Naturvägledning i LONA-satsningar

Senast ändrad: 09 augusti 2017

Den lokala naturvårdsatsningen LONA är statens satsning för att stimulera kommunerna att utveckla lokala naturvårdsprojekt i samverkan med lokala aktörer.

Naturvårdsverket administrerar LONA-bidragen och de har också gjort en utvärdering. På deras hemsida finns bland annat en handledning för kommuner som vill etablera kommunala naturreservat. Läs mer här.  

Den första programperioden 2004 - 2006 visade det sig att många av projekten kom att handla om naturvägledning . CNV har botaniserat bland resultaten. Låt dig inspireras!

I Elias Fries fotspår

I Femsjö, Hylte kommun i Halland, arbetar man med att sprida kunskap om Elias Fries och hans verk.

Fries var botanist och växte upp i Femsjö. Redan som 16-åring gav han ut "Flora Femsionensis". Mest känd är han för sitt pionjärarbete med att systematisera svamparna.
LONA-projektet ”I Elias Fries fotspår” kännetecknas av en stark lokal förankring.
Initiativet kommer från människor i Femsjö som är stolta över sin bygd, och många föreningar har varit med och bidragit. . Ett syfte har varit att utveckla en fungerande ”lärande turism” riktad till skolklasser, tillresande turister och närboende. Bo Tengnäs har arbetat i projektet.

– Många turister vill vara aktiva på sin semester, så vi har tagit fram ett material som vi kallar ”Bli botanist”, där man kan lära sig om växter. Över 150 växtarter finns beskrivna i varsitt faktablad. Man kan läsa om växten och så får man en position, så att man kan leta sig ut i naturen med hjälp av GPS och hitta dess växtplats, säger Bo. 
Floran i Femsjö är unikt dokumenterad genom Fries inventeringar. Femsjö är också botaniskt intressant genom sitt geografiska läge, på gränsen mellan lövskogsbältet i söder och barrskogen i norr. ”Bli botanist”-materialet finns i form av plastade lösblad på museet Fries minne, på ett pensionat och på vandrarhemmet. Man väljer vilka växter man vill undersöka och så kan man låna en GPS-mottagare för att leta upp dem i verkligheten.

- ”Bli botanist” vänder sig till vanliga människor, och presenterar framförallt vanliga växter. Vi har fokuserat på etnobiologi, hur man har använt växterna genom tiderna, och inte lagt så mycket krut på att beskriva växterna i botaniska termer. Istället har vi köpt in floror man kan låna där materialet finns. Man skulle ju vilja se att materialet var lite mer tillgängligt, att det till exempel gick att ladda ner faktabladen från nätet, men vi har inte hunnit med det ännu, säger Bo. 
Man har gjort om Fries´ inventeringar och kunnat se förändringar i vegetationen mellan Fries´ 1800-tal och idag och koppla dem till förändringar i landskapet. Att skogsbetet har försvunnit har exempelvis inneburit att många växtarter minskat, som klockgentiana, mosippa och ögonpyrola. Effektivare ogräsrensning i åkerbruket har lett till att klätt och dårrepe har försvunnit. Istället har det tillkommit många kvävegynnade kulturväxter, som hässleklocka och skelört. Dessa landskapsförändringar beskrivs i en utomhusutställning som projektet har gjort.

- Vi har byggt en informationsplats, ett åttkantigt rum med grillplats i mitten. En hel skolklass kan sitta och äta matsäck eller grilla. Det gör att den blir ett naturligt mål eller utgångspunkt - man kan räkna med att det finns en plats att vara på även om det är dåligt väder, säger Bitte Rosén Nilsson, miljöstrateg i Hylte kommun.
Både in- och utvändigt finns en utställning som berättar om naturen i Femsjö, Elias Fries och om olika episoder som utspelat sig i dessa gränstrakter där dansken och svensken har slagits om herraväldet genom århundradena. Bland annat får man veta mer om när Femsjö kyrka fick sina klockor och vad som hände på deras färd till kyrkan, och hur invigningen av dem var så intensiv att den ledde till en drängs död… Klockorna hänger fortfarande i kyrkan, och genom berättelserna får platserna liv och knyts till sin historia.

