De som är engagerade i forskningsprojekten Lifeplan och Insect Biome Atlas besöker Isalo National Park på Madagaskar. Foto: Piotr Łukasik
Vi kartlägger livet på Jorden
De flesta arterna är fortfarande okända
På 200 platser runtom på jorden samlar Lifeplan-projektet in information om däggdjur, insekter, fåglar, svampar och mikroorganismer. Det blir ofantliga mängder data som ska analyseras med hjälp av matematiska modeller och AI. De flesta arter som påträffas är okända för vetenskapen! Målet är att få bättre förståelse för hur livets väv är uppbyggd – innan det är för sent. Fältarbetet koordineras från SLU.
Tsitongambarika är en fuktig ständigt grön skog i sydöstra Madagaskar. Det enda ljuden du hör är flodernas brus och lemurernas rop som ekar mellan träden. Nästan alla de arter man stöter på finns bara här på Madagaskar och ingen annanstans. Många av kameleonterna, fåglarna – och inte minst insekterna - är till och med. unika för denna nationalpark.
Amiry Diaritoky tömmer Malaisefällan. Det är en tältliknande insektsfälla för flygande insekter där insekterna samlas i en liten flaska. Här finns också en lysande grön svampsporfälla som fångar in luftburna partiklar, såsom sporer från svampar och pollen från växter. På en trädstam sitter en viltkamera som fotograferar framförallt däggdjur. En ljudinspelare registrerar läten från fåglar och också en del grodor, fladdermöss och insketer. Tillsammans med jordprover (för mikroorganismer) ska manickerna ge en bild av livet här.
Amiry Diaritoky placerar det första provtagnings-röret i svampsporfällan och registrerar det med Lifeplan-appen. Han är en av de lokala fältassistenterna som ansvarar för insamling av prover i Tsitongambarika på den sydöstra sidan av Madagaskar. Foto: Safidy Andrianantenaina
Parkanställda och forskare besöker de mer än 50 provtagningslokalerna på Madagaskar tre gånger i veckan för att samla in prover, byta batterier och minneskort. Den största utmaningen är ofta att ta sig dit. Terrängen på Madagaskar är kuperad – och de fickor av skog som finns kvar ligger ofta på speciellt otillgängliga sluttningar.
– Många av våra mest minnesvärda upplevelser i fält härstammar från avlägsna skogsområden. Då måste vi hugga ut nya stigar i oländig terräng. Men det är definitivt mödan värt – för det här är enda sättet at kartera Madagaskars okända mångfald, säger Dimby Raharinjanahary, projektkoordinator på Madagaskar.
Samma sak görs på Grönland, i Libanon, i Peru, i Pakistan, sammanlagt i 53 länder. Allra flest provplatser är det i Madagaskar och i Sverige. Kontrasterna mellan ländernas biologiska mångfald är stor, både när det gäller själva arterna och antalet arter. En viktig poäng i projektet är att data samlas in med standardiserade metoder och därför kan jämföras.
– När vi är ute i fält vet vi att hundratals andra människor i världen gör exakt samma saker som vi. Jag är verkligen nyfiken på vad vi kommer att hitta tillsammans. säger Hanna Rogers, forskningsassistent i projektet.
-
-
Feno och Mario bär den tunga utrustningen för Lifeplan från byn Iaboakoho till Tsitongambarika. Vägen är fyra timmar lång och solen gassar. Foto:Safidy Andrianantenaina
-
En av Madagaskars speciella arter. Hanarna av giraffviveln (Trachelophorus giraffa) har väldigt lång hals som de använder till att slåss med varandra.Foto: Tomas Roslin
Hanna Rogers går genom skogen tillsammans med Gaia Banelytė och Arielle Farrell, på väg till en av provplatserna utanför Uppsala. Solen silar ned genom gran och tall. En spillkråka hörs en bit bort. Med lite tur kan de få se en tjädertupp eller en älg under dagens arbete.
– I dag är det bara härligt men ibland kan det vara ganska kallt om händerna när man ska hantera batterier och pyttesmå minneskort. En gång gick jag genom isen så att min stövel fylldes med vatten men som tur var så var det inte så kallt då. Men det är ändå mest roligt! Vi är ju anställda för att vara ute i alla väder och dessutom är det ju ingen större utmaning jämfört med några av de andra platserna i projektet, säger Hanna.
Hanna Rogers sätter upp en ljudinspelare i ett träd utanför Uppsala.
