Hoten mot mångfalden

Senast ändrad: 08 april 2011 - slu.se

Hoten mot biologisk mångfald är många, men det ultimata hotet är människors vanföreställning att vi klarar oss bra utan biologisk mångfald, och att det är en kostnad att vara rädd om den.

 

Vid toppmötet i Johannesburg 2002 enades världens ledare om att till år 2010 signifikant minska förlusten av biologisk mångfald. Senare antog EU ett näranog absurt mål: att till samma år helt eliminera förlusten. Hur man än betraktar status och uppmätta trender för biologisk mångfald finns det inga tecken på att vi ens kommer i närheten av att nå målen till 2010, inte i Sverige, inte i EU, och i synnerhet inte globalt. Miljömålsrådet har i sin utvärdering av det 16:e nationella miljökvalitetsmålet konstaterat att delmålet om att stoppa förlusten av biologisk mångfald inte kommer att nås. Detta innebär att hoten mot den biologiska mångfalden fortsätter i oförminskad styrka.

Tre hotkategorier

De hot som urholkar mångfalden skiftar beroende på om vi betraktar vilda djur- och växtarter, deras naturliga livsmiljöer, deras genetiska variation, eller domesticerade organismer och miljöer som skapats av mänsklig kultur. Tre huvudkategorier av hot betraktas dock allmänt som de viktigaste i ett globalt perspektiv: biotopförstörelse, överexploatering och införsel av främmande arter och genotyper. I den första kategorin ingår förändrad markanvändning (t.ex. genom jordbruk, urbanisering, och infrastrukturbygge), fragmentering av biotoper, spridning av miljögifter, försurning, övergödning, och klimatförändringar. Överexploatering inkluderar alla former av icke hållbar fångst, avverkning och insamling av djur och växter. Bland de invasiva främmande arterna ingår även parasiter och patogener. I Sverige har vi lyckats identifiera och till stor del eliminera vissa hot, däribland många miljögifter och problem med försurning, men samma hot kan fortfarande vara högst verksamma i andra länder.

Ohållbart nyttjande

Alla direkta hot styrs av bakomliggande orsaker, ofta i flera led, och för att förstå hur hoten uppstår måste orsakssambanden klarläggas. Varför överexploaterar Sverige och EU medvetet flera fiskpopulationer? Svaret rymmer många led av socioekonomiska och politiska faktorer, och liksom i de flesta fall av över­exploatering, en närsynt fokusering på kortsiktig vinst och frånvaro av ansvar för bevarande av resursen.

Under större delen av människans historia har nyttjandet av biologiska resurser varit variationsrikt och ofta liknat naturliga störningsregimer i ekosystemen så mycket att det bidragit till en större biologisk mångfald, snarare än att utarma den. I sen tid har detta ändrats, och globalt ser vi en likriktning i nyttjandet. I skogsbruk och jordbruk odlas allt färre arter och sorter, med mindre genetisk variation, i mer och mer likartade odlingssystem. Odlandet strävar mot att gynna en enda sort och eliminera andra, liksom genetisk förädling går ut på att minska den genetiska variationen. Bakom denna process ligger efterfrågan på mat, råvaror, kläder och energi från en växande befolkning. Vårt sätt att möta behoven blir ofta ett icke hållbart nyttjande av biotoper, arter och gener. På kort sikt kan ett överutnyttjande vara direkt lönande, givet rådande ekonomiska modeller för värdet på tillgångar som förväntas ge avkastning först långt fram i tiden. I det längre perspektivet förlorar vi resursen.

Nya hot på horisonten

Det ultimata hotet är föreställningen att bevarande av biologisk mångfald bara medför en kostnad, som inkräktar på möjligheten att försörja befolkningen, liksom tron att vi klarar oss bra utan biologisk mångfald. Om människor inte vet om att biologisk mångfald är förutsättningen för människans försörjning, finns ingen politisk vilja att uppnå ett hållbart nyttjande.

Vid horisonten kan nya hot skönjas. På den stora skalan väntar både effekter av klimatförändringar på landskapsnivå, och en mer intensiv markanvändning som ska producera mer mat, råvaror och energi – inte minst för att ersätta oljan. I den lilla skalan kan man fundera över vilken effekt nya molekyler och material framställda med nanoteknologi kommer att få på biologisk mångfald, liksom artificiellt liv, biomimetiska robotar, och nya syntetiska patogener. Blir det en upprepning av sextiotalets tysta vår?

Text: Torbjörn Ebenhard, CBM.

Artikeln ursprungligen publicerad i Biodiverse 4/2008.


Kontaktinformation