- Vi har velat göra utställningen lockande med mycket bilder så att man blir nyfiken på att se platserna i verkligheten. Mycket av informationen kommer från en gammal man som bor i den före detta lärarbostaden, han har mycket kunskaper om bygden och på det här sättet har vi kunnat dokumentera dem och bevara dem för eftervärlden, avslutar Bitte.

Pella Thiel, CNV

Natur och kulturguide i Uddevalla

I Uddevalla har man med hjälp av LONA-bidrag tagit fram en natur- och kulturguide för kommunen som finns i både i bokform och på webben.

Projektet har använt en dialogprocess med markägare och föreningar, som bjöds in till möten för att delta i arbetet med guiden.

- Det tog otroligt mycket tid! säger Mikael Reinhardt på Miljö- och Stadsbyggnadskontoret i Uddevalla som var projektledare. Vi bjöd in alla föreningar med koppling till natur eller kultur i landskapet och LRF som representant för markägarna. Det blev nästan 100 stycken – det är många som vill tycka till….
Det var en tidskrävande och stundtals jobbig process, men den har gett mycket tillbaka - framförallt i form av förtroende och kommunikation mellan kommunen, föreningslivet och markägare.

- Det är tråkigt om vi ska sitta som experter och berätta vad som är fint, när det ändå är de som är ute och har den största kunskapen. Det är ofta svårt att starta projekt tillsammans när initiativet kommer utifrån. Ofta är det redan på förhand bestämt vad som ska göras, vad resultatet av projektet ska bli, man bjuder in till något som redan är påbörjat. Vi ville undvika det, eftersom det ofta föder misstro istället för engagemang. 
Istället inleddes projektet med att prata om värderingar kring kultur och natur i landskapet, som det första av tre möten. Då kunde missförstånd, som hade legat och grott och skapat ilska redan innan projektet startade, redas ut. Det andra mötet ägnades åt en inventering av fina platser i kommunen. Deltagarna delades in i grupper efter var de bodde eller var verksamma, dessa listade förslag på utflyktsmål som försågs med beskrivning och kontaktperson. Hela 350 platser kom upp, många av dem hade kommunen ingen aning om. Sista mötet ägnades åt prioritering bland utflyktsmålen, 104 pärlor kom att ingå i guiden. Under sista kvällen kom också en jurist från LRF, på begäran från markägarna, och berättade om allemansrätten. I snitt var det ett 40-tal personer på varje möte. Engagemanget från föreningslivet gav en fin spridning åt boken - eftersom alla var delaktiga i produktionen marknadsfördes den automatiskt inom föreningarna.

- När guiden var klar tänkte jag: ”aldrig mer”, säger Mikael Reinhardt. Men vi har fått mycket tillbaka. Förtroende och delaktighet, sådant som är svårt att uppnå på annat sätt. Kommunen har fått ovärderlig kunskap om olika områden i processen. Föreningarna som deltog i arbetet skapade ett nätverk efteråt, vi hoppas att det kan leva vidare.
Boken är skriven för att alla ska ha glädje av den, inte bara entusiaster. En del använder den som ”kryssbok” och betar av utflyktsmålen inom kommunen. Boken finns till försäljning bland annat på biblioteken och via kommunens hemsida. 
Projektet innehöll även en utbildning för naturguider. 

Pella Thiel, CNV

Närnaturguide i Nässjö

I Nässjö har kommunen gjort en närnaturguide för att visa upp de grönområden och skogspartier som finns i direkt anslutning till tätorten.

