Virkesköparnas kunskap är en underutnyttjad resurs

I Sverige har skogsägare en hög grad av frihet att själva besluta om hur skogen ska skötas, men det innebär inte nödvändigtvis att besluten tas helt på egen hand. Markägare påverkas ofta av skogliga rådgivare, vilket formar skogsförvaltningens skogsbruksmetoder och hur skogens tillstånd utvecklas.

– Jag tycker att det är väldigt värdefullt med rådgivning på plats. Vi behöver rådgivning för att nå Sveriges skogspolitiska mål, säger Keeli Curtis, doktorand på SLU i Alnarp.

Eftersom staten succesivt har dragit tillbaka resurser till gratis rådgivning från Skogsstyrelsen, tillhandahålls rådgivningstjänster i större grad av privata aktörer, särskilt virkesköpare.

Social kompetens viktigast

Keelis Curtis har intervjuat virkesköpare från Södra och Sydved och kommer i en nyligen publicerad vetenskaplig artikel fram till flera slutsatser.

Social kompetens anses viktigare än skoglig kompetens. Eftersom timmerköparna är beroende av privata markägare för sin virkesfångst så måste skogsägarna gilla virkesköparna.

– Det är en superviktig del av deras roll. Att de har den sociala kontakten. Och att de ser sig själva i många fall som en del av communityn.

Virkesköparna har en stor kunskap om skogsbygden de arbetar i, och vet vad som skulle vara det bästa för skogen på landskapsnivå. Men i mötet med skogsägaren fokuserar de på hur skogsbruket kan utvecklas på den enskildes fastighet. Råden som ges gynnar skogsägaren snarare än landskapet.

– De är medvetna om vad som händer i landskapet, men de har inget incitament, det finns ingen anledning för dem att agera. De måste ha markägarnas mål på markägarnas mark, säger Keeli Curtis.

Virkesköparnas dubbla roller

Hon konstaterar att finns en underutnyttjad potential för att effektivt balansera virkesproduktion, begränsning av klimatförändringar och bevarande av biologisk mångfald på landskapsnivå genom rådgivningstjänster från privata aktörer, som virkesköpare. Virkesköparnas stora kunskap skulle kunna utnyttjas bättre.

Virkesköparna har dubbla roller där de både ska köpa virke och ge skötselråd. De ska se både till sin arbetsgivares och markägarnens intressen och ta hänsyn till bådas behov.

På fastighetsnivå har virkesköparen kunskap om hur skogen kan skötas, även mot andra mål än maximal virkesproduktion. Men då gäller det att skogsägaren kan vara tydlig med de målen. Annars blir det lätt missförstånd.

– Det är så mycket känslor i skog. När vi beskriver vad vi vill med skogen beskriver vi en känsla. Men det är svårt att få in känslorna i traktdirektivet, säger Keeli Curtis.