Gröna, hälsosamma och vackra städer – om barnen får bestämma

Forskare vid SLU har studerat barns och ungas utemiljöer i decennier – skol- och förskolegårdar, lekplatser och andra miljöer för lek och lärande. De senaste åren har allt fler tvärvetenskapliga forskningsprojekt initierats, då man ser synergier mellan exempelvis landskapsarkitektur, biologisk mångfald, barns lekmiljöer, klimatomställning och folkhälsa. Det är när flera områden möts som ljuv akademisk symfoni uppstår.

Några barn springer över ett blommande fält. De försvinner in genom en tunnel av pil, dyker upp vid dungen med hassel och fläder och fortsätter ner mot den lilla dammen. Några stannar till, sätter sig på huk och petar med en pinne i vattnet, andra hoppar på stenarna över vattnet, vidare över den hala stocken och in under skuggan av det stora klätterträdet, där några håller på att bygga dagens koja.

Platsen som barnen leker på är ingen “vanlig lekplats”, ingen artificiell yta med gummimatta, gungor och ställningar ur en katalog. Det är en lekotop - där lek och landskap är sammanflätade. Noga studerad av miljöpsykologer, landskapsarkitekter, ekologer och experter inom vegetationsbyggnad.

Med begreppet lekotop undersökte forskningsprojektet ’Hållbara lekmiljöer i staden’ hur urbana ekosystemtjänster och platser för lek kan samexistera.
Foto: Mattias Gustafsson

Rikare lekmiljöer på naturens villkor

Att arbeta med lekotoper innebär att man utgår från platsens unika förutsättningar. Naturen bjuder barnen på ett smörgåsbord av sinnesupplevelser och material som går att använda i leken. Denna variation saknas ofta på typiska lekplatser och skolgårdar idag, där de höga säkerhetskraven har skapat mer statiska miljöer.

– Vi ser ett problem med att barn inte får utmanas och lära sig hantera risker. Det kan leda till bristande fysisk aktivitet, bristande mental hälsa och andra problem hos barnen. Vi har blivit så rädda för vårt ansvar kring miljöer där barn leker att vi har börjat applicera den europeiska säkerhetsstandarden i naturmiljöer och klätterträd - miljöer den inte är avsedd för, säger Märit Jansson, docent i landskapsplanering vid SLU.

Platser med hög biologisk mångfald, i utmanande miljöer, stimulerar till lek samtidigt som de bidrar till starkare, mer kreativa och problemlösande barn.

Lekotoper är ett av många exempel på tvärvetenskapliga samarbeten vid SLU, där forskare från olika discipliner möts och en samverkan mellan akademi, kommun och praktik har skapats. Det är också ett exempel på hur SLU arbetar med hållbar stadsutveckling.

”Att locka till lek kan vara ett sätt att höja kvaliteten i den bebyggda miljön på fler platser än de traditionella lekplatserna och för både barn och andra.”

Märit Jansson, docent i landskapsplanering vid Institutionen för landskapsarkitektur, planering och förvaltning, SLU

Foton: Anders Rasmusson

Barnens plats i staden krymper

Att världens befolkning koncentreras allt mer till stadsmiljöer är ett välkänt faktum. Denna urbanisering skapar ett tryck på befintliga grönytor, vilka sakta men säkert minskar. Detta märks inte minst på skolgårdarnas storlek - där Sverige förr var “bäst i klassen” och idag har halkat efter.

SLU Tankesmedjan Movium, som har arbetat med stadsutvecklingsfrågor i över 40 år, har följt denna utveckling. Sedan 2006 har de regeringsuppdraget att koordinera och sprida kunskap om barns och ungas samspel med sin utemiljö.

”Vuxna planerar staden utifrån sig själva, men barn har varken bil eller konsumtionskraft. Inte heller kan de göra sin röst hörd i samhällsdebatten. Därför krävs det att vuxna har förmågan att anlägga ett barnperspektiv i planeringsprocesserna och att barns egna perspektiv fångas upp.”

Lena Jungmark, nationell koordinator Barns och Ungas utemiljö, SLU Tankesmedjan Movium

Foto: Lena Jungmark och Anders Rasmusson