Industridoktorandprojekt: Tinder för kor

Senast ändrad: 07 mars 2024
industridoktorand-christian-bengtsson-vid-slu

Att lyckas välja rätt tjur till rätt ko har varit betydelsefullt i alla tider, dels för att öka chansen att kalven ärver goda egenskaper, dels för att minska riskerna för att defekter förs vidare. Nu har möjligheterna att matcha rätt tagits ett steg längre i projektet “Tinder för kor”, med industridoktoranden Christian Bengtsson i spetsen.

Att planera vilka djur som kombineras vid en parning är viktigt, både för att kunna utveckla framtidens avelsdjur och för att effektivt undvika såväl onödigt släktskap som defekter och missbildningar. Avelsplanering är i sig heller inget nytt utan har genomförts med hjälp av olika tillvägagångssätt i olika tider, från avläsningar av stamtavlor till dagens avancerade teknik.

Men hur planerar man framgångsrik avel? Och hur vet man egentligen vilken tjur som passar till vilken ko?

I drygt femton år har det varit möjligt att DNA-testa kor. Då samlas ett vävnadsprov in i samband med den obligatoriska öronmärkningen. Något som genom analys kan ge information om djurets genetiska profil. Men DNA-prov har inte givit ett fullständigt svar på frågan om vilka djur som sedan bör matchas - förrän det tagits ännu ett steg vidare - nu.

Tinder för kor

Det Christian och hans team har lyckats göra är helt enkelt att ta fram ett parningsprogram med det tydliga syftet: Rätt tjur för Rätt ko. Med hjälp av banken med insamlad DNA-information från många tusentals kor har ett program som simulerar parningar kunnat utvecklas. Ett program som i folkmun fått namnet “Tinder för kor”.

Ja vi kan aldrig förutsäga allt med avel utan jag brukar säga att vi strävar efter att få fram vår bästa chansning, säger Christian Bengtsson, och syftar till att öka sannolikheten att varje parning blir så framgångsrik som möjligt.

En parning utefter det nya avelsprogrammet är fortfarande ingen garanti för att kalven blir precis så som förväntat, men resultaten visar sig landa mycket närmare än vad man tidigare lyckats förutspå. Det beror på att man via DNA-information kan se vilka egenskaper varje djur bär på och därmed har möjlighet att föra vidare - egenskaper som kan indikera både hur väl en ko kommer kunna producera mjölk, och vilka möjligheter den har att hålla sig frisk.

De allra flesta djur bär troligen på defekter – okända och kända, men när vi kan se till att undvika att båda föräldradjuren vid en parning bär på samma kända defekt så försvinner risken för missbildningar. Det går också att säkrare se vilka kalvar som kommer blir de bästa mjölkorna genom att titta på deras DNA.

Med hjälp av metoden hoppas han alltså att bönder kan spara både tid, pengar och lidande för djuren - genom att i så stor grad som möjligt undvika misslyckade parningar.

Välja och vraka bland egenskaper…

Men även en annan gen har studerats i det här projektet, nämligen om kalven får horn eller inte. Horn i sig är naturligt hos många djur, däribland kor, men det innebär också en stor skaderisk både djuren emellan och för de människor som hanterar dem. I dagsläget avhornas därför de flesta kalvar. Christians team undersökte om man på ett effektivt sätt kunde öka upp andelen som föds hornlösa via parningsprogrammet utan förlora för mycket i andra egenskaper, och det visade siga vara möjligt..

… För att ta fram en superko

Men selektion handlar inte enbart om kons mjölkproduktion, utan också om dess möjligheter till hälsa och välmående.
- Vi gör bättre och bättre superkossor via avel som har förutsättningar att må allt bättre. Sedan är allt såklart inte allt beroende av avel och genetik. Jag lärde mig tidigt av pappa att se efter djuren, för mår korna bra så mjölkar de också bra. Ibland tror jag att pappa faktiskt älskade sina kor mer än mig, skrattar Christian Bengtsson.

Genom att här visa att tekniken faktiskt fungerar, att det går att “matcha” djur med varandra och att det kan ge alltmer framgångsrik avel utifrån både produktion och djurvälfärd öppnas stora möjligheter, fortsätter han.