Närnaturguiden består av sex beskrivna turer i och kring Nässjö, mellan knappa 5 och 7,5 km långa. Varje tur har en egen liten folder med karta, beskrivning och exempel på sevärdheter - såväl slåttergubbar som stadspark finns med. I foldern beskrivs också vilket underlag och terräng man kan vänta sig: mestadels asfalt som passar för barnvagnar och rullstolar, eller snirklande skogsvägar och stigar. Monica Johansson på Miljö- och Byggkontoret i Nässjö har varit projektledare för arbetet.

– Vi tycker att det är viktigt att uppmärksamma att man inte behöver ge sig iväg så långt för att komma ut i naturen – det finns mycket natur även inne i tätorten. Många vet inte om det. Ibland när man nämner vissa parker så har folk aldrig varit där, de känner inte till dem. Först hade vi tänkt göra en större guide, som en liten bok med beskrivningar av naturområden, men vi tänkte om. Folk vill inte läsa. Vi tänkte att de som använder en guide med mycket text är de som redan är ute mycket, vi ville göra något för dem som inte är det. Därför har vi försökt ha så lite text som möjligt!
I projektet ingick att sätta upp fågel- och fladdermusholkar och andra tätortsnära naturvårdsåtgärder. Kommunen hade kontakt med förskolor som var med och satte upp fågelholkar i närheten. I varje folder finns också en ”Barnens hörna” där man kan lära sig exempelvis vilka kottar som hör till vilka träd och vem som kan ha ätit på dem.

– Barnen är de vi kan locka ut först, de vuxna är svårare. Men om barnen vet att det finns en fågelholk någonstans som de har satt upp, då vill de besöka den för att se om någon har flyttat in och då får de med sig sina föräldrar. 
Kommunen samarbetade med Naturskyddsföreningen i Nässjö och Nässjö Ornitologklubb för att få tips på områden att uppmärksamma. Ornitologerna tipsade om sina specialställen med lite ovårdad mark där fåglarna trivs, där har man satt upp fågelholkar. Men det gäller att behålla kvaliteterna.

– Jag har bett de som arbetar med parkernas skötsel att tänka på att inte städa så noga överallt. Jag hade också velat göra några fjärilsträdgårdar, men det har varit svårt att få gehör för det. Ibland är det lite tungrott när man vill utveckla naturvårdsarbetet. Därför har det varit extra roligt att jag har fått så mycket positiva kommentarer om närnaturguiden, folk uppskattar den verkligen!
Närnaturguiden finns på bibliotek, turistbyrån och medborgarkontor samt på hemsidan.

Pella Thiel, CNV

Upptäck gammelskogen

Tornedalens folkhögskola tillsammans med Naturskyddsföreningen i Norrbotten arrangerat helgkurser om gammelskogens värden.

 I 12 av länets 14 kommuner har kurser hållits och sammanlagt 164 deltagare har fått se och uppleva några av Europas finaste gammelskogar. Tanken bakom projektet var att ökad kunskap ökar stoltheten över det fina som finns i den egna kommunen. Kurserna har tagit upp det som gör gammelskogarna i Norrbotten så speciella; skogarnas ekologi, fauna och flora. Begrepp som mark-, träd- och lågakontinuitet har blivit bekanta för deltagarna. Urpo Taskinen från Tornedalens folkhögskola och Naturskyddsföreningen i Norrbotten var projektledare.

– Vi ville lyfta upp det som är unikt i Norrbotten, i detta fall de hotade gammelskogarna. Kursledarna var mycket skogskunniga personer som presenterade skogarna genom att berätta, visa och skapa intresse. En guide är hundra gånger bättre på att förmedla upplevelser än en informationstavla, eftersom guiden anpassar sig till gruppen, säger Urpo. 
Deltagarna fick lära sig om skogarnas struktur, vad som skiljer en gammelskog från en plantering. Om vikten av död ved, gamla träd och kontinuitet, och om vilka arter som signalerar dessa värden. Hur ser man skillnad på om en gran är 120 eller 250 år? På en av kurserna upptäcktes Sveriges östligaste förekomst av den rödlistade ringlaven, i Haparanda.

