Hur går det för steklarna?

För 265 arter (23%) av dessa bedöms statusen vara så pass beklämmande att de finns med på den svenska rödlistan.

Detta innebär alltså att drygt 85 % av de svenska arterna inte bedömts för rödlistan vilket, trots den relativt stora ökningen av behandlade arter, gör gruppen till den insektsgrupp som har lägst procentuell andel bedömda arter. Riktade projekt inom Svenska artprojektet har dock medfört att studier kring dåligt kända stekelgrupper premierats vilket i sin tur avsevärt ökar möjligheten att få en betydligt högre täckningsgrad vid framtida bedömningar vilket redan märks redan på den senaste rödlistan i och med det att flera tidigare ej bedömda stekelgrupper, framförallt parasitsteklar, har inkluderats på listan.

Hot mot steklar

Generella hot mot svenska steklar består framför allt i habitatförsämring och omfattande minskningar av habitatarealen för många öppenmarksarter. Minskningen av blomrika miljöer som torrängar och alvarmarker har drabbat många arter, däribland vilda bin och humlor, hårt. Ett annat hot står igenväxningen av öppna sandmarker som sanddyner och sandhedar för. Dessa miljöer som tidigare ofta betades av tamdjur betraktas idag som ekonomiskt olönsamma och har planteras med tall eller gödslas upp. Eftersom många stekelarter är beroende av blottad sand för sin bobyggnad innebär den succesiva igenväxningen och bristen på markstörning också att arterna minskar i landskapet. För fjällevande arter och arter anpassade till ett nordligt klimat utgör klimatförändringarna ett allt större hot. Ett annat hot kommer från bekämpningsmedel som framför allt har visat sig påverka vilda pollinatörer, däribland vildbin, negativt i besprutningsintensiva slättbygder.

Skogsbrukets negativa påverkan

Många stekelarter knutna till skogsmiljöer påverkas också negativt av skogsbruket. Innan det moderna trakthyggesbrukets intåg var skogarna glesare och rikare på död solbelyst ved genom återkommande mer eller mindre naturliga störningsfaktorer som skogsbränder och skogsbeten. Detta medförde att det både fanns örtrika ytor i skogarna och solbelyst död ved i olika stadier av nedbrytning där steklarna och deras värddjur kunde anlägga sina bon. I de täta, mörka och kalla grandominerade planteringar som idag täcker de tidigare skogsklädda ytorna trivs steklarna och deras värddjur dåligt.

När det gäller skogslandskapets förändring märks också en tydlig trend att flera arter knutna till extensivt brukade skogar eller naturskogar minskar i södra Sverige medan de fortfarande håller ställningarna bättre i den norra delen av landet, företrädesvis inom områden som undsluppit stora landskapsmässiga rationaliseringar i form av trakthyggesbruk. Aktiva naturvårdsåtgärder som lämnande av högstubbar på hyggen tycks ha en viss positiv påverkan på dessa arter, men den rekommenderade hänsynen i skogsbruket är fortfarande för liten och andelen kvarlämnade träd ofta för få för att vända den negativa trenden.

Minskning av solöppna hedmarker påverkar

En annan tydlig trend är också att arter knutna till solöppna hedmarker och som tidigare var utbredda över stora delar av de centrala och södra delarna av landet, idag endast har livskraftiga populationer i områden med naturligt låg årsmedelnederbörd som Öland, Gotland, Östra Småland och Östra Skåne. Detta eftersom igenväxningstakten vid upphörande hävd är långsammare i dessa regioner samtidigt som den något högre årsmedeltemperaturen och det soliga vädret kan dämpa de negativa effekterna av igenväxning.