Odling hortikultur

Ekologisk odling i växthus innebär utmaningar eftersom man ofta använder begränsade substratvolymer, eller har begränsade möjligheter till växtföljd om man odlar direkt i marken. En stor utmaning med de organiska gödselmedel som används inom ekologisk odling är att mineraliseringen av näringsämnen är långsam och svår att förutsäga, vilket gör det svårt att matcha tillgången med kulturens behov.
I pågående projekt finansierade av bl.a. Tillväxt Trädgård och C.F. Lundströms stiftelse tittar vi på hur man kan styra växternas tillgång på näring genom att använda blandningar av olika näringskällor, samt olika klimatbetingelser.

Fosfor är en begränsad resurs och kan orsaka problem med eutrofiering och algblomning i färskvatten och kustnära havsområden. I ett antal projekt undersöker vi hur utnyttjandet av fosfor kan effektiviseras vid odling av växter.

Brist på kalcium i potatisknölar kan ge kvalitetsnedsättning, såsom rostfläckighet, inre håligheter samt öka känsligheten för stötblått. Marken innehåller oftast mycket kalcium, men i former som inte är tillgängliga för knölarna. I både fält- & krukförsök undersöker vi vilken kalciumstrategi som ger högst kalciuminnehåll i knölen. Vi studerar även samspelet mellan kalcium och bor, då upptaget av dessa essentiella ämnen påverkas av varandra.

Upptaget av tungmetaller, såsom kadmium, har studerats i ett flertal växtslag; potatis, morötter och sallat. Lösligheten av kadmium i jord ökar vid lågt pH, vilket innebär att valet av framför allt kvävegödselmedel kan ha betydelse för upptaget av kadmium. Vi har studerat kväveformens betydelse för kadmiumupptaget i potatis både i fält- och näringslösning.

De flesta jordbruks- och trädgårdsväxter kan bilda symbios med mykorrhizasvampar. Svampen kan bidra till värdväxtens näringsupptag och kan även ge skydd mot olika typer av stress och sjukdomar. Ibland kan emellertid höga halter av växtnäring i åkermark eller odlingssubstrat hämma mykorrhizabildningen hos odlade växter.

I växthus och plantskolor används ofta odlingssubstrat med en låg förmåga att binda näringsämnen. Vi undersöker om mykorrhiza kan etableras hos växter i olika typer av odlingssubstrat i ekologiska och konventionella odlingssystem genom ympning med mykorrhizasvampar i kombination med reducerade halter av näringsämnen. Om det är möjligt att odla växter med mykorrhiza vid lägre gödselnivåer kan både gödselkostnaderna och risken för näringsförluster reduceras. Vi studerar även förekomst och inverkan av mykorrhiza för frilandsodlade växter.

Faktablad (2001-85) "Mykorrhiza kan gynna växtens tillväxt och hälsa"

I ett hållbart samhälle måste kretsloppen slutas och det organiska avfallet, som består av bl.a. växtnäringsämnen, återföras så långt det är möjligt.  Vid nedbrytningsprocesser bryts organiskt material ner till enklare beståndsdelar som sedan kan återanvändas. Nedbrytningsprocessen ser olika ut beroende på den kemiska sammansättningen hos materialet och i vilken miljö den sker. Olika metoder kan användas för att bryta ner det organiska avfallet, och detta ger olika nya produkter i form av exempelvis växtnäring.

Biogödsel, rötrest efter biogasproduktion, är ett exempel på en organisk restprodukt som återcirkuleras när det återförs till åkern. I vår forskargrupp undersöker vi möjligheten att använda biogödsel i andra näringskrävande odlingssystem som hydroponisk odling och algodling. Organiska restprodukter är dock inte begränsade till att vara biogödsel utan det finns ett brett urval av restprodukter att arbeta med som har sitt ursprung från t.ex. livsmedelsindustrin och skogsindustrin. De målorganismer som vi studerar med avseende att recirkulera organiska restprodukter är växter, alger och svampar.

Förutom återföring och kretslopp för att uppnå en god resurseffektivitet, är också säkerhet och hälsa viktiga aspekter.  Hänsyn måste tas till skadliga ämnen som tungmetaller, och svårnedbrytbara ämnen som exempelvis vissa bekämpningsmedel som kan bindas till det organiska materialet och på så sätt ackumuleras till skadliga nivåer. I den forskning vi gör kring organiska restprodukter och hur de kan utnyttjas följer frågeställningar relaterat till säkerhet och risk för ackumulering av oönskade ämnen alltid med.

LED-tekniken utvecklas för närvarande snabbt och innebär flera möjliga fördelar vid användning i växthus för blomningsreglering/tillväxtstyrning eller för att driva fotosyntesen. Möjligheten till ett individuellt anpassat ljusspektrum, frihet vad gäller utformning och placering av ljusarmaturer, låg strålningsvärme och lång livslängd är några fördelar med tekniken. I de pågående projekten undersöks bl.a. hur monokromatiskt ljus påverkar tillväxt och blombildning hos prydnadsväxter, samt hur tillväxt och utveckling påverkas av assimilationsbelysning med olika spektralkomposition.