– Kurserna gick ut på att vara ute, få en direkt upplevelse av gammelskogen. I det ingick att upptäcka att det ofta är långt till gammelskog. Att åka förbi tallplanteringar, tallplanteringar, tallplanteringar för att komma ut till de sista gamla skogarna gav kursdeltagarna en insikt om att dessa skogar är hotade.
Kurserna var öppna för alla, oberoende av förkunskaper. Det här var ett verkligt lågbudgetprojekt; marknadsföringen skedde via Naturskyddsföreningens och kommunernas hemsidor och hemsidorna för byar runt om i länet, samt genom affischering. Kommunerna var ansvariga och Tornedalens folkhögskola skötte administrationen av kurserna. På varje kurs fanns värdar från den lokala Naturskyddsföreningen.

– Det finns en otrolig kapacitet i folkrörelsearbetet om man bestämmer sig för att göra något och satsar. Budgeten för detta projekt bestod i princip av arvoden till de ledare som var med, säger Urpo. Det finns en koppling mellan det upplevda och det verkställda i samhället, fortsätter han. Upplevelsen av gammelskogen leder till att skyddet och värnandet av detta värdefulla blir verklighet. Många av dem som deltog på kursen har efteråt engagerat sig för skogarna, genom att delta på inventeringar eller bli aktiva i Naturskyddsföreningen.

Pella Thiel, CNV 

Natur för nyanlända

I Olofströms kommun drevs projektet ”Natur för nyanlända invandrare” under åren 2005-2008. Projektet ordnade en utflykt varje fredag under tre år, totalt 96 utflykter.

Grupperna på ungefär 10 personer kom via SFI, svenska för invandrare. Projektet inleddes med fortbildning i naturkunskap för SFI-lärarna på plats i naturen. Fortbildningen var mycket uppskattad och viktig som avstamp och inspiration, säger Anders Persson som arbetar med integrationsfrågor i Olofströms kommun och var ansvarig för projektet. Han är själv orienterare och tycker om att vara ute i naturen.

- Vi hade tre ”rutor” i olika naturtyper som vi mötte årstiderna i, vi återvände till dem minst 4 gånger om året och tittade på hur saker och ting förändras på ett och samma ställe. Var och en hade fika med sig, vi satt och funderade över naturen och världen och språkade om naturupplevelser och allt möjligt. Jag upplevde att det var trevligt och nyttigt på många sätt. 
Projektets syfte var att ge nyanlända vuxna invandrare möjlighet att komma ut i den svenska naturen och lära känna den. Med större kunskap om naturvård och allemansrätt ökar viljan att själv söka sig ut i naturen för att hämta kraft och inspiration, resonerade man. Ledare var SFI-lärarna och personal på kommunens flyktingenhet i samarbete med Agenda 21-gruppen. Också ledarna upptäckte nya ställen.

- Vi ville att de skulle lära om naturen och hitta de lokala smultronställena, säger Anders. Vi jämförde med skolan, att barnen får lära sig mycket om den svenska naturen. Det är viktigt att även de vuxna gör det, så att man är på samma plan, kan orientera sig i omgivningarna och prata med varandra om naturen som finns här. Man tycker att man kan området, men även jag var på platser jag aldrig hade sett förut. Det är ett omväxlande landskap här!
Ibland gick utflykterna lite längre, med hjälp av hyrda bussar kunde grupperna åka till något naturreservat, prova ridning eller pimpelfiske och besöka en varggrop med den lokale natur- och hembygdskändisen Johnny "Bok" Karlsson som berättade om dåtida vargfångster. En gång paddlade grupperna kanot. Det var många som inte kunde simma och aldrig hade suttit i en kanot, men alla provade på.

