SLU-forskare har undersökt halterna av per- och polyfluorerade alkylsubstanser (PFAS) i däggdjur, svampar, bär och jord på Frösön i Jämtland. Det här är den första större studien i Sverige där man tittar på dessa ämnen i den terrestra miljön. Resultaten visar att halterna är förhöjda i de flesta provtagna organismerna, men befinner sig under de gränsvärden som Livsmedelsverket har beslutat för vissa livsmedel.
Lutz Ahrens, professor vid SLU och Frauke Ecke, universitetslektor vid SLU och professor vid Helsingfors universitet svarar på några frågor om PFAS och studiens resultat.
Vad är PFAS?
Lutz Ahrens svarar: Per- och polyfluorerade alkylsubstanser (PFAS) omfattar en grupp på i dagsläget över 10000 högfluorerade ämnen och representerar industriellt framställda kemikalier. Deras vatten-, fett- och smutsavstötande egenskaper har lett till breda användningsområden inklusive brandskum, skidvalla, hudvårdsprodukter och impregnering av kläder. Deras kemiska egenskaper medför att de är svårnedbrytningsbara där persistensen ökar med längden av kolkedjorna. Ett flertal PFAS-ämnen har påvisade hälsoeffekter inklusive nedsatt immunförsvar och att vara reproduktionsstörande och cancerframkallande.
Vad är det ni har mätt?
Lutz Ahrens svarar: SLU har undersökt PFAS-förekomsten i jord, blek taggsvamp, hallon, blåbär, lingon, skogssork, rådjur och älg från olika platser på Frösön i Jämtland. Det här är den första större studien i Sverige där man tittar på dessa ämnen i den terrestra miljön. De prover som togs jämfördes för jord, svamp och bär med prover från ett utvalt kontrollområde strax utanför Umeå. Fältprovtagningen genomfördes under perioden 2021–2022.
Hur ser resultaten ut?
Frauke Ecke svarar: I klövviltens muskelmassa befann sig proverna under de gränsvärden som Livsmedelsverket har beslutat. Ett muskelprov från ett rådjur låg dock nära gränsvärdet för PFOS. Gränsvärdet för PFOS i slaktbiprodukter överskreds i leverprover från två rådjur. Hos de vilda djuren var halterna som förväntat högre i djurens levrar, jämfört med andra organ och vävnader. Koncentrationerna av PFAS som uppmättes i skogssorkarna tillhör de högsta som någonsin har uppmätts i Europas däggdjur.
Halterna av PFAS i bär avvek inte nämnvärt från halterna som mättes i bär i kontrollområdet. Däremot såg vi högre halter PFAS i blek taggsvamp, som mest var de 10 gånger högre jämfört med bären.
Hur allvarliga är resultaten för djurliv och ekosystem?
Frauke Ecke svarar: De halter vi fann i exempelvis blek taggsvamp och skogssork är oroande. Samhället vet inte så mycket om exakt hur de här ämnena påverkar djurliv och ekosystem men vi vet att de har en inverkan och är långlivade. Skogssorkar har en stor betydelse för ekosystemen och är basföda för ett antal större rovdjur. PFAS-ämnen hör inte hemma i naturen och vi är därför oroade för vilka konsekvenser PFAS kan få på dessa ekosystem, både här och nu men också på lite längre sikt.
Vad kan det här få för konsekvenser?
Frauke Ecke svarar: Det är inget vi vet med säkerhet eftersom detta inte har studerats men det finns fog för att anta att även djurens hälsa påverkas. Människor som får i sig höga halter av PFAS kan exempelvis drabbas av cancer, reproduktionssvårigheter och nedsatt immunförsvar som kan öka risken för infektionssjukdomar. Det är sannolikt att PFAS kan får samma effekter på djur men det kan också finnas andra effekter som vi inte känner till i dag.
