Storleksbaserad förvaltning av fiskbestånd

Senast ändrad: 29 mars 2021

Ekosystembaserad förvaltning kan åstadkommas med fiskeregler. Fiske har mindre effekt på bestånd om fisken fångas efter det den har uppnått könsmognad och reproducerat sig minst en gång. Därför har minimimått (fiske tillåtet över ett visst längdmått på fisken) historiskt varit en vanlig regel och är det även idag. Denna regel är relativt lätt att implementera i och med regler för minsta tillåtna maskstorlek på nät.

Stora honor har många och större ägg

Stora honor anses vara mycket viktiga för rekrytering av årsyngel eftersom stora honor har både många ägg och något större ägg, vilket ger ynglen en bra start på sin första tillväxtsäsong. För att behålla stora honor i populationen kan ett maximimått användas som en alternativ regel. Ett maximimått kan vara ännu mer gynnsamt för en uthållig avkastning än ett minimimått. Kombinationen av både minimimått och maximimått blir ett storleksfönster för tillåten fångst. Ett exempel är det nuvarande storleksfönstret 40-75 cm för tillåten fångst av gädda längs med ostkusten.

Fisket påverkar tillväxt och könsmognad

Individtillväxten hos fiskar är mer eller mindre variabel och beror av omgivningen, tillgång på föda och genetiska förutsättningar. Även om en fisk blivit könsmogen så kan den fortsätta att växa. För fiskar finns det en trade-off i att transformera energi antingen i kroppstillväxt eller i produktion av gonader (rom och mjölke) för reproduktion. Individer som växer fort i början kommer vanligen att könsmogna senare, medan individer som växer långsamt uppnår könsmognad tidigare.

Ett minimimått som fiskeregel kan få bakslag på lång sikt eftersom förändringar i fördelningen av olika tillväxtmönster i populationen kan ske. Detta har påvisats för flera marina bestånd. Snabbväxande individer riskerar att fiskas upp så snart de kommer upp i tillåten storlek, vilket hos de riktigt snabbväxande sker innan de hunnit reproducera sig. Resultatet av ett minimimått kan då efter ett antal generationer resultera i en större proportion långsamväxande individer i populationen. Dessa könsmognar relativt tidigt och tillåts finnas kvar längre i systemet innan de fiskas upp och kan då hinna reproducera sig en eller flera gånger.

Maximal avkastning och storlek

En kohort (årsklass) av ett fiskbestånd ökar i biomassa så länge som individernas samlade tillväxt är större än bortfallet bestående av döda individer, genom fiske eller naturlig död. Om man eftersträvar en maximal avkastning så är det optimalt att börja fiska vid Lopt, den storlek där kohortens tillväxthastighet och biomassa är så stor som möjligt. Enligt en sådan förvaltning skulle medelstor och stor fisk utgöra en större del av den totala biomassan, jämfört med om man skulle tillåta fiske vid en mindre storlek. Detta skulle medföra att både juvenil (icke könsmogen) och adult (könsmogen) fisk skulle uppfylla sin naturliga ekologiska funktion i högre grad, vilket i sin tur skulle gynna en ekosystembaserad förvaltning. Minimimått sätts idag relativt långt under Lopt.

Referenser

  • Dunlop, E.,  Enberg, K., Jørgensen, C., Heino, M.  2009. Toward Darwinian fisheries management. Evolutionary applications 2: 245–259.
  • Froese, R., Stern-Pirlot, A., Winker, H., Gascuel, D. 2008. Size matters: How single-species management can contribute to ecosystem-based fisheries management. Fisheries Research 92: 231–241.
  • Jørgensen, C. 2007. Managing evolving fish stocks. Science 318:1247–1248.
  • Mullon, C., Field, J.G., Thébaud, O., Cury, P., Chaboud, C. 2011. Keeping the big fish: Economic and ecological tradeoffs in size-based fisheries management. Journal of Bioeconomics (22 November 2011), pp. 1–19.

 


Kontaktinformation

Ulrika Beier, tjänstledig, miljöanalytiker
Institutionen för akvatiska resurser, Sötvattenslaboratoriet, Enheten för stora sjöar, SLU
ulrika.beier@slu.se, 010-478 42 14