Fågelljuden analyseras med AI. Foto: Anna Lundmark
Deirdre Kerdraon koordinator för Lifeplan vittjar en svampsporfälla. Tre fjärdedelar av svamparterna i dessa prover är tidigare okända för vetenskapen. Foto: Anna Lundmark
Gaia Banelytė och Arielle Farrell vid en Malaisefälla på en av provplatserna utanför Uppsala. Insekterna samlas i fällan – ungefär som i ett tält - och när de ska hitta ut flyger de ner i burken med etanol. Foto: Jenny Svennås-Gillner
-
Viltkamerorna fångar djurlivet runt om i världen. Här har några lemurer på Madagaskar fastnat på bild.
-
Myskoxekalven tar sig en närmare titt på viltkameran. Den här kalven växer upp i den enorma nationalparken i Nordöstra Grönland. -
Här har en svensk rödräv fångats mitt i steget. Ibland kan djuren höra knäppet från slutaren. Det får dem att stanna upp och posera för kameran.
-
Sporproverna behöver rensas innan de kan skickas till Kanada för analys. Arielle Farrell går igenom rören och plockar bort insekter och smuts som inte hör hemma där.
Foto: Jenny Svennås-Gillner
Lifeplan samlar in stora mängder data. Det är förstås omöjligt att titta igenom alla miljontals bilder och lyssna på alla år av ljudfiler för att identifiera arter. Istället utvecklar projektet artificiell intelligens. Till exempel deltar hundratals fågelskådare världen över för att träna ett system att känna igen fågelljud. Det går inte heller att manuellt gå igenom alla prover på sporer, insekter och mikroorganismer för artbestämning. Där förlitar forskarna sig på DNA-metoder. För att bringa ordning i datamängden och hitta intressanta mönster använder de avancerade matematiska modeller.
– Det allra viktigaste med projektet är att vi skall bli bättre på att förstå vilka krafter som formar naturens mångfald världen över, berättar Tomas Roslin. Om vi inte känner till dagens mönster, ja då står vi chanslösa när det gäller att förutsäga vad som händer när vi förändrar arternas livsmiljöer.
Tomas Roslin på besök i Madagaskar, som helt saknar giftormar. Därför kan man plocka upp vilken orm som helst för att titta närmare på den – bara ormen själv är med på noterna. Foto: Eva Roslin
Arter och ekosystem hotas när vi förändrar klimatet och livsmiljöer försvinner till följd av skogsbruk, jordbruk och urbanisering. Samtidigt har vi fortfarande väldigt dålig koll på den biologiska mångfalden – uppskattningsvis är 80 procent av arterna okända. Så kanske kan man se Lifeplan som en fortsättning av Carl von Linnés arbete. Men istället för att skicka ut lärjungar i världen så samarbetar forskarna i Lifeplan med människor som redan är på plats.
Amiry Diaritoky byter flaska i en malaisefälla. Han använder Lifeplan-appen för att registrera den innan den skickas iväg på den långa vägen tvärs över Madagaskar och vidare till Kanada för DNA-sekvensering. Foto: Safidy Andrianantenaina
Fakta
Vi vet att artsamhällen världen över förändras på grund av till exempel klimatuppvärmningen, mer intensivt jordbruk och skogsavverkning. Men hur ser artsamhällena ut idag och vilka processer formar dem? Det har vi dålig koll på, eftersom hela 80 procent av alla arter ännu är okända – en hopplös utgångspunkt om vi ska förvalta naturresurserna hållbart.
Projektet Lifeplan kartlägger livet på jorden. Idén är att använda sig av automatiserade metoder för att observera arter, och därmed få data som är jämförbara mellan olika platser i hela världen. Det ska ge en bild av hur artsamhällena ser ut idag och vilka processer formar dem. Det är möjligt tack vare vetenskapliga framsteg inom DNA-teknik och AI.
Projektet ska pågå i sex år och har fått 135 miljoner kronor från EU. Tomas Roslin, professor i insektsekologi vid SLU, leder det tillsammans med Otso Ovaskainen, professor i matematisk biologi vid Helsingfors universitet och David Dunson, professor i statistik vid Duke universitet.
Reportage:
Anna Lundmark, e-post, 018-67 23 35
Institutionen för ekologi
Press- /forskarkontakt:
Tomas Roslin, professor i insektsekologi, e-post, 018-67 23 83
Produktion:
SLU Kommunikationsavdelning, e-post
Innehållet är fritt att dela i sin ursprungsform om källa/url anges.
Upptäck fler reportage:
An Eye for Science. Hur världen ser ut beror på varifrån du tittar. Ibland ser du det stora genom ett mikroskop, ibland framträder mönster tydligare på håll. Det vackra kan möta ögat i botten av en petriskål, under en promenad i skogen eller som dataserier. På SLU samlas människor med olika perspektiv men med det gemensamma målet att skapa de bästa förutsättningarna för en hållbar, levande och bättre värld.
