Illustratören Linda Nyman berättar

Kan du berätta lite om hur det går till när du gör en illustration för en nationalnyckelbok?

Mycket görs innan man ens börjar illustrerar. Man lär känna djuret. Hur det rör sig, var och hur det lever. Experten berättar och förklarar. Man tittar på levande, torkade eller konserverade ”speciment”.

Bilder, texter, tidigare illustrationer, vetenskapliga eller schematiska, samlas ihop för att ge ett så fullständigt intryck av variationer och likheter som möjligt. Detta underlag sammanställs till skisser och utkast som experten kommenterar. Man kan behöva mer underlag, om inte, går processen vidare tills illustrationen är godkänd. 

Finns det något unikt med att illustrera för Nationalnyckeln eller är det ungefär samma process oavsett vad man illustrerar?

Man illustrerar inte en individ, mer en schematisk sammanställning av variationer av färger och former och i samarbete med kunniga människor. Det är ett arbete under ständigt lärande och utveckling. 

Finns det utmaningar med att illustrera arter för Nationalnyckeln?

Alla som har sett djuret någon gång har sin minnesbild eller kanske till och med ett foto på hur det ser ut och i min illustration ska djuret kännas igen, det typiska. Det finns vissa manéer att förhålla sig till och kanske tidigare illustrationer som ska passas in i en publicering, webb, folder eller bok. Jag har alltid känt att Nationalnyckeln har i sitt uppdrag att hålla höga krav på kvalitet. Helhetssyn.

Hur hanterar du variation inom en art – vad väljer du att generalisera och vad måste visas exakt?

För att se en variation måste man ha alla ”aktörer” framför sig, det kanske man har, men det är sällan. Oftast pekar experten ut kännetecknen, eller karaktärerna, för varje art, och berättar vad som står i litteraturen. Som illustratör vänder jag på perspektivet och försöker se vad som är gemensamt och håller ett ”öppet öga” för generella intryck och sånt som experten inte tittar på, det som finns emellan karaktärerna. Det är ofta en givande process för både illustratör och expert, man upptäcker alltid något nytt. 

Finns det plats för tolkning och personlighet i dina illustrationer, trots att de är vetenskapligt styrda?

Det är nog det som är utmaningen, man blir förundrad och lite förälskad i djuret och lyckas man återge den upplevelsen, under de strikta förutsättningarna, får man vara nöjd. Det kan kanske starta en nyfikenhet hos en betraktare.

Har arbetet med Nationalnyckeln gjort dig mer uppmärksam på naturens detaljer i vardagen?

Ja. Men framför allt genom att titta på detaljerna förstår man hur viktig helheten är, att varje liten filur har sin plats och sitt uppdrag i det stora hela. Alla är specialister och behövs.