Havet är lugnande

Senast ändrad: 26 april 2024
Bild på naturvägledare Michael Palmgren

När man är ute på Öresund med Michael Palmgren från Marint Kunskapscenter i Malmö blir man genomblåst, och ofta blöt. Men man har kul och får aha-upplevelser. – Man mår bra av gemenskapen och av att få en relation till havet, säger han.

Från Ribersborgsstranden i Malmö – Ribban i folkmun – ser man ut över stadens största närnaturområde: havet. Det mesta ligger visserligen dolt under vattenytan – men det finns där. Michael Palmgren och hans kollegor på Marint Kunskapscentrum har gjort till sin uppgift att sprida kunskap om och stolthet över malmöiternas del av havet. De vill öka havsmedvetenheten.
– Alla har rätt att bryta ytan, säger Michael. Deltagarna glömmer allt annat när de får snorkla här.

Strandnära pedagogisk verksamhet

Allt började 1999. Då startade havs- och människovännerna Michael och Agneta Palmgren en pedagogisk verksamhet på stranden mitt i Malmö. Först var de bara två personer och några provisoriska tält – som så småningom blev bodar. Numera har den ekonomiska föreningen Marint Kunskapscenter sju anställda och förfogar över en ändamålsenlig och arkitektoniskt spännande byggnad som Malmö stad finansierat. Denna ligger intill brygga 7 vid Ribban och inrymmer dessutom naturum Öresund (dit allmänheten är välkommen på eftermiddagarna). Föreningen har två båtar för att kunna ta med skolelever och allmänhet ut för att ta prover och undersöka havet.
– Att Östersjön mår dåligt är det kanske många som vet, men att Öresund faktiskt mår ganska bra och har världens finaste ålgräsängar vet betydligt färre, säger Michael.

Naturguidningar i havet 

Under sommarhalvåret håller kunskapscentret mellan åtta och tio naturguidningar i havet varje dag. Det är alltid fullbokat. Över sex tusen skolelever tas emot per år – allt ifrån förskolebarn till universitetsstudenter deltar i de pedagogiska programmen. Alla får följa med ut och titta närmare på djur och växter iklädda vadarstövlar och utrustade med vattenkikare och håvar. De äldre får dessutom snorkla.
– Havet är ett klassrum som förändras hela tiden. Det gör det väldigt spännande, säger Michael.

Bild på naturvägledare Michael Palmgren

Havet som klassrum. Foto: Marint Kunskapscenter

Ofta möter han och kollegorna barn, ungdomar och vuxna som inte har någon annan relation till havet än som badplats. Ofta tycker de att tång är äckligt, det gäller särskilt vuxna. Kanske har de på sin höjd simmat med cyklop och snorkel i varma vatten utomlands.
– Enligt mig så är det mycket roligare att snorkla här bland våra växter och djur. Man ser garanterat alltid något intressant, säger Michael.
Han berättar om hur stökiga elever i årskurs åtta förvandlas av att utsätta sig för kylan i vattnet (de har våtdräkter, men det känns kallt först). De skriker och tjuter, men så fort de stoppar ner huvudet under ytan blir det tyst. Och sedan är de sysselsatta.
– Vi har fantastiska stunder med dem, säger Michael. De upptäcker en ny värld tillsammans därnere. Det bygger styrka och gemenskap.

Upplevelser för alla

Det händer att elever har traumatiska erfarenheter av havet och inte vill följa med ut i båten. Han berättar om barn och unga som flytt över Medelhavet till Europa och hur han och kollegorna varsamt kan få dem att släppa rädslan. Efteråt är barnen stolta och tacksamma.
– Det måste vara helt på hans eller hennes premisser, säger Michael. De måste känna sig helt trygga om de ska våga.

Elever med funktionsvariationer har han också ett gott öga till.
– De är så otroligt närvarande, säger han. Jag älskar alla elever men särskilt dem.
Michael berättar om en autistisk pojke som inte gillade vare sig att göra nya saker eller att prata med människor han inte känner, men som lät sig övertalas att följa med och håva. Väl där gick han mot förmodan med på att bli filmad och intervjuas. Han fick frågan: Vad är det bästa med naturen?
– Då svarade han: ’Jag tycker om naturen och jag tycker om fiskarna. Vi måste vara rädda om fiskarna’. Sedan fick vi ledare varsin kram.
Det hörs att Michael blir berörd av minnet.

– Det är något lugnande med havet, säger han. Det är ingen slump att människor kan sitta i timmar och spana ut över det. Jag tror att vi har en inbyggd relation till vattnet, faktiskt sedan vi låg i livmodern. 

Text: Åsa Ottosson


Kontaktinformation

SLU Centrum för naturvägledning (CNV)
Institutionen för stad och land, SLU
cnv@slu.se
slu.se/cnv