett föredöme som nått internationellt erkännande.

En verklig pionjär inom svensk naturvård, Rune Frisén, får årets naturvårdspris av ArtDatabanken vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU. Priset delades ut 15 maj 2001 vid Flora- och faunavårdskonferensen.

Rune Frisén var en av några få pionjärer som byggde upp den offentliga, statliga naturvården vid länsstyrelserna på 1960-talet. Han utvecklade också metoder för inventering och klassificering av naturvärden. Bland annat utförde han själv landets första naturinventering och naturvårdsplan för ett helt län; Naturvårdsplanen för Malmöhus län 1968.

En rad rikstäckande naturinventeringar har initierats av Rune Frisén, bland annat urskogsinventeringen samt inventeringen av ängs- och hagmarker. Arealen skogsreservat som i dag finns i Sverige hade troligen varit betydligt mindre om inte Rune Frisén hade drivit på och hävdat hur viktigt det är att bevara värdefulla områden. Han vågade ta beslut och lyckades ordna finansiering för att skydda dessa skogar. Han bidrog avgörande till att anslaget för markköp drevs upp bl a genom att fatta beslut om köp av skog som Naturvårdsverket egentligen inte hade täckning för.

Rune Frisén var ArtDatabankens ordförande ända från dess tillkomst fram till år 2000. Han är sedan 1993 ordförande i Tyresta nationalpark. Hans senaste insats har varit att utarbeta en bevarandestrategi för landets kust- och skärgårdsområden.

Motivering:

Rune Frisén får priset som en av de främsta företrädarna för naturvården i Sverige genom tiderna. Han har med mod, kraft, envishet, kunskap och obändig entusiasm under sin långa gärning bidragit till många av naturvårdens segrar, både på nationell och regional nivå. Tack vare honom är en stor andel av den svenska naturen idag skyddad på olika sätt. Under hans tid på Naturvårdsverket har andelen skyddad mark ökat från två procent till nära nio procent av landets yta.

ArtDatabankens naturvårdspris tilldelades 10 maj 2000 greve Carl Piper för en av de mest omfattande frivilliga naturvårdssatsningarna som skett i landet av en privatperson. Satsningarna har skett av eget intresse och med ett äkta och ärligt engagemang.

Carl Piper förvaltar markerna inom Högestads och Kristinehovs fideikommiss (ca 1 % av hela Skånes yta) på ett enastående sätt i syfte att åstadkomma, inte bara bevarandet av den biologiska mångfalden på markerna utan framförallt att restaurera och möjliggöra uppbyggande av livskraftiga populationer och ekosystem. Detta sker integrerat med bevarande av kulturhistoriska värden, viltvård och hänsyn till lokalbefolkning och friluftsliv. Allt inkluderat i en långsiktigt hållbar ekonomisk och ekologisk utveckling i markerna där Carl inte bara planerar i decennier framåt i tiden utan även i sekler.

Det är oerhört imponerande att se de genomgripande satsningar som görs för att ersätta stora delar av granskogarna med lövskogar och det nätverk av kärr, sumpskogar och bäckar som sparas på ett föredömligt sätt i ett landskapsekologiskt tänkande. Ett stort antal våtmarker har restaurerats. Maskinparker, bränslehantering etc håller högsta miljöstandard. Viltstammen på markerna förvaltas på ett föredömligt.

I syfte att utföra naturvårdsåtgärderna på ett så bra sätt som möjligt bjuder Carl regelbundet in en miljögrupp med olika experter inom fauna- och flora som används som bollplank. Carl har låtit utföra en förstärkt nyckelbiotopinventering på markerna och även inkluderat ytterligare naturområden i inventeringen samt andra artinventeringar, exempelvis groddjur. Carl har naturligtvis certifierat markerna enligt FSC, men är även ansluten till PFSC.

Det är en glädje för ArtDatabanken att få tilldela Carl Piper naturvårdspriset år 2000 och därigenom kunna lyfta fram honom som ett lysande föredöme för alla som äger eller förvaltar mark i Sverige.

Motivering:

För en av de mest omfattande frivilliga naturvårdssatsningarna som skett i Sverige av en privatperson. Satsningarna har skett av eget intresse och med ett äkta och ärligt engagemang.

Hugo Sjörs tilldelades ArtDatabankens naturvårdspris 22 april 1999 för en kraftfull och framgångsrik livsgärning som forskare, lärare, författare och naturvårdare.

Motivering:

För en kraftfull och framgångsrik livsgärning som forskare, lärare, författare och naturvårdare där han särskilt verkat för att myrar och deras unika biologiska mångfald skall bevaras för framtiden.

Mats Forslund fick ArtDatabankens Naturvårdspris 23 april 1998.

Motivering:
För ett mycket omfattande, framgångsrikt och starkt engagerat arbete inom flera av naturvårdens områden, särskilt pionjärarbetet för att stoppa illegal handel med hotade växter och djur.

Nils Dahlbeck fick ArtDatabankens Naturvårdspris 24 april 1997.

Motivering:

För hans mångåriga, storartade och inspirerande gärning som folkbildare och naturvårdare vad gäller såväl vilda växter och djur som kulturväxter och husdjur.