Mångfotingarna kallas i dagligt tal ofta tusenfotingar, men trots att de har många ben är det ingen som har så många som tusen. Det svenska rekordet är 234 ben. Arterna är alla landlevande och de flesta hör hemma i jord och förna. En del lever under lös bark och i murken ved och många finner man i trädgårdar och andra kulturbiotoper.
Mångfotingarna indelas i fyra klasser:
- Dubbelfotingar Diplopoda är detritus- och växtätare (48 arter)
- Enkelfotingar Chilopoda är predatorer på andra småkryp (33 arter)
- Fåfotingar Pauropoda lever i jord och förna, deras närmare ekologi är dock dåligt känd (12 arter)
- Dvärgfotingar Symphyla är växtätare (ca 7 arter – systematiken är osäker)
En stor andel av mångfotingarna i Sverige är införda av människan med växter och jord, ca 25 arter. Dessa lever ofta i människans närhet inomhus eller utomhus.
Ålkejsarfoting Julus scanicus. Illustration: Jan-Åke Winqvist
Det finns utan tvivel ett stort behov av inventeringar av mångfotingar för att klarlägga gruppens nuvarande status. Dubbelfotingar och enkelfotingar har undersökts i samband med Göteborgs Naturhistoriska Museums markfaunainventering 1921–1981, men i övrigt har grupperna varit föremål för mycket få inventeringar. Dvärgfotingar och fåfotingar är ännu sämre kända. De har i princip endast inventerats under 1950- och 1960-talet av Ulf Scheller. Vi vet inget om utvecklingen sedan dess. Intresset för mångfotingar och kunskapsläget har ökat genom tillgängligheten till bestämningslitteratur, framför allt nationalnyckeln, men också internetbaserad information och möjligheten att diskutera artbestämning på sociala medier. Rapporterade fynd och bilder i Artportalen har på mycket kort tid gjort information tillgänglig för alla intresserade.
Hur går det för svenska mångfotingar?
Mångfotingarna har bedömts i sin helhet, av ca 100 påträffade arter i Sverige är 15 arter rödlistade. En relativt stor andel, 6 arter, är bedömda i kategorin DD - kunskapsbrist. Relativt många av de rödlistade arter är bedömda som fragmenterade med små populationer. Endast 5 av de rödlistade bedöms minska. Flertalet rödlistade arter förekommer i skogslandskapet förutom två arter som lever på havsstränder.