– Vissa grejer drog mer, kanotutflykter exempelvis eller när vi grillade. Ibland hände saker spontant, som när en tysk ställde till kalas med grillbuffé vid Valhalls ättestupa, en hög brant och populärt utflyktsmål. Eller när några thailändskor bjöd på bakverk de hade gjort, det var lite extra trevligt. Samvaron uppskattades, det var en bra atmosfär.
Vikten av bra skor och kläder var man noga med att lyfta. Innan projektet startade var grupperna på Jämshögs folkhögskola och hade genomgångar med fritidsledarlinjen om hur man bäst klär sig för utevistelse. Vissa tog intryck, andra inte, säger Anders.

– Många lärde sig efterhand när vi var ute. Det gäller att ta fram det positiva, att locka och peppa lite. Ibland kan det vara lite motigt, när det är dåligt väder framförallt. De flesta drar sig för att gå ut då. Men jag tycker att det är viktigt att man upplever det också, att man känner växlingarna – då njuter man mer när det är fint! Om det är dåligt väder får man gå till någon plats där det finns något vindskydd eller så, fika och sitta och ha det mysigt.

Pella Thiel, CNV

Naturguider i Nordanstig

I Nordanstigs kommun tog Naturskyddsföreningen initiativet till en utbildning för naturguider.

– Vi arrangerar mycket utflykter, ungefär 15 om året, men vi är väldigt få som kan ställa upp och leda dem, säger Sven Norman som är ordförande i föreningen och har drivit projektet. Vi tycker också att Nordanstigs kommun skulle kunna göra mycket mer för att utveckla sin besöksnäring. En viktig del är att det finns personer som både känner till naturen och är duktiga på att visa den.
Deltagarna representerade ett brett fält av intresseområden, från kulturhistoria och fornlämningar till fåglar och växter. De fick motivera varför de ville delta i utbildningen, som genomfördes i studiecirkelform med sex träffar. Kunskapen om natur och kultur - det man ville guida om - förutsattes deltagarna ha med sig innan, utbildningen fokuserade på guidekompetensen. Inspirationen till innehållet kom från Projekt Närnaturguider, som drevs åren 2004-2007 av Studiefrämjandet, Naturskyddsföreningen och Sveriges Ornitologiska Förening och där Sven deltog. Under utbildningen diskuterades bland annat planering, förberedelser, genomförande och vilken kunskap och kompetens man som guide behöver ha.

– Jag tror att guideövningarna med feedback var det som guiderna uppskattade mest. Vi hade gått igenom i förväg vad man ska tänka på. De fick guida två och två i en halvtimme var och sen diskuterade vi guidningen i hela gruppen. Planering, vad de valde att berätta om, utrustningen de hade med sig och så vidare. 
En av deltagarna var Ann-Christin Jäderholm. Hon brukar ta med vänner och bekanta ut i skogen och har fått höra att hon borde bli naturguide. Därför var det spännande att gå den här kursen.

– Jag har själv jobbat med utbildning och tyckte mycket om pedagogiken. Sven har ett ödmjukt förhållningssätt och låter alla vara delaktiga, han är generös med kunskaper och mycket inspirerande. Vi fick bra verktyg, checklistor som är ett gott stöd för att planera och genomföra en guidning. Vi gjorde varsin guidning för de andra i gruppen och fick kritik från de andra, både positiv och negativ. Det var väldigt kul och nyttigt. 
Guiderna finns nu på Naturskyddföreningens hemsida samt i kommunens turistbroschyr. Deltagarna har i olika grad utnyttjats som guider vid naturvandringar både under utbildningstiden och efter.

– Jag måste säga att jag är besviken på att inte guiderna har utnyttjats i större utsträckning, säger Sven. Efterfrågan har varit mindre än jag har hoppats på. Det är vi i Naturskyddsföreningen som står för att visa upp naturen i kommunen. Men till våra utflykter kommer det många människor, och för oss är det viktigt att vi nu är fler som kan guida.
Naturskyddsföreningen har även drivit ett annat LONA-projekt som har kompletterat guiderna, broschyren ”Sevärdheter i Nordanstigs natur”. Broschyren har delats ut till alla hushåll i kommunen och till bibliotek, turistanläggningar och hotell.

