Roger Andersson om arbetet med sporsäckssvampar

Ditt arbete nu handlar om svampar men inte om kantareller och champinjoner, eller hur?

Nej, det här är sporsäckssvampar. Det är en stor svampgrupp men de flesta av dem är riktigt små och ganska okända. Det finns också stora och välkända arter i den här gruppen, till exempel murklor och en del tryfflar, men de som är aktuella här har millimeterstora fruktkroppar som ser ut som svarta kulor eller flaskor med en öppning i toppen där sporerna kommer ut. De här fruktkropparna kallas perithecier. Ibland sitter perithecierna samlade i större strukturer som kallas stroman, och i de fallen så räknas de faktiskt som s.k. storsvampar, trots att fruktkropparna i sig är så små.

Det där med sporsäck undrar man ju lite över. Vad är det för säckar?

Jo, sporerna finns i ett slags säckar, oftast är det som ett korvskinn med åtta sporer inuti. Det finns flera varianter av sporsäckar men många har i toppen en ring, nästan som en ringmuskel, som skjuter ut sporerna. Men det här är sådant som man bara ser i ett mikroskop.

Var finns de här arterna och hur hittar man dem?

De finns nästan överallt! De lever som nedbrytare på grenar, löv, djurspillning och allt möjligt organiskt material. Och en del är parasiter. Men varje enskild art har ofta ganska specifika krav. En del finns till exempel bara på en enda art av träd eller buske, medan andra kan hittas på nästan vilken gren eller stubbe som helst i ett visst nedbrytningsstadium.

Kan man alltså hitta något spännande bara på en promenad i sitt närområde?

Absolut, i princip kan man slumpmässigt plocka med sig en pinne och hitta någon art på den, ofta flera arter. För min del var det just så det började. Det kändes inte längre så upphetsande att åka långa sträckor och gå på en upptrampad stig för att titta på något sällsynt halvgräs som femhundra personer före mig redan varit och tittat på. När jag tar med mig några pinnar hem för närmare undersökning så finns det ofta en lite pirrig känsla inför vad jag ska hitta. Jag skulle säga att jag får en kick vid mikroskopet åtminstone någon gång i veckan. Dels för att sporsäckssvamparna har en sådan mångfald när det gäller inte minst sporerna, som kan ha riktigt häftiga former och färger, dels för att det kan vara ett fynd av en svampart som knappt någon sett i Sverige tidigare eller som till och med kan vara okänd för vetenskapen.

Men är det inte dyrt och svårt detta med att mikroskopera?

Jo, det kostar ju lite pengar. Man behöver ofta en stereolupp, eller preparermikroskop som många säger, för att kunna titta ordentligt på det man samlat. Men själva hanteringen är egentligen inte särskilt svår. Och så behöver man ett mikroskop som kan förstora upp till 1000 gånger, vilket nästan alla mikroskop kan. Vad gäller kostnaderna så brukar jag jämföra med fågelskådarnas handkikare och tubkikare som ofta med råge kostar vad man får betala för stereolupp och mikroskop av hyfsad kvalitet. Sedan finns det också en hel del arter som man kan känna igen utan att mikroskopera.

Vad går ditt arbete ut på nu?

Vi har jobbat länge nu med att samla information och fotografera en massa små sporsäckssvampar. Nu ska vi plocka ihop de sista bitarna när det gäller en underklass som heter Xylariomycetidae så att vi kan publicera i artfakta.se och i en kommande Nationalnyckelvolym. Jag redigerar texter, fotograferar sporer och annat, men jag är ju inte ensam såklart. Framför allt vill jag nämna huvudförfattaren Björn Nordén och fotograf Christopher Reisborg.

Vilka utmaningar möter du?

Det finns flera stora utmaningar. En är att det har hänt så mycket inom systematik och taxonomi under arbetets gång, inte minst genom DNA-analyser. Den grupp som vi i början avgränsade som ett lämpligt paket för en bok har med ny kunskap förändrats en hel del. Och vi har under gång hittat nya arter. En annan utmaning är att leta upp exemplar i tillräckligt bra skick för fotografering. En del arter har hittills bara hittats någon enda gång, och det finns kanske bara något enstaka, fnasigt exemplar från 1800-talet bevarat. Sedan är den tillgängliga kunskapen om de enskilda arterna väldigt varierande, i många fall mycket skral. Det är också en stor utmaning att konstruera bestämningsnycklar som kan användas av även den som inte redan är inne på det här med ”konstiga små svampar”!

Läs mer om Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna.