Fransfladdermusen gillar grön infrastruktur (2020)
Fransfladdermusen har länge hört till våra mest sällsynta fladdermusarter. På senare tid tycks något ha hänt och arten dyker upp på allt fler ställen.
Fransfladdermusen är en ganska skygg, skogslevande art som undviker öppna biotoper, åtminstone under juni-juli då honorna bildar yngelkolonier. Men den tar sig också in till större städer, så långe det finns sammanhängande skogsområden.
Utbredningsområdet i Sverige är ganska stort och omfattar hela Götaland, och Svealand upp till södra Dalarna, samt en bra bit norrut längs Norrlandskusten. Det är alltså inte någon art som i Sverige lever på gränsen av utbredningsområdet, utan den är väl etablerad. Den är knuten till insektsrika skogsbiotoper, framförallt sumpskogar och längs vattendrag. Man hittar den ofta vid gamla bruk där det finns mycket vatten i kanaler och dammar och många gamla byggnader.
Namnet kommer av att den har ett antal kraftiga hår på svansflyghuden. Håren är dock inte så lätta att se, så bästa kännetecknet är i stället formen och storleken på öronen, och framförallt på den lilla hudfliken i öronöppningarna, tragus, som alla fladdermöss har. Hos fransfladdermusen är öronen ljust bruna, ganska stora, och tragus är lång och spetsig.
Manövrerar skickligt
I flykten är den ofta lätt att känna igen på sin manövreringsskicklighet då den kan flyga tätt ovan vegetationen, längs med murar och in i trånga lövtunnlar. Lätet består av en tät följd av ljudstötar, var och en sveper över ett stort frekvensområde, från ca 80 kHz ner till 30 kHz. Mest karakteristiskt för lätet är dock att ljudpulserna är så korta, bara 1-2 millisekunder långa.
Jordbruk, skogsbruk och annan markanvändning påverkar givetvis förekomsten av fransfladdermus, genom att de styr förekomsten av vatten, förekomsten av lövskog och variationen i landskapet. Den ökning som skett av fransfladdermusen på senare tid är dock troligen kopplad till att förutsättningarna generellt blivit mer gynnsamma för fladdermöss genom ett något varmare klimat.
Berikar även stadsmiljön
Om det är brist på lämpliga miljöer i det brukade landskapet så kan städerna vara ett alternativ. Fransfladdermössen har påträffats inne i Uppsala, Stockholm och flera andra städer i anslutning till gröna kilar. De störs förvisso av belysning, buller och stora öppna ytor, men om skogskorridorerna är tillräckligt breda och mörka, och har bra kvalitet för övrigt så kan fransfladdermössen trivas. Detsamma gäller många andra skogslevande fladdermöss som mustaschfladdermus, tajgafladdermus, dvärgpipistrell, nordfladdermus och större brunfladdermus.
Rödlistebedömning
Fransfladdermus är rödlistad i kategorin Nära hotad (NT). I Rödlista 2015 var fransfladdermusen klassad Sårbar (VU).
Text och foto: Johnny de Jong
Om rödlistning
Den svenska rödlistan är en sammanställning av enskilda arters utdöenderisk och ger en överblick över tillståndet för Sveriges arter. Bedömningarna görs utifrån kriterier som utvecklats av den internationella naturvårdsunionen (IUCN). Kriterierna omfattar skattningar av populationsstorlek, förekomst, utbredning och trender, och inkluderar förändringar i dåtid, nutid och framtid och resulterar i att arten hamnar i en viss kategori.
Det betyder till exempel att en vanlig art kan bli rödlistad på grund av att populationen minskat kraftigt och att arter som inte minskar, men som är sällsynta och har en mycket begränsad förekomst kan bli rödlistade.
Rödlistan är ett av de underlag som används för att göra prioriteringar inom naturvården. Den bidrar med kunskap för att nå upp satta miljömål och är till hjälp för att identifiera och prioritera naturvårdssatsningar.
Nästa rödlista publiceras 2026.