Hur hotat är vårt dricksvatten?
I ett samtal mellan beslutsfattare och forskare under Almedalsveckan diskuterade SLU-forskaren Johan Lundqvist kemikaliehotet mot vårt viktigaste livsmedel – dricksvattnet – med Maria Gardfell (mp) från riksdagens miljö- och jordbruksutskott och Livsmedelsverkets generaldirektör Annika Sohlström. Mycket kunskap saknas ännu för att kunna bedöma läget, men nya mätmetoder skulle ändra på det. SLU, Livsmedelsverket och Uppsala kommun är tre av elva aktörer som föreslagit regeringen att ett nationellt kompetenscentrum för kemiska risker i dricksvattnet inrättas.
- Hur hotat är vårt dricksvatten på skalan 1-5, om 1 är bra och 5 är kris?
Så inledde Ylva Carlqvist Warnborg ett samtal mellan beslutsfattare och forskare som SLU Future Food bjöd in till under Almedalsveckan, då fokus var vatten eller livsmedel med anknytning till detta. Livsmedelsverkets generaldirektör Annika Sohlström svarade 3, vice ordförande i miljö- och jordbruksutskottet Maria Gardfjell svarade 4 och så gjorde även Johan Lundqvist, docent i molekylär toxikologi vid SLU.
- Det är olika hotat på olika ställen, sa Gardfjell. Och det finns många olika hot mot vattnet. Brist på vatten, förorenat vatten, nya kemikalier som kommer ut och historiska kemikalier i omlopp.
- Det finns också mikrobiologiska faror i och med klimatförändringarna, fyllde Sohlström i.
- Vi vet inte, det är också ett möjligt svar på den frågan, förklarade Johan Lundqvist. Det finns många ämnen vi inte vet om de finns i dricksvattnet, eller om de är farliga ifall de finns där. Man ska inte vara alarmistisk, men vi vet inte.
Lundqvist berättade för beslutsfattare och åhörare hur han önskar att bedömningsmetoderna ska ändras.
- Istället för att mäta halter av ett fåtal kemikalier kan man mäta effekter av kemikalier. Det täcker in även effekter av okända kemikalier och så kallade cocktaileffekter av blandningar. Nu finns bioanalytiska metoder då man använder odlade celler som gjorts känsliga för att upptäcka specifika effekter av toxiska ämnen i vattenprover.
Livsmedelsverket samordnar ett nationellt nätverk för dricksvattenfrågor, men har ändå skrivit under begäran om ett kompetenscentrum. Idag finns över tretton olika huvudmän med ansvar för dricksvattenfrågor – behövs verkligen en till?
- Vi behöver mer strukturerad samverkan, svarade Annika Sohlström. En del menar att det skulle finnas en vattenmyndighet, men vi tycker att det behövs mer effektiv samverkan. Vi väntar på svar från regeringen om inrättandet av ett dricksvattenråd med mer muskler än nätverket har idag, och hoppas på ett uppdrag som gör att vi kan jobba med det. När vi har resurser tillsammans, det är då det händer saker. I dricksvattenutredningen står också om behovet av ett kompetenscentrum som får ta fram ny kunskap och ha koll på läget med nya kemikalier, nya gifter.
I Sverige har vi fyra eller fem ministrar som ansvarar för vattenfrågorna, men landsbygdsministern är särskilt ansvarig för samordningen av det. Norge har en vattenminister, skulle vi ha det?
- Ja. Jag skulle inte ha något emot om landsbygdsministern istället kallades jordbruks- och vattenminister, svarade Maria Gardfjell, ordförande i miljö- och jordbruksutskottet.
Ylva Carlqvist Warnborg avslutade samtalet med att fråga generaldirektören, politikern och forskaren om deras tilltro till att vi om 50 år har lika bra läge som idag, då vi bara kan hälla ett glas dricksvatten direkt ur kranen. Vad de tre personerna svarat kan du höra i slutet av podcasten.
Lyssna på podcasten här. https://soundcloud.com/slu-future-food/almedalen-special-hur-hotat-ar-vart-dricksvatten
Se sändningen på facebook här: https://www.facebook.com/slu.sweden/videos/vl.857053717991929/402278780630979
Läs forskarna Johan Lundqvists och Agneta Oskarsons debattartikel ”Säkra framtidens dricksvatten” i Uppsala Nya Tidning 5 juli 2019 här: https://www.slu.se/ew-nyheter/2019/7/vattendebatt/
Läs mer om dricksvatten på www.slu.se/future-food-safedrink eller www.slu.se/dricksvatten.