Nyttosvamp kan rädda jordgubbar från gråmögel

Jordgubben är det ekonomiskt viktigaste bäret i Sverige, men varje år orsakas stora skördeförluster av en gråmögelsvamp. Flera olika kemiska fungicider används mot gråmögel, men tyvärr har svampen som orsakar gråmögel utvecklat resistens mot nästan alla växtskyddsmedel. Därför behövs pålitliga biologiska bekämpningsmedel för att ersätta fungiciderna.

– Den jästliknande nyttosvampen Aureobasidium pullulans har tidigare visat sig vara effektiv för att bekämpa gråmögel i växthus, säger Mudassir Iqbal, forskare vid SLU.  

I en ny studie testades därför två olika koncentrationer av nyttosvampen och extrakt från sockerbetor under ett två år långt fältförsök i Skåne. Sockerbetsextrakt (SBE) är en billig råvara som innehåller bundna polyfenoler och andra föroreningar från växten. Det har tidigare visat sig inducera försvar mot skadegörare i potatis.

Pålitlig biologiska bekämpning även i fält

– Alla behandlingar vi gjorde i fält minskade gråmögelangreppen efter skörd och ökade hållbarheten för den skördade frukten. Bäst effekt fick vi med den högsta koncentrationen av A. pullulans, vilket också resulterade i högre fruktproduktion. Det visar att nyttosvampen också stimulerar tillväxten, säger Johan Stenberg, en annan SLU-forskare bakom studien.

Sprayapplicering av både A. pullulans och sockerbetsextrakt bidrog till en pålitlig biologisk bekämpning av gråmögel och därmed förbättrad hållbarhet på de jordgubbsaskar som säljs i handeln.

– Att använda den här nyttosvampen och sockerbetsextrakt kan bidra till en övergång från kemiska fungicider till mer hållbara metoder utan att vi behöver kompromissa med odlingssäkerheten, säger Mudassir.

Proteiner som dödar skadesvampar

Vad ligger bakom den biologiska bekämpningseffekten? I en annan studie utvärderades A. pullulans i labbet mot svamparna Botrytis cinerea och Colletotrichum acutatum, som orsakar gråmögel och bladfläckssjukdomar hos jordgubbar.

De två skadesvamparnas mycel växte mycket mindre i närvaro av A. pullulans. Samma goda resultat syntes när skadesvamparna odlades med vätskan där A. pullulans odlats, utan själva nyttosvampen. Det visar på att metaboliter, ämnen som nyttosvampens utsöndrar, är inblandade.

– Vår studie visade också att A. pullulans producerade betydande mängder extracellulära proteaser, som är kända för att bryta ner svampens cellväggar. Vi tittade närmare på proteinerna och hittade exofiliner, liamociner och fria fettsyror som alla kända för att ha svampdödande egenskaper. För att ta reda på exakt vilka metaboliter som är ansvariga för den biologiska bekämpningseffekten behövs fler studier, säger Johan.