Hur går det för fjärilar?

I Rödlistade arter i Sverige 2025 bedömdes 572 fjärilsarter uppfylla IUCN:s kriterier för att bli rödlistade - dvs. drygt 21 % av Sveriges arter. De främsta orsakerna till att fjärilar minskar är försämring och förlust av habitat framför allt till följd av förändringar i markanvändning inom jord- och skogsbruk. Fjärilar är ofta knutna till specifika värdväxter och trenderna för dessa påverkar också situationen för arterna.

Kunskapsläget

Entomologer har under lång tid intresserat sig för fjärilar så kunskapen är relativt god, och i stort sett samtliga svenska arter har kunnat bedömas. Kunskapsläget har också förbättrats sedan förra rödlistan genom forskning, systematisk miljöövervakning och medborgarforskning. Sedan 2010 övervakas dagfjärilar och bastardsvärmare nationellt inom Svensk Dagfjärilsövervakning. De elva arter och en underart som omfattas av EU:s livsmiljödirektiv inventeras också inom Biogeografisk uppföljning. Det har lett till att det går att beräkna trender för ett flertal arter. Bland dagfjärilar är nu 43 av 113 arter rödlistade (dvs. 38 procent). En uppdaterad europeisk rödlista för dagfjärilar har också släppts 2025. För majoriteten (ca 96 procent) av fjärilsarterna, som huvudsakligen är nattaktiva, saknas däremot systematisk övervakning. Faktaunderlaget för bedömningarna har ändå stärkts även för dessa arter främst tack vare rapportering till Artportalen av naturintresserad allmänhet.

Minskning av viktiga miljöer

De miljöer i Sverige som hyser flest rödlistade fjärilsarter är öppna blomrika gräsmarker. Öppna gräsmarker inkluderar såväl friskare ängsmarker, betesmarker, och strandängar, som torrängar och alvarmark. Öppna blomrika miljöer var vanliga i det äldre småskaliga odlings- och skogslandskapet med många mindre gårdar där de flesta hade några betesdjur och var omgivna av små ängs- och betesmarker och andra småbiotoper som åkerholmar, dikesrenar och bryn. Betesdjur släpptes även på skogen som på så vis hölls mer öppen och örtrik. Detta skapade ett mosaikartat landskap med livsmiljöer för en mångfald av arter. Med det moderna jordbrukets framväxt har odlingslandskapet blivit betydligt mer ensartat, med stora åkerarealer och gödslade foder- och betesmarker. Slåtterängar och naturbetesmarker med höga naturvärden har minskat, ofta till följd av igenväxning på grund av upphörd hävd eller igenplantering med skog. När hävden upphör blir hävdgynnade örter, som är viktiga för ett stort antal fjärilar, utkonkurrerade av högre örter och gräs. Åtskilliga fjärilsarter som har minskat har numera stora delar av sin utbredning på Öland och Gotland där igenväxningen gått långsammare.

Dagens hävdregimer missgynnar flertalet fjärilsarter knutna till blomrika gräsmarker. Förr påbörjades höskörden ofta först efter att örter gått i frö vilket gav fjärilarna tid att utvecklas. Idag skördas höet ofta så tidigt att många örter varken hinner blomma eller sätta frö. Beteshävd håller landskapet öppet och örtrikt även idag, men betesdjuren går oftare på gödselpåverkade marker i stället för på naturbetesmarker med lägre avkastning. Ett alltför hårt betestryck kan lokalt också vara ogynnsamt. Flera fjärilsarter som tidigare funnits utbrett i ängs- och betesmarker i skogs- och odlingslandskapet har idag sina enda kvarvarande miljöer i infrastrukturbiotoper som kraftledningsgator, längs skogsbilvägar och andra blomrika vägkanter.

För skogslevande fjärilar i norra halvan av Sverige är avverkning av boreala barrskogar med lång kontinuitet det främsta hotet. Flera av de rödlistade barrskogsarterna påträffas endast i urskogsartade barrskogar. Andra möjliga hot mot några fjärilsarter är trädsjukdomar som almsjuka och askskottsjuka. För arter som är helt knutna till alm Ulmus spp. eller ask Fraxinus excelsior väntas sjukdomarnas framfart få allvarliga konsekvenser på längre sikt.

Effekter av klimatförändringar

Klimatförändringar bedöms i dagsläget framför allt hota fjärilar som hör hemma på de allra nordligaste fjälltopparna som till exempel arktisk igelkottspinnare Holoarctia puengeleri (EN) och pältsasäckmal Coleophora derasofasciella (EN). I andra miljöer kan klimatförändringar sätta ytterligare press på arter som redan trängts tillbaka av exploatering och intensiv markanvändning inom jord- och skogsbruk. Klimatförändringar förväntas också leda till att extrema väderhändelser blir vanligare. Ett exempel på en sådan händelse är torkan 2018, som påverkade många fjärilsarter negativt. Ett varmare klimat medför ökad risk för att införda växter blir invasiva och konkurrerar med inhemska växter som är värdväxter och nektarkällor för fjärilar.

Klimatförändringar bidrar också till att en del värmegynnade arter expanderar norrut och nya arter som inte tidigare funnits i landet etablerar sig. Flera faktorer påverkar om arter kan följa klimatet och expandera eller flytta norrut, inte minst tillgången på livsmiljöer.