Svart insekt mot grön bakgrund. Foto
Den 5 mm långa Stenus kiesenwetteri tillhör den artrika familjen kortvingar, med över 1 100 svenska arter. Den lever bland starr och vitmossor på gungflystränder. Arten illustrerar hur den svenska faunan förändras i ett varmare klimat – den är under spridning norrut och hittades i Danmark först 2009 och i Skåne 2021. Det finns gott om lämpliga habitat i Sverige och troligen kommer spridningen att fortsätta norrut. Foto: Krister Hall

Skalbaggar – ett framgångskoncept

Sidan granskad:  2026-03-24

Skalbaggar är med nära 400 000 beskrivna arter en av de största och mångformigaste organismgrupperna.

Biologen J.B.S. Haldane fick en gång frågan ”Vad lär vi oss om Gud genom att studera naturen?” och han svarade då ”Att han verkar vara överdrivet förtjust i skalbaggar”. Allra flest är de i tropikerna, men även i det nordligt belägna landet Sverige finns närmare 4 500 arter – och nya upptäcks varje år.

En nyckel till skalbaggarnas framgång är deras stryktålighet. Det främre vingparet är ombildat till ett par hårda skal – täckvingar. När flygvingarna inte används ligger de skyddade under täckvingarna, hopvikta som origami. De unika täckvingarna ger skalbaggar möjligheter att utnyttja en mängd olika slags miljöer. Olika arter kan springa blixtsnabbt över markytan, simma under vatten, tränga sig in under bark, gräva sig ner i jorden till flera meters djup eller borra sig genom den hårdaste ved – allt med bibehållen flygförmåga och därmed möjlighet att snabbt kolonisera nya platser. Föga överraskande finner man därför skalbaggar i de flesta livsmiljöer – från havssträndernas tidvattenzon till tundra och kalfjäll, från små pölar till älvar, sjöar och brackvattensvikar, från torra flygsanddyner till blöta gungflyn och sumpskogar.

En mångfald av anpassningar

Bredden av levnadssätt och födoval ger skalbaggar en viktig ekologisk roll. Bland rovdjuren finns allt från allätare till specialister på ett enda bytesdjur. Växtätarna omfattar arter som lever av mossor, alger och nästan varje del man kan föreställa sig av gräs, örter, buskar och träd. Många lever av svamp: både mögelsvamp, fruktkroppar av storsvampar och mycel i mark eller ved. Slutligen lever en stor och ekologiskt viktig grupp av skalbaggar som nedbrytare i spillning, kadaver, förna, död ved och rutten svamp. I samhällen av sociala insekter lever flera skalbaggsarter; en del äter skräp och matrester, andra är snyltgäster som matas av sitt värddjur. Åter andra lever i bon av fåglar eller däggdjur – en art lever t.o.m. som inhysing i pälsen på bäver. Några arter har anpassat sig till ett liv i människans närhet. Inomhusmiljöer, komposter och flishögar erbjuder livsrum åt arter som hör hemma i varmare klimat, men som spritts med transporter över hela jordklotet.

Randig insekt på grönt blad. Foto
Hos strimbockarna är kroppen delvis täckt av mikroskopiska hår, som håller kvar en tunn luftfilm runt kroppen. Genom denna film kan baggen andas under vattnet, och behöver inte gå upp till ytan för att hämta luft. Hårig strimbock (Macroplea pubipennis) finns i Europa endast i Östersjön – närmaste förekomst ligger i Kina. Foto: Krister Hall


Länkar

SLU Artdatabanken

På SLU Artdatabanken arbetar vi med att kartlägga tillståndet för den biologiska mångfalden i Sverige. Med hjälp av ett stort antal engagerade privatpersoner, yrkesverksamma naturvårdare och expertkommittéer arbetar vi för att samla in och analysera data om Sveriges arter och naturtyper. Tillsammans bidrar vi till en hållbar förvaltning av naturresurser och arbetar för en rik och känd natur.

Rödlistning

Den svenska rödlistan är en sammanställning av enskilda arters utdöenderisk och ger en överblick över tillståndet för Sveriges arter. Arterna bedöms med hjälp av ett antal kriterier, som omfattar skattningar av populationsstorlek, förekomst, utbredning och populationstrender. Utifrån denna bedömning placeras arterna i olika kategorier.

Kontakt