Konventionen om biologisk mångfald CBD

Det finns många internationella överenskommelser som reglerar hur vi ska behandla miljön och utnyttja våra naturresurser. Eftersom miljöproblemen inte stannar vid statsgränser, är det nödvändigt att miljöarbetet sker samordnat för att fungera effektivt. Det ligger också en rättvisetanke bakom gemensamma ansträngningar: för att ett land ska vilja dra sitt strå till stacken, måste andra länder också ställa upp. Genom att enas om vilka ansträngningar som ska göras, kan vi nå större resultat än med nationella initiativ.

En mycket betydelsefull internationell överenskommelse är Konventionen om biologisk mångfald (CBD), som har sin upprinnelse i toppmötet om miljö och hållbar utveckling som hölls i Rio de Janeiro 1992. Konventionens formella namn är Convention on Biological Diversity (CBD), på svenska kallas den Konvention om biologisk mångfald. Ibland benämns den även som Mångfaldskonventionen. Andemeningen i Mångfaldskonventionen är att länderna solidariskt ska samarbeta för bevarande, kunskapsutveckling, utbildning och nyttofördelning. Konventionen har fram till idag ratificerats av 196 (år 2018) stater och utgör grunden för det gemensamma arbetet med hållbart nyttjande av biologisk mångfald, bevarandefrågor och rättigheter till genetiska resurser.

I CBD:s artiklar och arbetsprogram ritas övergripande riktlinjer för hur varje part ska arbeta med biologisk mångfald i det egna landet. Konventionen kan däremot inte i detalj styra vad som ska göras i varje enskilt land - det får länderna själva anpassa efter de arter och naturtyper som finns inom landets gränser.

Mångfaldskonventionens artiklar är mycket kortfattade, övergripande och ibland abstrakta. För att underlätta för parterna att genomföra konventionsarbetet har partsmötet beslutat om en rad olika tematiska arbetsprogram, fastställda riktlinjer, strategier och protokoll, som är mer eller mindre bindande. De tematiska arbetsprogrammen är centrala, eftersom hela konventions verksamhet följer de stora biomen, efter den s.k. ekosystemansatsen. Genom åren har antagits arbetsprogram för biologisk mångfald i skog, sötvatten, odlingslandskapet, hav och kustzoner, bergsekosystem och i arida biotoper. Andra arbetsprogrammen skär på tvärs över biomen, och fokuserar på själva ekosystemansatsen, skyddade områden, taxonomi och teknologiöverföring och samarbete.