– Broschyren har rönt mycket stor uppskattning och vi har fått många positiva reaktioner och exempel på att folk har besökt platser de inte tidigare känt till och fått naturupplevelser de annars inte skulle ha upptäckt. LONA-bidraget var oerhört bra, vi fick något genomfört som vi inte hade fått annars. Nu finns det verktyg för att hitta ut i naturen i kommunen, det har aldrig funnits något tidigare, avslutar Sven.
Här finns broschyren.

Pella Thiel, CNV

Naturguide i Göteborg

I Göteborg hade projektet Naturpedagogik som syfte att anställa en person för att ta fram naturpedagogiskt material och fungera som naturskolelärare. Tanken var att undervisa lärare om hur man kan använda naturen i lärandet, så att de vågar ta med barnen ut i naturen.

- Det kom in önskemål från föreningar och stadsdelsförvaltningar om naturpedagogiska projekt, så vi beslöt att det var bättre att sy ihop ett stort projekt där alla kunde vara delaktiga, säger Ingela Gustafsson på Park- och Naturförvaltningen i Göteborg. 
En del av projektet var också att ta fram en webbsida där man kan få hjälp med hur man kan hålla utelektioner i sitt närområde, få tips på exkursioner och lätt kunna hämta information om närområdets natur- och kulturvärden. På webbsidan presenteras även Göteborgs stora naturområden och naturstigar i sin helhet.

- Det finns politiska mål om att öka antalet besökare i naturområden, som ett sätt att uppfylla de lokala miljömålen, säger Ingela Gustafsson. Projektet har skapat verktyg att uppnå dem, genom att anlägga naturstigar med skyltning, etablera uteklassrum och skolskogar. Det har varit ett stort intresse från skolorna.
Det ska vara lätt att komma ut i naturen, säger projektets naturpedagog Anette Wigeborn-Bergström. Uteklassrummen består helt enkelt av ett antal sittstockar i naturen, som fungerar som en mötesplats. Vi betalar en del av kostnaden för dem och skolorna betalar en del. De används minst en gång i veckan, beroende på hur entusiastiska lärarna är och hur långt det är från skolan. Jag är mån om kommunikationen med skolorna, de skickar bilder, brev och frågor, så jag har lite koll på hur de används.
Anette är idag fast anställd. Hon ordnar utbildningar, handledningar och andra verktyg för lärare på låg- och mellanstadiet och i förskolan, så att tröskeln för att ta ut eleverna sjunker. Hon har också ett kontaktnät för att kunna förmedla kontakt mellan lärare och naturguider i det fall det behövs en guide. För att komma i kontakt med lärarna går hon genom skolornas hälsosamordnare eller kontaktpersoner för kultur i förskolan och skolan.

- Vissa rektorer och personer i stadsdelsförvaltningarna är också bra länkar till skolorna. Men personlig kontakt är ett måste. Det går inte att maila direkt till rektorer. Om jag inte känner dem är det helt meningslöst, informationen går inte vidare.
Idag har Göteborg 17 skolskogar och 18 uteklassrum. I vissa stadsdelar, som Älvsborg och Härlanda, har alla skolor och förskolor tillgång till ett uteklassrum. Nu ska även Slottsskogen mitt i Göteborg kunna fungera som skolskog. Hit ska skolor och klasser från hela staden kunna komma och studera en viss naturtyp, till exempel bokskog eller ekskog.

-  Vi ska välja ut fyra-fem områden med speciell karaktär och tillsammans med Naturhistoriska museet ta fram utbildningsprogram om dem. Vi jobbar också tillsammans med miljöförvaltningen med att utbilda lärare att inventera fjärilar. Det är hur mycket som helst att göra. Responsen när en skola är igång på något som jag har varit med om att starta är kanske det roligaste, avslutar Anette.

Pella Thiel, CNV

 

Kontaktinformation
Sidansvarig: cnv@slu.se