Alger - en fascinerande mångfald

Begreppet alger används efter gammalt som samlingsnamn för fotosyntetiserande organismer i akvatiska miljöer. Här ingår livsformer från vitt skilda taxonomiska grupper och till och med från tre olika riken, nämligen växter, protister och cyanobakterier. De senare, som tillhör de prokaryota organismerna och alltså saknar cellkärna, har tidigare kallats blågrönalger. Det råder delade meningar om man därför borde räkna cyanobakterierna som alger men här räknar vi dem som sådana. Cyanobakterier var de första fotosyntetiserande organismerna. Under evolutionens gång har alger och växter sedan uppstått genom att cyanobakterieceller tagits upp och inkorporerats i mera komplexa celler. De högt organiserande kransalgerna är därefter en sannolik kandidat till ursprunget för landväxterna.

Var påtäffas alger?

Alger kan påträffas nästan överallt, även på land, men är inte så vanliga i de torraste miljöerna. De är mycket mångformiga och representeras av alltifrån mikroskopiska nanoplankton till stora fastsittande tarearter. Alger fyller många viktiga funktioner i ekosystemen. Mer än hälften av syrgasproduktionen och kolinbindningen utförs av alger. De utgör också basen för akvatiska näringsvävar och är en viktig födokälla för ryggradslösa djur och fisk. Särskilt i haven fungerar alger som viktiga strukturskapare och utgör därmed livsmiljöer för en mängd olika andra organismer. I kallare vatten bildar brunalger, där de största kan bli flera tiotals meter, stora undervattensskogar. I varmare vatten finns korallrev där koralldjuren, för att kunna fungera och tillväxa, måste leva i symbios med alger. Ofta utgörs dessutom själva reven till mycket stor del av kalkinkrusterande alger, huvudsakligen rödalger. Även organismgruppen lavar utgörs av symbioser mellan svampar och olika algarter.

Inom rödlistningsarbetet arbetar vi bara med det som vi definierar som makroalger. Enkelt uttryckt är det fastsittande alger som är synliga för blotta ögat. Normalt är det flercelliga organismer men här räknar vi även in ett antal kolonibildande, encelliga organismer där kolonierna är stora och synliga. Makroalgerna tillhör grupperna cyanobakterier (blågrönalger), brunalger, gulgrönalger, rödalger, grönalger och kransalger. Totalt räknar vi med cirka 1100 arter av makroalger i Sverige. Av dessa har 465 bedömts i Rödlistan 2025 och 85 rödlistades 

Hot mot makroalger

Hoten mot makroalger i Sverige sammanfaller i mångt och mycket med generella hot mot akvatiska miljöer. Det gäller särskilt övergödning som bland annat leder till planktontillväxt och därmed försämrad ljustillgång under vattnet. Den tillgängliga bottenytan med tillräcklig ljustillgång för de fastsittande algerna minskar då eftersom de inte kan växa lika djupt. Klimatförändringar kan förstärka sådana effekter och ett varmare klimat med mer nederbörd leder dessutom till förbruning som ytterligare försämrar ljustillgången under ytan. Sådan påverkan gäller i både söt- och saltvattensmiljöer. Flera ovanliga algarter kan förekomma i vatten i jordbrukslandskapet. Förändringar i markanvändning med exempelvis minskad mängd öppet vatten, på grund av täckdikning och igenläggning av småvatten, påverkar arter i dessa miljöer starkt. Algarter i rinnande sötvatten kan påverkas av regleringar och annan habitatförstörelse.

Ökad kunskap har lett till att habitatförstörelsen i viss mån minskat. Den nuvarande bristen på vattenmiljöer i jordbrukslandskapet leder dock till att arters spridning mellan lokaler försvåras kraftigt. Nyskapande av småvatten, eventuellt med aktiv etablering av hotade arter, skulle kunna gynna vissa arter.

Många marina algarter förekommer enbart i den allra nordligaste delen av den svenska västkusten på grund av att de kräver hög salthalt. Litet utbredningsområde gör att enstaka händelser kan leda till nationellt utdöende och de blir då rödlistade enbart på grund av detta. Andra förekommer längre söderut i Kattegatt men då endast på djupt vatten där salthalten är tillräckligt hög. Försämrade ljusförhållanden här kan då bli förödande.

Ett stort problem är att kunskapsläget för de flesta grupper av alger är mycket dåligt. Avsaknaden av nyare data gör att mer än hälften, 48 stycken, av de alger som rödlistats har bedömts till kategorin DD, d.v.s. kunskapsbrist. Undantaget är kransalgerna där kunskapsläget är jämförelsevis bra. Fram till de första decennierna av 1900-talet var ett stort antal svenska algologer aktiva och den dåvarande utbredningen för många arter finns dokumenterad. Tillförlitliga fältdata från senare tid för ovanligare arter är dock mycket sparsam och behovet av personer som kan tillföra information om algers utbredning är alltså mycket stort.

Länkar

• Expertkommittén för alger
  
  
• Sök algers artinformation i artfakta.se
• Sök algers utbredning/fynduppgifter
  • Via artportalen.se
  • Via fyndkartor i artfakta.se
• Olika sätt att rapportera fynduppgifter