Bra platser för utomhuslek är av stor vikt för barns utveckling och hälsa. Läget för lekplatser som är allmänna och kommunalt förvaltade har dock länge varit okänt. Nu har forskare vid SLU gjort en första sammanställning av Sveriges lekplatser för att se hur kvantiteten och kvaliteten har utvecklats över tid. Studien visar att antalet kommunalt förvaltade lekplatser har minskat drastiskt under de senaste åren och att kvaliteten varierar stort.
– Det har länge funnits indikationer på att lekplatserna blir färre. Nu ser vi att den minskande trenden till och med är starkare än vi anat. Dessutom tycks minskningen fortfarande pågå i många kommuner, säger Märit Jansson, universitetslektor vid SLU.
Lekplatsutvecklingen varierar kraftigt mellan olika kommuner. Det finns kommuner där trenden på senare år har gått mot fler lekplatser, som i Älmhult, Höganäs och Kungsbacka. Men den sammantagna, nationella trenden är att antalet kommunalt förvaltade lekplatser har minskat stort, troligen med hälften, under ca 25 års tid. Stora minskningar av antalet lekplatser syns på Gotland och i Olofström och Berg, där långt över hälften av lekplatserna har försvunnit sedan 2005. Bland 20 kommuner* i södra och mellersta Sverige minskade antalet lekplatser sammantaget med 32 procent under åren 2005–2022. Bland de norrländska kommunerna pekar studien på att minskningen mellan 2001 och 2022 var så stor som 48 procent. Många kommuner anger dessutom att det gjordes minskningar redan under 1990-talet.
Även olika lekplatsers kvalitet varierar, enligt ett analysverktyg som också testades i projektet. Verktyget har utvecklats för att fånga de kvaliteter som är viktiga hos lekmiljöer enligt forskning. Det handlar bland annat om att i leken främja variation, naturkontakt och möjlighet att påverka, men också om lekplatsers kvaliteter som mötesplatser och för ekologiska processer.
Projektet ger inte några entydiga svar på varför antalet lekplatser överlag har minskat eller varför kvaliteten varierar. Analysen pekar bland annat mot svårigheter för kommuner att behålla förvaltningen av lekplatser på grund av begränsade budgetar i kombination med eftersatt underhåll samt krav på säkerhet och tillgänglighet. En mindre andel av lekplatserna som kommunerna inte längre förvaltar antas ha tagits över av andra, exempelvis föreningar. Väldigt många har också lagts ner helt.
– Den tidigare tätheten mellan lekplatser främjades fram till och med 1980-talet av att planeringen var normbaserad, med rekommendationer om avstånd till lekplatser. Idag är det främst krav på säkerhet som påverkar planeringen. Det leder till att lekplatsförvaltningen ofta blir dyr och till att kvaliteter som främjar lek och hälsa ofta kommer i andra hand, säger Märit Jansson.
* Höganäs kommun, Eskilstuna kommun, Hultsfreds kommun, Ljusdals kommun, Älmhults kommun, Olofströms kommun, Säter kommun, Vetlanda kommun, Avesta kommun, Karlstad kommun, Karlskrona kommun, Falu kommun, Bergs kommun, Västerviks kommun, Borlänge kommun, Sävsjö kommun, Kungsbacka kommun, Gotlands kommun, Ronneby kommun och Värnamo kommun
Kontaktperson
Märit Jansson, universitetslektor
Institutionen för landskapsarkitektur, planering och förvaltning
Sveriges lantbruksuniversitet, Alnarp
070-238 85 04, marit.jansson@slu.se
https://www.slu.se/cv/marit-jansson/
Rapporten
Julia Schneider & Märit Jansson. 2023. Lekplatsers kvalitet och kvantitet över tid - Ett projekt inom fortlöpande miljöanalys.
https://doi.org/10.54612/a.7n85nd798h
Pressbild
(Får publiceras fritt i anslutning till artiklar om denna nyhet. Klicka för högupplöst bild. Fotograf ska anges.)
Lekplatsen Hagen i Örebro. Foto: Lisa Schneider