INFO: Att vara industridoktorand

  • Ger möjligheten att kombinera akademisk forskning vid ett universitet och praktiskt arbete inom en organisation, exempelvis ett företag
  • Industridoktorander är anställda hos det företag där projektet har sin hemvist och ägnar sig åt forskning hos ett universitet
  • Kan främja kunskapsutbyte och innovation genom samarbete mellan akademi och industri
  • Gör projektet under ett extra år då 20% av tiden går till arbete på den angivna företaget.

Framtiden - energisnåla kor med sänkta metanutsläpp

När nu studien är fullbordad hoppas Christian Bengtsson på att “Tinder”-programmet kan implementeras hos lantbrukare runt om i Sverige. Men drömmarna för framtiden sträcker sig längre än så. Det finns nämligen också andra aspekter av att kunna simulera parningar och “välja” vilka gener som är önskvärda att avla vidare på - miljön.

Både foderproduktion till nötkreatur och de metangaser de bidrar till att rapa ut är nämligen påfrestande för miljön, och något som vore bra att minimera - för klimatets skull.

Är det möjligt? Ja.

Dessa gener går säkerligen också att kartlägga och framöver selektera bort. Jag tror att det kommer att bli nödvändigt för klimatet och där kan vi inom avel också göra skillnad. Det är framtiden, säger Christian Bengtsson.

Men sagt ska vara att det inte är fullt så enkelt att bönder nu framöver kan enbart avla på de optimala djuren. Avelsarbetet måste nämligen också ha en långsiktig aspekt, och för att säkerställa framtiden behövs genetisk variation - alltså många djur med avlägset släktskap - att såväl nu som framöver kunna välja från.

Och det innebär att kompromissa, att välja att avla även på djur som saknar de mest önskvärda egenskaperna för att säkerställa att vi kan hålla oss ifrån inavel, som också det är skadligt för djurens hälsa, välmående och produktion. Ett fakta som gör avelsarbetet än mer spännande! säger Christian Bengtsson.

“Tinder för kor” går nu att läsa om i sin helhet genom Christian Bengtssons doktorsavhandling via länken här. Härnäst väntar istället nya projekt, ett av dem kopplat till SLU och därmed möjligt att även det följa framöver.

“Mer kött på benen” heter det och handlar om att korsa kött- och mjölkkor. Också mycket spännande. Och vem vet, kanske att även Tinderprojektet får en fortsättning. Kanske en app framöver, säger Christian Bengtsson.

Fakta:

  • Projektet med industridoktorand Christian Bengtsson i spetsen har finansierats av regeringen samt företaget VikingGenetics som en del inom programet “LivsID”, och har pågått under perioden 2018-2024
  • Är ett av elva industridoktorandprojekt som upprättats av Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) på uppdrag av regeringen. Samtliga doktorander har sedan 2018 ägnat sig åt forskning och utbildning inom livsmedelsrelaterade ämne, inom ramen för den nationella livsmedelsstrategin. Är du nyfiken på övriga projekt finns de att läsa mer om HÄR
  • Huvudhandledare (från akademin) inom projektet har Erling Strandberg, som själv är aktiv forskare vid SLU inom området genetik samt (från industrin) Jørn Rind Thomasen från företaget VikingGenetics. I teamet tillkommer även ytterligare kompetens inom området.

Projektet har bestått av fyra delstudier - översiktligt beskrivet som:

    1. Hur DNA-information kan användas på besättningsnivå genom att väla rätt djur till nästa generation. Undersökte hur mycket bättre vi kan förutsäga framtida resultat som ko redan som kalv med hjälp avDNA-information.
    2. Optimering av parningar för nordiska röda raser (bland annat svenska SRB) med hjälp av ekonomiska poängsummor där han tog hänsyn till genetisk nivå, släktskap, och sannolikhet för att genetiska defekter kommer till uttryck.
    3. Liknande delstudie två men med rasen holstein istället. I studien inkluderades även positiva egenskaper hos korna, som till exempel hornlöshet.
    4. Simulerad framtid: Utan att använda verkliga djur kunde teamet i projektets sista del simulera de långsiktiga effekterna av de tidigare studierna.  


Du kan läsa om samtliga delar i den sammanfattade avhandlingen via länken HÄR.


Kontaktinformation